Från Gállok till Sveriges riksdag

Nu har diskussionen om svensk mineralpolitik i Sápmi  nått Sveriges riksdag. Det tog sin tid och via lite märkliga kanaler. När konflikten  i Gállok  eskalerade med  att  det tänkta gruvområdet togs över av demonstranter var det en betänkliga tystnad i svenska medialandskapet, bortsett från rapportering i lokalpressen. Efterhand fick händelseutvecklingen i Gállok allt mer uppmärksamhet framförallt i internationella media, medan det var tyst i svenska riksmedia. När väl den uppburna  amerikanska tidningen New York Times uppmärksammande händelseutvecklingen Gállok började mediaredaktionerna i Stockholm lite yrvaket notera  vad som höll  på att hända i ”kolonin”.

.

När väl riksmedia i Sverige började få upp ögonen för Gállok och gruvboomens baksida i Sápmi började de spridas en viss nervositet i gruvkretsar och i den politiska sfären i Sverige. Samtidigt med detta meddelade den Svenska regeringen att gruvverksamheten och sysselsättning går före rennäringen när den  gav tillstånd för exploatering av mineralerna i den planerade Rönnbäcken i Västerbotten. Nu i efterhand kan man tycka att det var dålig tajming, men det visar också regeringen sitter i en ”gruvbubbla” .

.

Hur Beowulf Mining och dess svenska  dotterbolag  misskötts sig i Gállok och den uppmärksamhet detta skapat har oroat  de gruvindustriella  komplexets förgreningar bl.a  i regeringskansliet. I den belysningen är det inte kanske så märkligt att bl.a. LKAB försök distansera sig från  konflikten i Gállok och försökt visa att i vart fall LKAB för  en dialog  med samerna och rennäringen. Detta blev övertydligt i när LKAB tillsammans med turistnäringen i Kiruna och de samebyar som är direkt berörda av gruvverksamheten i Kiruna gemensamt i en debattartikel i rikspressen uttalade att gruvnäringen, turismen och rennäring kan föra en dialog och samsas.

.

I backspegeln verkar hela det gruvindustriella komplexet undervärderat den svenska allmänhets kritiska inställning till konsekvenserna av den svenska mineral lagstiftningen och   mineralpolitiken. Detta har lett till att några av det politiska partierna i Sveriges riksdag lite oroligt börjat  re-positionera sig  i förhållande till bl.a den gällande minerallagstiftningen. Riksdagsdebatten om svensk mineralpolitik den 2 oktober bär ett tydligt tecken av denna nervositet och det kommande riksdagsvalet 2014 gör väl också sitt.

.

Mot bakgrund av bl.a händelseutvecklingen i Gállok har den svensk regeringen uppdragit till landshövdingen i Norrbottens län  ta ett initiativ till att få igång en dialog mellan gruvnäringen och framförallt då rennäringen. Så lång har dock bl.a. Samernas Riksförbund/SSR tackat nej att delta i ”dialogen” eftersom den är förutsättningslös och inte förpliktande på något sätt. I samband med riksdagsdebatten om svensk mineralpolitik den 2 oktober beklagades sig näringsminister Annie Lööf SSR:s  ställningstagande och betonade vikten av dialog för att komma vidare.

.

Det är kanske inte märkligt att samebyarna och SSR ställer sig tveksamma  mot bakgrund av tidigare erfarenheter. Det är inte första gången man från samiska sida har inbjudits till dialog, men erfarenheterna förskräcker. Ofta har dialogen inneburit att man själv varit delaktig i att legitimera  rättsligt tveksamma och folkrättsstridiga övergrepp mot både rennäringen och samerna som folk. Detta har av en del formulerats så att man inte vill vara med att administrera sig egen undergång.

.

En paradox i detta sammanhang är att Sametinget majoritet satt frågan om sametinget gruvpolicy i långbänk medan detta kommenteras i New York Times och Al Jazeera.  Nu debatteras  också  gruv- och mineralpolitiken i Sápmi i  Sveriges riksdag.   Här har man inte bara  dribblat sig  själv över sidlinjen utan också gjort självmål för att tala fotbollsspråk.

.