Publicerad 8 mars 2014
Idag firar vi internationella kvinnodagen.
Det finns mycket att reflektera över på en sådan här dag. En reflektion är om det verkligen ska behövas en kvinnodag i ett så utvecklat och civiliserat land som Sverige ? Varför har vi inte en ”mansdag” också? Eller ännu hellre varför firar vi inte en dag för mänskliga rättligheter? Firar vi i Sverige internationella kvinnodagen för att samhället fortfarande 2014 är så ojämställt? Eller firar vi dagen för alla de verkliga framsteg som våra kvinnliga företrädare kämpat för under långt tid t ex:
1810 – Ogifta kvinnor får möjlighet att ansöka om att bli myndighetsförklarade av kungen
1834 – Kvinnor får tillåtelse att driva pastejbageri.
1863 – Ogift kvinna automatiskt myndig vid 25 års ålder
1874 – Gifta kvinnor rätt till enskild lön och ekonomi
1889 – Kvinnor valbara till skolvård, fattigvård och andra socialstyrelser
1901 – Rätt till obetald ledighet efter förlossning för alla kvinnliga anställda
1919 – Kvinnlig rösträtt införs
1921 – Gifta kvinnor blir myndiga
1983 – Alla yrken i Sverige blir öppna för kvinnor
1989 – Omyndigförklaringen avskaffas, vilket innebär att det var först då Sverige fick lika rösträtt för alla vuxna medborgare över 18 år.
Jag ställer mig frågan om kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina liv så som riksdagen fastslog 2006?
I Allbright-rapporten som publicerades i början av mars 2014 skriver författarna följande:
” Dags att sluta dalta”
Kvinnor måste bli bättre på att nätverka. Kvinnor är i behov av coachning. Kvinnor behöver bli tuffare. Kvinnor ska tacka ja. Kvinnor bör åka på inspirationsdagar.Så brukar debatten om kvinnor i näringslivet låta. Inte undra på att utvecklingen mot jämställd representation på ledande befattningar i näringslivet går långsamt när frågan enträget diskuteras som en kvinnofråga. Detta är ingen kvinnofråga. Utan en fråga om kvinnors och mäns lika möjligheter att göra karriär och nå sin fulla potential. Att ta vara på den bästa kompetensen och agera meritokratiskt.
Allt för sällan talas det om att män måste bli bättre på att nätverka med kvinnor. Att män behöver coachas i att bedriva mer professionella rekryteringsprocesser. Att män behöver bli mer ödmjuka. Att män faktiskt kan tacka nej till helmanliga sammanhang. Och att män borde låta sig inspireras av kvinnor.
Detta är ingen kamp mellan könen och problematiken är inte heller kvinnorna. Problematiken är de personerna i näringslivet som envisas med att cementera idéer som att kvinnor inte är lika kompetenta, att kvinnor inte vill, och till och med att kvinnor inte finns”
Det är hög tid att sluta lägga bevisbördan på kvinnorna för att uppnå jämställdheten i näringslivet, konstaterar författarna i Ahlbrigt-rapporten.
Hur ser det ur i det samiska samhället med jämställdheten? Kan det omgivande samhällets jämställdhetsbegrepp överföras okristiskt till det samiska samhället? Eller är det nödvändigt att det samiska samhället själv definierar sina egna jämställdhetsbegrepp och samiska kvinnors och mäns rättigheter?
Alla vi samer lever i två kulturer – både i det samiska samhället och i ”storsamhället”. Det är därför väldigt lätt att storsamhällets synsätt, normer, värderingar färgar av sig på oss samer. Därför tycker jag att det skulle vara otroligt intressant om vi samer påbörjar ett arbete med att själva definiera vad samisk jämställdhet är och vilka mål vi ska ha för att uppnå det. Kanske det finna andra urfolk som redan har påbörjat ett sådant arbete?
Med denna dröm vill jag slutligen önska alla samiska systrar och bröder i alla länder en fin dag just denna dag.
Ingrid Inga
Partiordförande
070 55 42 999