Northland Resources – I järntriangelens skugga

Northland Resources – I  järntriangelens  skugga

Publicerad 2015- 04-03 

 

Likt ett pyramidspel

Den senaste tiden har alla turerna kring Northland konkursen i Pajalaområdet blivit allt mer uppmärksammat. Senast fick vi tal del av Uppdrag Granskning (SvT) grävande reportage om Northlands upp gång och fall. Påfallande är hur alla inblandade inom gruvindustrin, bankerna, politikerna (lokalt och nationellt), tillstånds- tillsynsmyndigheter som Bergsstaten och länsstyrelsen, forskningsmiljöerna (läs LTU) och inledningsvis   media tillsammans skapade en slags gruv-eufori som satt många samhälleliga mekanismer ur spel och som är fundamentala i en rättsstat som Sverige. Magnituden anges till en del när det blev känt att Northlands konkurs på ofattbara 14 miljarder kronor är den största i moderna svensk historia. Vill man hitta en jämförelse måste man nog gå tillbaka till Kreugerkraschen  i slutet på 1920-talet. Hela Northlands uppgång och falla har många likheter med ett pyramidspel.

 

Ett militärindustriella komplext

Hela Northlandsaffären är ett exempel på när en maktelit inom gruvindustrin, börsväsendet, förvaltning, tillsynsmyndigheter, politiker på olika nivåer, delar av forskningssamfundet tillsammans sätter vissa det grundläggande principerna i en rättsstat ur spel.  Alla sitter i varandras famn och kliar varandras ryggar. När det väl bubblan spricker frånsäger sig alla ansvaret och skyller på varandra och eller som i det aktuella fallet skyller man det hela på ”världsmarknaden”.

Northlandsaffären har tydligt visats att det finns ett gruvindustriellt komplext i Sverige med förgreningar långt utanför landets gränser. Vad är då de gruvindustriella komplext?  Begreppet har sin bakgrund de avskedstal som Dwight D. Eisenhower höll när han avgick som amerikansk president 1961, där han varnade för det militärindustriella komplexet inflytande i USA.  Termen fick sedermera en bred spridning. Den används i sammanhang, där den syftar på det nära samarbetet mellan försvarsindustrin, militären och kongressen – en kartell som av kritiker anses verka mot allmänintresset med ekonomisk vinning som motivation.

Det gruvindustriella komplexet – en järntriangel

Det gruvindustriella komplexet är en term som syftar på gemensamma intressen mellan gruvindustrin, börsen, fackföreningsrörelsen,  myndigheter och det politiska systemet. Det är förvisso ingen märklig konstellation, men börjar parterna i skuggsidan av det öppna samhället, utforma en egen informell agenda som förutsätter vissa ”övertramp” av reglerna i en rättsstat för att berika och gynna varandra, i monetära politiska eller ideologiska termer,  uppstår de problem.  Northlandsaffären är ett typexempel på en ”järntriangel”. En järntriangel är en samhällsstruktur, med samverkan mellan minst tre parter: något privat särintresse, en eller flera politiker, och en eller flera myndigheter. Denna samverkan kan både ske publikt och bakom stängda dörrar.

Rättsstatens väktare

I Sverige fungerar domstolar och offentliga tillsynsmyndigheter som rättsstatens väktare tillsammans med press och media.  I Northlandsaffären kan vi tydligen se att man myndigheter som länsstyrelsen i Norrbotten agerat mycket tvivelaktigt i fall där Northland brutit mot gällande miljöbestämmelser. Först när SvT Uppdrag Granskning börjar granska länsstyrelsens agerande långt efter att ett miljöbrott skett, lämnar länsstyrelsen pliktskyldigast in en anmälan till åklagaren. I SvT program Uppdrag Granskning  försökte en uppenbart pressad landshövding förklara de  hela. Bergmästarens förklaring till att man trodde på Northlands kalkyler samma TV-program är också krystad.

Köpta forskare

Professorer och forskare på Luleå Tekniska Universitet (LTU) har på ett nästan obegripligt sätt tangerat all forskningsetiska gränser som kan tänkas, framförallt för det man själva på olika sätt var kopplade till gruvindustri både via den externa finansiering från gruvindustrin till LTU och att själv berikade sig genom engagemang i företag kopplade till gruvindustrin, där man bl.a. agerat som konsult till Northland. Publicisten Nils Harnesk har bl.a. bemött LTU forskarnas Magnus Ericsson och Olle Östensson debattartikel i Dagens Nyheter 2014 som varnade beslutsfattare att avskriva tanken på en höjd mineralavgift med en replik där han påvisade forskarna argumenterade mer som politiker än som professionella forskare. Harnesk har senare också kunna verifiera berörda forskare satt på flera stolar, bl.a. i företag kopplande till Northland.

