Publicerad 2014-01-02
Del 2: Den lilla världen
Från Kalla till Gallak
Under 2013 kom frågeställningarna kring gruvverksamhet i Sápmi att dominera debatten och även uppmärksamheten i media. När proteserna mot den planerade gruvan i Kallak igångsattes under våren 2013 fick den en viss täckning i Norrbottniska media, men i svensk riksmedia var det knäpptyst. Efter ett tag blev norsk media intresserad och sedan dök det upp en artikel i New York Times och då upptäckte media etablissemanget i Stockholm lite yrvaket det var något på gång i Kallak. I den debatt som uppstod om hur riksmedia missat Kallak talades det om Sápmi som en medial vit fläck och kolonin bortom rubrikerna, medan reaktionerna i Stockholmstrakten ursäktades sig på olika sätt. Samtidigt upptäckte nu också det politiska etablissemanget att det hände något i Kallak som var kopplat till deras politiska verklighet. Under processen utvecklades ”Kallak” till ”Gallak” enligt den samiska stavningen av ordet.
Fjärrkonsumtion
Under början av 1960-talet lanserade professor Israel Roung, då ordförande i Svenska Samernas Riksförbund begreppet ”fjärrkonsumtion” när han beskrev hur den svenska vattenkrafts-, gruv- och skogsindustrin agerade i Sápmi. Med detta menade han att resurserna i Sápmi användes för berika den svenska statsmakten i söder, utan att samerna eller lokalbefolkningen i övrigt fick någon del av det utvunna rikedomarna. Samtidigt lanserade Israel Ruong förslaget att ett speciell fond skulle upprättas dit delar av vinsten av exploateringen av naturresurserna i Sápmi skulle placeras till nytta för den samiska befolkningen. Begreppet ”fjärrkonsumtion” både är en omskrivning och preciserings av begreppet ”kolonialism”. Till saken hör att det offentliga Sverige vid denna tidpunkten enbart kopplade ihop begreppet ”kolonialism” med bl.a. avkolonialiseringen av den Afrikanska kontinenten och att Sverige också var kolonialistiskt fanns inte deras tankevärld eller var möjligtvis var ett ”bortträngt minne”.
I otakt med tiden
Att Sametinget tid efter annan varit i otakt med både tiden och sina väljare är väl ingen nyhet. Sametinget hantering frågeställningarna kring gruv- och mineralutvinning i Sámpi är ett alarmerande exempel.
Parallellt med att den svenska regeringen började att utforma en gruv- och mineralpolitisk strategi under 2012 beslutade Sametingets plenum efter förslag från Samelandspartiet att igångsätta arbetet med att utforma och anta en gruv- och mineralpolitisk policy. Ett förslag till policy utarbetades snabbt och när Sametingets plenum började behandla ärendet blev det stopp. Partiet Jakt och Fiske ställdes sig på tvären efterom samebyarna betecknades som sakägare i förslaget. Sedan börjande långbänken i Sametinget och under 2013 spikade Sveriges riksdag den nya gruv- och mineralpolitiska strategin.
Bocken som trädgårdsmästare
Frågan om en gruv- och mineral policy bereds fortfarande nu dock under ledning av den nye styrelseordförande Håkan Jonsson. Nu är så att säga ”bocken som är trädgårdsmästare” , för att använda ett gammal ordspråk och då blir det kanske verkstad av Sametinget gruv- och mineralpolicy.
Den nya rovdjurspolitiken som riksdagen beslutade om under hösten 2013 blev ett steg i rätt riktning där en högsta toleransnivå på 10% fastställdes för rovdjurstrycket på rennäringen.
Minoritetsregeringar
Minoritetsregeringar står som spön i backen i Norden. Efter Sametingsvalen på svensk och norsk sida har vi fått två ytterligare minoritetsregeringar i Norden. Innan Sametinget på norsk sida hann konstitueras installerades en ny minoritetsregeringen i Norge under ledning av Höyre och Fremskrittspartiet. Det populistiska och av vissa betecknade rasistiska Fremskrittspartiet blev ett regeringsbärande parti i Norge efter 40 års i opposition. Ett tecken i tiden eftersom det högerpopulistiska partier, många med rasistiska förtecken är under fram marsch både i Europa och i Norden.
Sametingsvalet
Sametingsvalet på svensk sida blev en lite avslagen tillställning utan udd och visioner. Val deltagandet hamnade för första gången under 60%. Den största överraskningen blev partiet Samernas djupdykning från 5 mandat till 2 mandat, vilket till en del dels är förklaring till partiet Landsförbundet Svenska Samer(LPSS) ökade med 1 mandat från 2 till 3 mandat, dels att partiet Jakt och Fiske ökade från 8 till 9 mandat. Min Geaidnu ökade från 3 till 4 mandat och Samelandpartiet stod kvar med 6 mandat, medan Guovvsonásti miste 1 mandat och fick nu 2 mandat.
