Sametinget – En folkvald myndighet?

Publicerad 2012-11-09

Den är kanske svårt att sammanfatta Sametingets  plenumförhandlingarna i Östersund mellan den 23-26 oktober 2012 med något eller några få ord. Ärendelistan var lång och det  var kanske inte alltid så lätta att följa i  alla turer  om man lyssnade  på förhandlingarna via Internet. Det mest positiva var nog kanske att man nästa kom i genom hela dagordningen.

En folkvald myndighet

Det första intrycket man fick när tog del av dagordningen var att  huvuddelen av frågor av icke-politisk karaktär. Det var många ärenden som var  kopplade till allehanda förordningar som i huvudsak rörde   Sametingets myndighetssfär. Dessa frågeställningar föranledde långa debatter och som oftast kom att handla om något helt annat. Även frågor som var av mer principiell politisk karaktär som t.ex. samerns rätt land och vatten fick ofta en slagsida mot formaliteter som typ hur arbetet skulle utföras, av vilka och hur detta skulle finansieras.

Märklig beredningsprocess

En annan observation som kan göra är  bristerna i beredningsprocessen av ärenden. I många ärenden som presenterades av styrelsen, var det ofta ledamöter i styrelsen som ofta kom med nya inspel,  ibland i  öppen konflikt med styrelseordförande Per Mikael Utsi föredragning av ärendet. Diskussionerna fick ofta karaktären av en helt ny beredning av ärendet. Detta upptog självfallet mycket plenumstid. Här kan man ifrågasätta hur  ärendena  bereds av tjänstemännen  på Sametinget och framför allt av styrelsen. Intrycket man får är  att ledamöterna och ordföranden i styrelsen ofta kör egna solo nummer, både i styrelsen och i plenum. Dessutom verkar den interna samordningen och  saknas i många partier. Det blir väl så mycket piruetter av solister.  Majoriteten av partierna, undantaget SáR som hävdar att en propotionell styrelse är den bästa modellen bör nog antingen tänka om eller bli lite mer disciplinerade   för behålla sin trovärdighet.

Ett gruvligt misstag

Ärendet om antagande av en ny mineral- och gruvpolicy föranledde också en lång debatt där styrelsen förslag fick mycket stryk. Beredningen av ärendet var exemplarisk innan den hamnade på styrelsen bord. Förslag till ny mineral- och gruvpolicy bereddes av Sametingets kansli utifrån direktiven från plenum. Förslaget skickades ut på remiss och remissinstanserna ställde sig positiva till förslaget. När förslaget bereddes av styrelsen tvättades det mesta som hade att göra med renskötseln bort i policyn, framför allt för att hålla partiet Jakt och Fiske på gott humör. I plenumsdebatten kritiserades  detta skarpt av SàR, genom Britt Sparrock.  I debatten utmärkte sig  Lars Jonas Johnsson,  Partiets Landsförbudet Svenska Samer ny ordförande genom att han helt sågade  förslaget eftersom han tycket att det var för svagt och otyligt. Vad han ville i övrigt var lika otydligt, men det lät väldigt aktivistiskt.

Nu blev det så att plenum återremitterade förslaget. Det bara  hoppas att Sametingets plenum nu tar sig samman och kan komma till skott i ärendet, annars är risken att man från Sametinget kommer i efterkälke i den pågående processen att utforma en ny svensk mineralstrategi. Läs mer om detta  på den svenska regeringens hemsida:  http://www.regeringen.se/sb/d/15986/a/187093

Ett enhälligt  beslut

Det hände dock en märkvärdig sak under plenum, där ett  beslutet i ett ärende  togs enhälligt av plenum utan någon diskussion. Den fråga man kan ställa sig varför är man är så enig om samisk utbildningspolitik? Denna frågan är kanske inte helt lätt utredd, men det man måste  konstatera är dock att kommittén med Mikael Teilus, SáR  som ordförande och Josifina Skerk, JoF  mfl som ledamöter   utfört   utmärkt hantverk  både i sak och genomförande mässigt.

Sammanfattning – den ljusa sidan av livet

När man ska göra en sammanfattning av vad som hände på plenum i Östersund, 23-26 oktober så är det enkelt att svartmåla. Att svartmåla är väl den, man kan nästan säga  konstform  som vi på svensk sida av Sápmi utvecklats mest sedan Sametingets tillkomst 1993. Det formspråk som utvecklats både i Sametingets plenum, i media och det offentliga samtalet är både depressivt till formen och näst intill enfaldigt i sak. Alla skyller på alla och ingen ta ansvar. Det var kanske inte själva poängen när man bildade Sametinget som en folkvalt samisk organ.

Det är nog viktigt att vi ser på “the bright side of life” som vissa engelsmän säger, framförallt nu när vi närmar oss Sametings valet den 19 maj 2013.