Kasta sten i glashus

I slutet på mars 2014 återkom två andra forskare/professorer i en debattartikel i länspressen i Norrbotten där man bl.a. anklagade enskilda tjänstemän på länsstyrelsen i Norrbotten för jäv och länsstyrelsen var negativ till gruvindustrin. Ett av skälen var att man tog för stor hänsyn till rennäringen. I en ovanligt skarp replik med titeln Okunnigt av professorerna bemötte länsrådet Johan Antti forskarnas inlägg. Antti framhöll att länsstyrelsen under de senaste 10 åren har prövat 20 ansökningar om bearbetningskoncessioner och varit positiva till det i 17 av dessa. I 17 av 20 fall har alltså länsstyrelsen i Norrbotten enligt Antti agerat till fördel för gruvnäringen, medan andra riksintressen som de för natur, renskötsel, kulturmiljö och fritid har fått stryka på foten gång på gång framför kortsiktiga vinstintressen. Antti avslutar sin replik ned att konstatera att de inte kan vara så att det ska vara fritt fram för gruvor till vilket pris som helst.

Länsrådets Anttis skarpa replik måste nog också ses mot den kritik som riktas mot Norrbottens länsledning, framförallt då mot landshövdingen för att ha varit allt för tillmötesgående mot Northland, bl.a. långbänken med anmälan om miljöbrott. I det sammanhanget är de nog många som likt länsstyrelsen i Norrbotten försöker återupprätta sin förlorande heder.

Kluven tunga

Publicisten Nils Harnesk och tillika S-politiker i Luleå kommun  har kommenterat LTU professorernas inlägg på sin hemsida med att konstatera att ytterligare två professorer vid LTU nått ett nytt lågvattenmärke för den incestuösa relation som nu börjar finnas mellan universitetets allt starkare gruvsida och gruvindustrin. Att anklaga enskilda tjänstemän för jäv, samtidigt som ena professorn är engagerade i gruvföretag Botnia Exploration och den andra har sin huvudsakliga sysselsättning som direktör för teknik- och affärsutveckling vid LKAB menar Harnesk är magstarkt.

Botnia Exploration har  nu gett sig på småskalig gruvdrift och har bl.a. planer för en mindre guldgruva i Fäbodtjärn i Västerbotten enligt Harnesk.  Företaget tar nu alltså steg från att vara ett rent prospekteringsbolag till att bli ett producerande gruvbolag.

Det är en  osmaklig sammanblandning av gruvindustrin och LTU framhåller Harnesk. vilket borde vara ett problem för universitetsledningen

Ett friskhetstecken 

Harnesk ser Uppdrag Gransknings granskning av Northland Resources konkurs och Arne Müllers nya bok Norrlandsparadoxen som ett friskhetstecken på att den slutna mansklubb som utgör den svenska gruvnäringen kanske börjar tappa sitt grepp om makten. Att problemformuleringsprivilegiet blir allt svårare att hålla fast vid. En gruva är väldigt uppenbart inte lösningen på de utmaningar som svensk lands- och glesbygd står inför idag menar publicisten Harnesk avslutningsvis.

I bakvattnet

Samtidigt som Northlands Resources gruva i Kaunisvara,  Pajala fick klartecken att påbörja sin verksamhet satt Sametinget ingång med att formulera sin Mineral- och Gruvpolicy. Northlands gruva i Pajala är unik på många sätt – allt gick så snabbt, kanske för snabbt. Sametinget är också unik på många sätt – allt går så sakta, kanske för sakta. Det finns en liten ironi i det hela. När Sametinget och Northlands satte igång sina respektive projekt, var gruvboomen som hetast och när Northland närmade sig konkursens brant och Sametinget tillslut beslutade att fastställa sin gruv-och mineralpolicy var boomen över – för tillfället är kanske säkrast att tillägga.

 

Läs:  http://nilsharnesk.com/2015/04/02/gruvlobbyn-nar-nya-bottennivaer/