Ny regeringskonstallation
När Sametinget konstituerades i slutet på augusti 2013 med kunglig närvaro utsågs Håkan Jonsson, Jakt och Fiske partiledare till ny styrelseordförande, tack vare stöd från Min Geaidnu. Därefter blev Min Geaidnus partieledare OJ Sikku vice ordförande i Sametinget styrelse. I den proportionellt valda styrelsen igår i övrigt Marita Stinnerbom, Govvsonásti, Lars Jonas Johansson, LPSS, Jan Rannerud, Skogssamerna och Ingrid Inga, Samelandspartiet.
100 första dagarna.
Det kanske mest anmärkningsvärda under det första 100 dagarna som Sametinget styrelse letts av styrelseordförande Håkan Jonsson är att så lite har hänt och så lång ingen större skandal. Vad det beror på man ju spekulera i, men jämfört med tidigare styrelseordföranden som tillträtt sina poster sedan 1993 har Håkans Jonsson sluppit lätt undan både när det gäller sina politiska tilltag och privata affärer, framförallt i Sameradions bevakning. Anmärkningsvärt är också Sametingets kansli inte ”läckt” nyheter vare sig av politisk karaktär eller missnöje med någon chef som tidigare ofta hände , vilket i sig är mycket positiv tendens.
Kontroll
Den nye styrelseordförande Håkan Jonsson är internt i partiet Jakt och Fiske betecknad som ledare med stort kontrollbehov. I motsats till andra partier i Sametinget har det varit svårt att identifiera kronprinsessor eller kronprinsar. Ofta har ledamöter i partiet som profilerat under någon mandat period plötsligt försvunnit nästa mandatperiod eller gått över till ett annat parti, företrädesvis då LPSS. Samtidigt har de man kan kalla Håkan Jonssons parti förändrats markant från 1993 inte bara när det gäller antalet mandat utan också ledamöternas ålder, bostadsort och utbildning m.m. Partiet Jakt-och Fiske var vid valet 1993 att parti som lite förenklat bestod av Håkans Jonsson, plus sambo och några släktingar från Västerbotten. Numera finns de ledamöter både från söder till norr och dessutom har antalet unga med akademiker bakgrund ökat. Frågan är nu hur länge Håkan Jonsson står ut med känslan att bli utmanad inom sitt eget parti.
Regeringen bröt dödläget
I samband med öppnandet av Sametinget den 28 augusti inbjöd den svenske lantbruksministern Sametinget till överläggningarna om den framtida samepolitiken. Ministern bröt nu de dödläge som i princip funnit sig under mandatperioden sedan 2009. Dödläget har berott på att Sametinget inte förmått att spela över den politiska ”bollen” till den svenska regeringens spelhalva, beroende på både intärn oenighet och brist på politisk hantverk. Den 18 december 2013 inbjöd lantbruksministern Sametinget till den utlovade överläggningen. När Sametinget styrelse beredde frågan om upplägget kring det kommande överläggningarna med regeringen gjorde man som vanligt ett ”dubbelfel”.
Dubbelfel
Dubbelfelet bestod i att styrelseordförande Håkans Jonsson vägrade diskutera vilket agenda man från samiska sida skulle föreslå och vilka som skulle företräda Sametinget. En oenig styrelse beslutade att styrelseordförande Håkan Jonsson, vice styrelseordförande OJ Sikku och styrelse ledamoten Lars Jonas Johansson skulle företräda Sametinget jämte en tjänsteman från Sametingets kansli. Oppositionen bestående Guovvsonásti, Skogssamerna och Samelandspartiet i styrelsen hade begärt att något från oppositionen skulle ingå i delegationen, men röstades ned i Sametingets styrelse. Sametinget agenda till överläggningarna med regeringen fick ledamöterna i styrelsen efter styrelsemötet elektroniskt.
När väl överläggningen ägde rum den 18 december fick Sametingets delegation och Samernas Riksförbunds delegation träffa en politisk sakkunnig jämte andra tjänstemän på lantbruksdepartementet. Innan överläggningarna ägde rum hade lantbruksdepartementet blivit informerad om turbulensen i Sametingets styrelsen. Detta kan vara en bidragande orsak till att värden, lantbruksministern Eskil Erlandsson inte dök upp vid överläggningen.
Sammanfattning
Att sammanfatta ett år ofta svårt, men sedan 2013 känner världen i vart fall till konflikten i skogsområdet Gallak (Kallak). Beträffande Sametinget kan man väl säga att allt kan bli så mycket bättre. Avslutningen av 2013 dominerades av uppmärksamheten kring Nelson Mandelas död, begravning och de politiska och andliga arv som han efterlämnade.