Motion 391 – Änderingar i föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar.

Förslaget

Plenum ska ta ställning  styrelsens  förslaget   att uppdra åt styrelsen verkar och utreda  för en förändring av viltskadeförordningen så att det framgår ersättningen skall tillgodoräknas samebyn medlammer i proportion till deras renantal. SáR företrädare i styrelsen Ingrid Inga reserverade sig mot beslutet, med att det framgår i förordningen att ersättningen skall gå till enskilda renägarens skador och ersättning till samebyn för merarbete. Samebyns självbestämmande bör enligt henne  respekteras.

Hålla Lars W Svonni på gott humör

I debatten ifrågasatte Lars W Svonni   styrelseordförandes tolkning av regelverket rörande vem för beslutar om föreskrifter. Styrelseordföranden PM Utsi framhöll det är styrelsen som har mandat att göra dessa förändring. Lars W Svonni menade dock  att det är plenum som är beslutande och inte styrelsen.

Senare i debatten hänvisade Lars W Svonni den ordning som gällde  föregående mandatperiod, där enligt honom plenum fastställde förordningar, vilket är en sanning med modifikation.   Under föregående period hävdade partiet Samerna samma ståndpunkt och den politiska kompromissen blev   att  plenum antingen bekräftade styrelsens beslut av förändringa av  förordningar  eller uttalade nödvändigheten att göra förändringar av en förordning,  vilket sedan styrelsen genomförde.  Detta gjordes både för att hålla för att partiet Samerna och Lars W Svonni på gott humör och hålla den dåvarande majoritetsstyrelsen intakt.  Realiteten var  under förra perioden var att det var styrelsen som beslutade i förändringar av förordningar enligt gällande lagstiftning.

Efterslängar

I den fortsatta debatten uppträdde Lars J Johnsson som vanligt som ”sanningssägaren”, där han raljerade över andra ledamöters synpunkter med populistiska efterslängar, medan  han ofta själv har svårt att ta kritik och få sina synpunkter synade.  I debatten kritiserade han Ingrid Inga reservation. Där menade han att Inga företrädde en kollektivistisk linje samtidigt som hon mer eller mindre utpekades  att tillhöra  Moderata Samlingspartiet .  Han utpekade också vissa medlemmar i en icke nämnd sameby som ”tjuvar” som konfiskerar enskild egendom med Sametingets goda minne. Retorisk  var hans anförande bland det bättre, men i sak tangerade hans anförande vad som kan anses som ”politiskt korrekt”, men det är kanske det som är själva poängen. Många hade nog förväntat att Johanson som numera är partiledare i LLS skulle bli lite mer statsmanna lik, men han kör på samma sätt som när  han var medlem i partiet Samerna, till vissas  besvilkelse och till andras  glädje.

Pledering

I ett kritisk  inlägg som  Lars W Svonni höll  som  närmaste  liknade   en plädering i rättegång, med hänvisning till att  unga enskilda medlemmar i en icke en angiven samebyn som enligt  hans enligt mening blivit förfördelade på väldigt grovt och otillbörligt sätt när medel för rovdjursersättning fördelats. Därför krävs enligt Svonni att  regelverket  måste förändras.

Märklig motionskultur

Sedan Sametingets tillkomst 1993  har en viss typ av motionskultur  utvecklats som dels är rätt så antagonistisk, dels ofta använts för att ”filibustra”*, dvs att sabotera plenum arbete genom överösa plenum med meningslösa motioner. Lars W Svonni är på många sätt den stora mästare här.

Ser man på innehållet i den specifika motionen är det inte så kontroversiellt, men både genom kopplingen till ett problem till en specifik sameby och den antagonistiska skrivningen motarbetar det sitt syft,  nämligen att få ett bifalla för motionen, vilket är  att beklaga.

Plenum beslutade efter längre diskussion att bifall styrelsen förslag och avvisade därmed både mot och tilläggs förslagen.


*Filibuster är en politisk term som betecknar en fördröjningstaktik av beslutsprocessen inom en beslutande församling. Termen kom först i bruk i USA:s senat där reglerna tillåter en eller flera senatorer att hålla anföranden oavbrutet så länge de fysiskt förmår, oavsett ämne, och kan följaktligen fördröja eller förhindra ett lagförslag även om det finns majoritetsstöd för detta. Termen kan härledas tillbaka till 1851 och den så kallade filibusterpolitiken, som förespråkade slavekonomins bevarande och utbredning, under tiden före amerikanska inbördeskriget. Företeelsen har förekommit åtminstone sedan romersk tid.