Publicerad 2013-05-17

Sáminuorra fyller 50 år. Vid Sáminuorras årsmöte i Saxnäs den 16-17 maj kommer detta firas.

Grattis än en gång.

http://www.saminuorra.org/

Publicerad 2013-05-16

Den skogssamiska förskingringen

Under den innevarande perioden har partiet Skogssamerna svängt ordentligt. Från att ha varit en av Samelandspartiet nära förbundna, samregerade man ett tag med Partiet Jakt-och Fiske. Detta har till en del sin bakgrund i förre partiledaren Karl Gustav Lundgrens hastiga bortgång och val en ny partiledning tillika partiledare. Under Helena Dådring orienterade  sig partiet mer mot Min Geaindu, LPSS och Jakt-och fiske vilket skapade slitningar i partiet. Denna process slutade med att Jan Rannerud ersatte Helena Dådring som partiledare. Tillsamman med Stefan Mikaelsson lämnade Dådring partiet och kan nu åter finnas i LPSS och Mikaelsson återfinns i Min Geaidnu. Katarina Sevä som suttit på Samernas mandat innevarande period verkar inte ha trivts och har nu återvänt till “fadershuset”.

Stabil  andel av valmanskåren

Genom åren har Skogsamerna haft en stabil andel av valmanskåren, även om den inte verkar blir så mycket större. Vad Dådrings och Mikaelsson avhopp betyder är svårt att bedöma, men det man förlorar i Skåne med omnejd vinner man sannolikt i Tornedalen.

Tydligt budskap

Under valrörelsen har inte mycket sagt vem eller vilka som kommer att samarbete i någon slag allians. Skogsamerna har dock varit tydliga att deras mest troliga samarbetspartner är Samelandspartiet - nu låter det som förr. Även om nu Skogssamerna och Samelandspartiet gör ett lyckat val måste man hitta minst ett, troligaste två partier till att samarbeta med för att få någon slag majoritet i Sametinget. Till saken hör också att det är bara Skoggsamerna och Samelandspartiet som förespråkar en parlamentariskt sammansättning av styrelsen. Var Min Geaidnu dra denna gång återstår att se, men partiledaren Olov J Sikku gör kanske en “Sara Larsson”  och söker stöd från Skogssamerna och Samelandspartiet för sin kandidatur som styrelseordförande.

Fortsättning följer

_________________________________________________

program-2013

Publicerad 2013-05-14

Trötta vallokomotiv

Valdagen den 19 maj börjar närma sig och valdebatten har varit ovanligt sansad och lugn. Det börjar märkas en viss trötthet hos vissa partier. Partiet Jakt- och fiske(JoF)och dess partiledare  Håkan Jonsson personifierar denna trötthet. Han har under tidigare valkampanjer vart mycket mer på hugget  och  agerat  mer provokativt och därmed skapat debatt och medial  uppmärksamhet. Hans gamla parhäst Per Mikael Utsi i Guovssonasti  verkar också lite trött och oinspirerad. Vad har hänt med dessa två vallokomotiv som nästa styrt och ställt som man velat i respektive parti.  Tittar man på dessa två partiers vallistor kan man dock skönja att att både Håkan och Per Mikael insett att deras tid snart är förbi. Tydligast är är Guovssonasti som till och med har en ungdomslista. Skall man spekulera så kan man  konstatera att  JoFs stöd i valmanskåren stagnerade  vid valet 2009 och inget tyder på att man kan bryta denna stagnation. Guovvsonastis stöd i valmanskåren har varit relativ stabilt genom åren och frågan är om släkterna i partiet fortsättningsvis är lojala partiet.

Yrvädret från Tärnaby

Yrvädret från Tärnaby Lars J Johansson i Landspartiet Svenska samer(LPSS) har dock hållit stilen. Nu tycker kanske Lars J Johnsson inte om att  bli  kallad  ett yrväder eftersom det kan uppfattas som  lite feministiskt och att kalla honom för stormen är väl att ta i för mycket.   På tal om feminister har LPSS stark uppställning kvinnliga kandidater. Huvuddelen av dessa som t.ex. Eva Jeilid har ett förflutet i partiet Jakt-och Fiske. Partiledaren  i LPSS Lars Jo Johansson har i media uttalat at han har som mål att få sex mandat, vilket kan ses som  väl optimistiskt, men har en viss realism om man kan plocka röster från partiet Samerna och Jakt-och Fiske. Det stora problemet för LPSS och framförallt partiledaren Lars J Johansson är om det lilla partiet blir så att säga ett  stort parti. Han populistiska framtoning fungerar väl i opposition där det förutsätts att man skall  prata fortare än man tänker, men blir partiet större måste partiledaren Lars Johnsson ställa om och tänka för och tala sedan.

Intressant blir att se om partiet Samerna håller ställningarna i förhållande till bl.a. LPSS. Det enda som är säkert är att personvalskampanjaren Lars W Svonni sannolikt kommer in - om nu inte väljarna mot förmodan lessnat på hans svada.

Teoretikerna i Min Geaindu

Partit Min Geaidnu har alltid varit ett parti med gott självförtroende och hög svansföring. Detta har också varit en nagel i ögad för andra partier i Sametinget. Speciellt under Olof T Johansson tid var partiet så principfast och förutsagbart att det rent av irriterade andra partier. Partiet ändrade dock karaktär under Sara Larsson ledning från att kritiskt oppositionsparti till ett  maktsökande parti. Kvittot på detta är att Min Geaidnu trots sina 3 mandat ledde Sametinget under en tid. Läser man Min Geaidnus partiprogram är det välkomponerat, kritiskt och väl så teoretiskt. Frågan är hur man skall omsätta detta i praktiken - dekolonisering är inte lätt.

Återanvända politiker

Partiet har också nu, om man skall vara ironisk,  i enlighet med partiprogrammet börjat återanvända gamla politiker.  Olof J Sikku har nu återvänt till samepolitiken efter många år som  vägvisare. Han är den enda av partiledarna som tydligt uttalat att han är beredd att ställa upp som styrelseordförande och leda Sametinget. Självförtroendet är det inget fel på, men problemet är nog väljarstödet. Affären med SverigeDemokraten blir dock  både en black om foten för såväl partiet som vägvisaren O J Sikku.

fortsättning följer