Regeringen har 12 september 2013 lämnat propositionen En hållbar rovdjurspolitik, prop 2012/13:191. till riksdagen.
Till grund för propositionen lägger ett flertal utredning bl a Rovdjursutredningen Vargkommitténs utredning, tidigare rovdjurspropositioner samt Sametingets och Naturvårdsverkets gemensamma utredningar om toleransnivåer för rennäringen.
Regeringen konstaterar att gynnsam bevarandestatus nu uppnåtts för samtliga stora rovdjursarter.
Sammanfattningsvis kan Sámiid Riikkabellodat konstatera att regeringen i propositionen till stora delar beaktat Sametingets och Naturvårdsverket gemensamma utredning om konsekvenserna av rovdjurspolitiken på rennäringen. Regeringen har också anammat till stor del Sametingets/Naturvårdsverkets förslag om toleransnivåer för skador som rennäringen behöver tåla orsakade av rovdjuren. Regeringen föreslår att toleransnivån ska vara 10% medan Sametinget, SSR, Naturvårdsverket föreslagit en 5-%ig toleransnivå. SSom en del av den framtida rovdjursförvaltningen ska också Länsstyrelserna, Sametinget och samebyarna arbeta med förvaltningsverktyg på samebynivå för att minska rovdjurens skador på rennäringen. Regeringen poängterar att dock att det efter vunna erfarenheter kan finnas skäl att ytterligare justera den föreslagna toleransnivån på 10% för varje sameby neråt. Denna öppning från regeringen om en ytterligare minskad toleransnivå är Sámiid Riikkabellodat nöjd med.
När det gäller bidrag för förebyggande åtgärder anger regeringen att de inte ska avräknas från ersättningen för rovdjursskador på ren vilket är fallet idag. Det är mycket positivt.
När det gäller skyddsjakt föreslår Regeringen att beslut om skyddsjakt ska fattas regionalt. Detta innebär att Naturvårdsverket delegerar beslutanderätten avseende skyddsjakt för samtliga rovdjursarter till länsstyrelserna i samtliga län. När det gäller det praktiska genomförande av skyddsjakt föreslår regeringen att som huvudregel även fortsättningsvis är det sökanden som genomför och bekostar beviljad skyddsjakt. Regeringen anger dock att Länsstyrelserna kan få göra avsteg för denna huvudregel. Sámiid Riikkabellodat har länge framfört att det är staten via Naturvårdsverket/Länsstyrelserna som har huvudansvar för skyddsjakt eftersom rennäringen inte kan göras ansvarig för statens rovdjurspolitik.
Även om Sametinget och rennäringens företrädare ville ha en toleransnivå på 5% för hur mycket skador rennäringen kan tåla av rovdjur anser Sámiid Riikkabellodat att Sametingets, SSRs och andra företrädare för rennäringen tillsammans med Naturvårdsverket gjort ett mycket bra grundarbete när det gäller att synliggöra rovdjurens skador på rennäringen samt att parterna också på ett konstruktivt sätt lagt fram förslag till acceptabla rovdjursnivåer och ett förvaltningsverktyg som gör det möjligt för rennäringen att på samebynivå påverka förekomst av rovdjur i framtiden.
En smolk i bägaren är att regeringen inte lämnar förslag på ersättningar för rovdjursskador – inte ens att nivån för rovdjursersättningarna ska indexuppräknas. Detta är en fråga som Sametinget och rennäringens företrädare behöver fortsätta att arbeta med tillsammans med regeringen och Naturvårdsverket.
Ingrid Inga
Ordförande Sámiid Riikkabellodat
070 55 42 999