Makten framför allt
Sametinget nya ledning med styrelseordförande Sara Larrson (Min Geaidnu) och vice ordförande Håkan Jonsson (Jakt och Fiske) i spetsen och med Per Mikael Utsi (Guovssonasti) som grå amunuens har nu styrt Sametinget 125 dagar sedan den 28 augusti 2009. Vad har hänt så här långt och vad vi kan vänta oss av ledningen fortsättningsvis? Låt oss inledningsvis se vad som hände vid Sametingets konstituering i augusti 2009.
Att låta sig köpas
Samelandspartiet(SàR) har sedan Sametingets tillkomst förespråket och tillämpat ett parlamentariskt styrelseskick tillsammans med MG och Vuovdega. Vid plenums konstituering i Kiruna bytte både MG och Vuovdega fot och bröt därmed sin tidigare linje om parlamentariskt ledning av Sametinget. Nu förespråkade MG och Vuovdega det kommunala styrelseskicket, d.v.s. en proportionell valsätt av styrelse för Sametinget. SàR och partiet Samerna konstaterade att det inte fanns möjlighet att få majoritet för en parlamentisk vald ledning eftersom de övriga 6 partierna klargjort att det föredrog det proportionella valsättet. Detta klargörande av de övriga partierna och vårt valresultatet gav oss en tydlig signal att det fanns små möjligheter fär SáR att få en majoritet för en parlamentarisk vald styrelse, och att få stöd för att SàR skulle få behålla ordförandeskapet i styrelsen.
De mest anmärkningsvärda händelserna under förhandlingarna mellan partierna och vid konstitueringen är två ”incidenter”. Innan konstitueringen vid plenum i Kiruna fördes förhandlingar mellan partierna i Sametinget. Vid diskussionerna med MG erbjöd Sara Larsson SàR en heltidsanställd ordförandepost i kulturrådet om vi stödde hennes kandidatur som styrelseordförande. SàR blev ytterst förvånad över erbjudandet, dels för att SáR visst att Sametinget inte hade ekonomi till detta och att MG mer eller mindre frågande om SàR var till salu och kunde ”köpas”. MG skrupellösa och lite naiva sätt försöka köpa SàRs stöd torpederade definitivt vårt förtroendet för Sara Larsson och hennes parti. Den andra incidenten var det inkorrekta valet av presidium, som inte alls avspeglar valresultatet. Stefan Mikaelsson som valdes till Sametingets ordförande kan inte personligen utpekas som ansvarig detta, men det solkar definitiv ned förtroendet för den nya ledningens heder i Sametinget.
Min Geaidnus ”lappkast”
Partiet MG har under Sara Larsson ledarskapet genomgått en fullständig förvandling. Under Olof T Johansson och Olov J Sikku ledning var MG ett parti med en väldig tydlig linje som också tillämpades i praktisk politik. En linje som av vissa betraktades som näst intill fundamentalistisk. Olof Ts retorik retade säkert många och MG uppfattades som ett parti som ”vet bäst”. Olof T var nog sannolik den politiker i Sametinget som mycket sällan köpslog med sin övertygelse – till mångas förtvivlan och förargelse. Detta innebar att Olof T alltid valde politiken före eventuella politiska positioner.
Under Sara Larsson ledning har MG totalt bytt strategi. Nu är det makt och inflytande som går före MG:s uttalade politik och stödet från den samiska valmanskåren. Från att MG varit en ”princip” parti, där bl.a. ett samarbete med partiet Jakt och Fiske varit en omöjlighet har MG under Sara Larssons ledning blivit ett populistiskt parti som söker makt och positioner och numera t o m är beredd att ha partiet Jakt och Fiske som sin närmaste allierade. Här kan man snacka om politiskt lappkast.
