Skelett i garberoben – en stilstudie initiativlöshet

Publicerat 2015-05-29

 

I nytt sedan 2009. 

I Sameradion/TV gjordes för några veckor sedan en genomlysning vad som hänt sedan 2009 då Sametinget i ett principbeslut uttalade att alla samiska kvarlevor från  förkristen tid och senare under kristen tid som dels grävt upp från gravar, dels kvarlevor som på annat sätt rekvirerats  av företrädare från den svenska kyrkan, staten eller privata samlare skall återbegravas.

Sametingets initiativ ledde till den dåvarande Kulturministern uttalade de rimliga i att dessa samiskakvarlevor återbegravs. Pararellt gjorde Svenska kyrkan utredning om hur man skulle hantera dessa kvarlevor. Kyrkan ställde sig positiv till återbegravning av samiska kvarlevor och hade också förslag på hur och var detta kunde ske.

När de nya Sametinget trädde till 2010 beslutade Sametinget under Sara Larsson tid som styrelseordförande att en särskild samisk nämnd skull upp rättas för ändamålet. Sedan gick luften fullständligt ur Sametinget.

En vakande själ

Konstnären Rose Marie Huvva har offentligen irriterats över Samtingets senfärdighet  tid efter annan  och  frågat varför Sametinget ingenting gör. I Sameradion/TV  reportage har företrädare för Sametingets politiska ledning ursäktats sig med att ingenting hänt med  hänvisning  till att Sametinget inte fått några budgetmedel för att upprätta denna etiska nämnd. En märklig ursäkt och en uppvisning av förvånasvärd passivitet.

Dags att agera

Det nog dags att implementera Sametingets  beslut från 2009 och få igång processen att återbegrava de samiska kvarlevorna som gravplundarna fört till svenska museer eller som via andra märkliga turer hamnat på svenska institutioner. Svenska kyrkan väntar nog bara initiativ från Sametinget och den svenska regeringen vill nog få denna saken ur världen. Eventuella kostnader är begränsade.  Det kan förvisso finnas en del forskare och museer som kan besväras av detta faktum, men med all respekt kan dessa synpunkter  lämnas därhän.

Sametinget verkar ofta stå handfallna inför framtiden utmaningar där handfasta beslut och ställningstaganden nödvändiga, men det  borde var lättare administrera vår gemensamma historia i en sak där Sametinget plenum varit helt enig.