2013-12-15
Samvetets röst
I dagen den 15 december 2013 nås nog kulmen av den globala uppmärksamheten kring människan och myten Nelson Mandelas död och slutligen dennes begravning. I tidningar, TV och sociala media har skrivits oändligt många nekrologer, nyhetsreportage, innlägg och kommentarer. På svensk och norsk sida har debatterats vad vissa grupperingar, politiska partier och enskilda affärsmän och politiker sagt och gjort, framförallt dessa som icke stödde kampen mot apartheid eller förhöll sig passiva.
”Lapparna”
Mycket har sagts och skrivit, men ett uttalandet av Peter Wallenberg, nestorn i den mest kända finansfamiljen är kanske bland det mer intresseväckande sett från samisk horisont. I början av 1990-talet och ca två år efter Mandelas frigivning gör Peter Wallenberg ett uttalande om ANC där han säger: ”Jag undrar just vad vi skulle tycka om någon satt och petade in en massa kosing till lapparna så att de kunde ställa till med en massa problem för den svenska regeringen.” Bakrgrunden till Wallenbergs uttalande är den socialdemokratiska regeringens massiva stöd till ANC och kampen mot apartheid, såväl politiskt och och ekonomiskt.
Den fria småviltsjakten
Wallenbergs uttalande har också kopplingar till hans ekonomiska intressen som just då hade kolliderat med bl.a samiska intressen. Samtidigt etablerades Sametinget och det blev bråk kring införande av den fria småviltsjakten på Sameallmänningarna 1992/93. Wallenbergssfärens intressen i skogsindustrin var i kollisionkurs med rennäringen under sent 1980-talet och långt in på 199o-talet. Det gällde bl.a. uppspelet till sedvandeprocessen i Härjedalen. En central person i denna konflikt var Olof T Johansson som hade sina dunster med Peter Wallenberg mfl i Wallenbergssfären.
Sydafrika ifrågasätter svensk samepolitik
När situationen i Sydafrika debatterades i FN 1960 där Sverige och Norge kraftigt kritiserade apartheidregimen gick den Sydafrika utrikesministerna Eric Louw till motattack. I ett tal som han höll den 14 oktober 1960 i FN Generalförsamling frågade han sig: ”har den svenska och norska delegationen, vilkas regeringar stöder klagomålen mot Sydafrika kommit till denna Förenta Nationernas domstol med rena händer? Kan dessa båda delegationerna i all uppriktighet säga att diskriminering i själva verket inte utövas mot de små sameminoriteterna i båda deras länder.”
Louw fortsatte och fråga om de kan intyga att lapparna åtnjuter de villkor som betecknas som”högre standard”, full sysselsättning, sociala och ekonomiska framsteg enligt artikel 55 i FN stadgan.
”Samerns skyddspatron”
I sitt tal hänvisade Louw bl.a. till artiklar i tidningarna Expressen och Dagbladet på norsk sida. Louw citerade bl.a. en ledarartikel i Dagbladet där enligt honom erkänns att de förekommer rasåtskillnad i Norge. Den Sydafrikanske utrikesministerna konkluderade sitt tal med att understryka att ”Deras (samernas) situation i dag är en klar kränkning av deklarationen om det mänskliga rättigheterna”. Den svenska och norska delegationen valde att inte kommentera Louw uttaladen, vilket nog var det klokaste man kunde göra i denna situation, eftersom Louw i sak hade rätt, men han var fel person att uttala detta i fel sammanhang.
I en kommentar till debatten i FN:s Generalförsamling kallades Sydafrikas utrikesminister lite ironiskt för ”samernas skyddspatron” i en lite märklig kommentar på Dagens Nyheters ledarsida som andades ett kränkt svensk ego.
Meningsskiljaktligheter
Debatten i FN:s generalförsamling föranledde också Svenska Samernas Riksförbunds anta en resolution i mars 1960 där uttalas att ”De svenska samerna åtnjuter som samer och svenska oinskränkt alla de fri- och rättigheter som tillkommer varje medborgare i konungariket Sverige.” I resolutionen framhölls dock att också råder meningsskiljaktigheter mellan den svenska regeringen och samerna om ”förfogande av över renbetesområdernas land och vatten”.
I backspegeln
Så här i backspegeln och med facit i hand är det kanske lätt ifrågasätta både hur regeringarna i Sverige, Norge och Svenska Samernss Riksförbund agerade och reagerade. Från dagens horisont i december 2013 är nog många eniga i ett den dåvarande Sydafrikanske utrikesministern Louw påpekandena i sak var korrekta, men han han dels var fel person att uttala detta , dels att allvaret i kränkningarna av de mest fundamentala mänskliga fri- och rättigheterna i Sydafrika var så uppenbara att jämförelsen inte var helt relevant.
Meningsutbytet i FN:s Generalförsamling blev nog trots allt ett uppvaknande både för det officiella Sverige och Norge. Det kunde ha sin problem att kasta sten i glashus.
Källa: Samefolkets Egen Tidning, nr 10-11, 1960