Inför Sametingets plenum i Östersund

Inför Sametingets plenum i Östersund

Publicerad den 30 maj 2016

Hålla masken och göra som man vill

Sametingets plenum i Gällivare den 23-25 februari 2016 blev en rätt plågsam tillställning för Sametingets styrelse. I budetfrågan körde en enskild ledamot i regeringskoalitionen ett eget race och torpederade styrelsens budgetförslag, som till och med i vissa avseenden var mer långtgående än oppositiones förslag. Oppositionen log i mjugg och styrelseordförande Håkan Jonsson höll masken, och antagligen tänkte han att han ändå gör som han vill, vilket verkar vara fallet när han inte valde att försöka revidera budgeten vid detta plenum.

Oppositionen vill att plenum skull göra ett uttalande om Girjasdomen, men det blockerades majoriteten. För Min Geaidnu blev det en genant historia.

Därtill var jag nöd och tvungen

Lite överraskande gjorde dock styrelsen ett uttalande om Girjas domen en vecka efter plenum. Sannolikt var det Min Geaindu som drivit på för att styrelsen skulle komma med ett uttalande. Skälet till detta var nog att Min Geaindu ville rädda sitt ansikte och anseende. För Håkan Jonsson och partiet Jakt-och fiske var det nog det pris han fick betala för behålla en majoritet i Sametinget. I uttalandet sägs att de samiska rättigheterna är grundade på folkrätten att detta underminerats av en svensk lagstiftning baserat på rastänkande, och kolonialism. I uttalandet framhålls att samebyar och samer utanför samebyarna ska inte behöva gå domstolsvägen i varje område för att få tillgång till sina rättigheter. I den retorik som JoF och Håkan Jonsson utvecklad på senare tid, talar man ofta att samernas rättigheter grundas på folkrättens, vilket är lite bakvänt eftersom folkrätten som sådan skapar inget rätt utan skyddar en befintlig rätt, eller en rätt man hävdar.

Åsikts förskjutning

Det första åren i Sametinget hävdade JoF och Håkan Jonsson att det ursprungliga lappskattelandsägarnas rätt skulle erkännas. Numerna talat JoF och Håkan Jonsson att det alla samernas rätt till land och vattens skall erkännas, dvs att samerna som folk är ägare av dessa rättigheter. Det är lite av ironi att staten genom JK argumenterat på likande sätt. JK menade inledningsvis att Girjas inte var rättighets innehavaren och därmed inte kunde före process om saken eftersom rätten enligt JK tillkom samerna som ett kollektiv. Nu avvisade domstolen dock JK invänding, men i domstolsförhandlingen fortsatte man argumentera efter samma linje. Lite förenklats hävdade staten att man i egenskap av markägare äger jakt-och fiskerätten, men att samernas som kollektiv har en jakt- och fiskerätt på dessa marker, grundad på sedvanerätt.

Partierna Samerna och Guovvsonasti har på senare tid gått och andra hållet hävdar numera att det är den enskilde sameby medlemmen/renägaren som är ägare, inte samebyn. Samelandspartiet position har varit att detta är två sidor av samma mynt, dvs att det är form (samebyn) av samägande mellan de enskilda medlemmarna.

Ekonomisk vanskötsel?

Riksrevisionen granskning av både Sametingets och Sameskolsstyrelsen ekonomistyrning var ingen upplyftande läsning. Det stora underskotten i bägge myndigheternas räkenskaper talade sitt tydliga språk. Sametinget styrelse ordförande Håkan Jonsson gjorde tafatta försök att bortförklara och tona ned problemet med det stora underskotten, framförallt genom att hävda att han inte var ansvarig och att orsakerna till underskottet var händelser utanför Sametingets kontroll.

Denna fråga kommer nog upp på plenum och det skall bli intressant och höra hur Sametingets styrelseordförande kommer att turnera detta hela. Grundtipset är att det blir nedtonade – han giller ju att jobba i de tysta som han brukar framhålla.