Att prata om enighet skapar inte enighet
Under den förra mandatperioden hade den dåvarande alliansen en gemensam politisk plattform, där bl.a. Min Geaidnu ingick. Huvuddelen av det skisserade politiska reformerna i den gemensamma plattformen genomfördes med brett stöd från Sametingets plenum. Min Gaeidnu valde dock under mandatperioden att distansera sig alliansens övriga partier och deltog inte i gemensamma möten utan valde köra sitt eget politiskt race. Mot den bakgrunden skorrar Sara Larsson uttalade om att skapa enighet i Sametinget falskt. Att Sara Larsson vill ha in SàR i Sametinget styrelse är inte så märkligt –hon vill naturligtvis få större legitimitet för sitt ledarskap. Det är därför inte heller så konstigt att hon i populistiska termer pratar om att skapa enighet i Sametinget mot bakgrund att Min Geaidnu bara har 3 mandat av 31 i Sametinget och att Sara Larsson lyckades bli vald till styrelseordförande med stöd av 8 röster av 31. Det kan man säga är inte bara vågat, utan också också lite naivt.
Den samiska väljarkåren vet än i dag inte vad den styrande alliansen under ledning av Sara Larsson, Håkan Jonsson och Per Mikael Utsi har för politiska intentioner. Under drygt 100 dagar har Sametinget nu haft en politisk ledning i Sametinget och ännu har ingen politisk plattform redovisats. Det Sara Larsson, Håkan Jonsson och Per Mikael Utsi nu gör att i stort sett administrerar den förra alliansens politik som leddes av SàR. Vart tog den politiska förnyelsen vägen som Helana Dådring från Vuovdega lutades sig mot? Sanningen är nog den att den majoritet som Sara Larsson leder verkar vara mer tillfredställd med att inneha makt och positioner.
Samelandspartiets roll
Det har riktats kritik mot att SàR inte ingår i Sametingets styrelsen, även av väljare som röstade på SàR vid valet. Förutom SàRs principiella hållning om Sametingets styrelseskick, har det som (inte) hänt sedan Sametingets konstituering den 29 augusti 2009 i Kiruna bekräftat att SàR inte kan eller ska ingå en styrelse vars majoritet inte ännu formulerat en politisk regerings-förklaring eller redovisat sina politiska ambitioner. Än i dag vet inte väljarna om det är partiet Jakt och Fiskes eller Guovssonastis politik som gäller. För SàR är det svårt ”köpa” grisen i säcken! Vi kan inte tänka oss att dela ansvaret för Sametingets ledning tillsammans med partiet Jakt och Fiske på grund av deras uppfattning om rennäringen. Det finns kanske någon som resonerar att SàR trots allt skulle få viss insyn och även positioner om vi tog en plats i styrelsen. Det är nog korrekt, men för SàR är det en omöjlighet att göra som MG m.fl. partier i Sametinget d v s att mer eller mindre sälja sin själ och sin politik för att sitta nära renköttsgrytan.
Det finns också många opportunister i samepolitiken som byter politiskt parti lika ofta som andra byter skjorta. Dessa är dessutom beredda att förneka sin politiska övertygelse mot att få en position i Sametinget. Att SàR i detta läge skulle ”sälja” sig och lägga sig platt för att få politiska positioner är ett svek mot SàR väljare.
Det Sametinget nu behöver är inte enighet a la Sara Larsson utan ett tydligt och stark alternativ till Sametinget nuvarande politisk ledning.
Sametinget inför 2010
Den stora frågan som många vill ha svar på av Sara Larsson, Håkan Jonsson och Per Mikael Utsi under år 2010 blir nog: Vad är den nya ledningens politiska vilja och när får de samiska väljarna ta del av den nya politiska ledningens regeringsförklaring? Eller kommer det hellre bli en diskussion och fördelning av positioner i Sametinget! Kanske vi mot all förmodan får se Håkan Jonsson eller Per Mikael Utsi som ny kanslichef på Sametinget? Mitt tips till styrelseordförande Sara Larsson inför 2010 är hon synar sina bröder i den nya Sametingsalliansen och deras ambitioner – eller kanhända är det så att det inte är Sara som leder den nya alliansen i Sametinget och att hon därför inte kan redovisas en samepolitiska plattform för mandatperioden?
Ingrid Inga
Ordförande