Publicerad den 2014-06-29
USA avvecklar segregationen på grundval av ras
Det är nu precis 50 års sedan USA:s president Lydon Johnsson undertecknade Civil Rights Act of 1964, en lagstiftning som undanröjde huvuddelen av den lagstiftning som tillät ras segregation. Den svarta medborgarrättsrörelsen aktiviteter under ledning av bl.a. Martin Luther King var en bidragande orsak till att man lyckades pressa igenom lagstiftning, trots ihärdigt motstånd bland vita konservativa grupper, framförallt i USA;s sydstatesbälte.
Avvecklingen av ”Lapartheid” påbörjas 1964
Ett par månader innan USA:s president undertecknade Civil Rights Act of 1964 tillsatte den svenska regeringen den 20 mars 1964 års rennäringssakunniga. Utredningen uppgift var så över gällande renbeteslagstiftning och därmed sammanhängande frågor. Den svenska förmyndarpolitiken som infördes med 1886 års renbeteslag med hänvisning till ”lapparnas” rasmässiga betingade begränsningar på att hantera egna angelägenheter preciserades och utvidgades i 1898-och 1928 års renbeteslagar. Denna lagstiftning institutionaliserades även på andra sektorer som utbildning och socialvård m.m. ”Lapp skall vara Lapp” som politisk ideologi tonades ned efter andra världskriget och FN:s deklaration om det mänskliga rättigheterna 1948. Vid denna tid var förmyndarpolitiken så till den grad institutionaliserad så att motiven trollades bort i en revisionistisk historieskrivning.
En påminnelse av samma andas barn
I slutet var 1950-talet börjande den kritik mot ”Lapp skall vara lapp” politiken som Svenska Samerna Riksförbund riktade under ledningen Gustav Park och senare Israel Ruong riktade få ett genomslag mer upplysta kretsar i det offentliga Sverige. ”Lapp ska vara lapp” politiken och implementeringen av denna politik sammanfaller i tiden med både formuleringen av apartheidpolitiken och dess implementering. Spiken i kistan blev påminnelsen från de ideologiska fränderna i det vita Syd Afrika vid FN Generalförsamling 1960.
”Samernas skyddspatron”
När situationen i Sydafrika debatterades i FN 1960 där Sverige och Norge kraftigt kritiserade apartheidregimen gick den Sydafrika utrikesminister Eric Louw till motattack. I ett tal som han höll den 14 oktober 1960 i FN Generalförsamling frågade han sig: “har den svenska och norska delegationen, vilkas regeringar stöder klagomålen mot Sydafrika kommit till denna Förenta Nationernas domstol med rena händer? Kan dessa båda delegationerna i all uppriktighet säga att diskriminering i själva verket inte utövas mot de små sameminoriteterna i båda deras länder.” I sitt tal hänvisade Louw bl.a. till artiklar i tidningarna Expressen och Dagbladet på norsk sida. Louw citerade bl.a. en ledarartikel i Dagbladet där enligt honom erkänns att de förekommer rasåtskillnad i Norge.
I en kommentar till debatten i FN:s Generalförsamling kallades Sydafrikas utrikesminister lite ironiskt för “samernas skyddspatron” i en lite märklig kommentar på Dagens Nyheters ledarsida som andades ett kränkt svensk liberalt ego.
Struktur rasism
Den 13 mars 1968 överlämnade 1964 års sakkunniga sitt betänkande Rennäringen i Sverige (SOU 1968:16) till den svenska regeringen. Efter remissbehandlingen och utskottsbehandling antog Sverige riksdag en ny rennärings lag 1971. En lag där den grövsta av ”lapp skall vara lapp” politiken avvecklades, men strukturellt behölls mycket av den institutionellt ” lapp skall vara lapp” politiken framför allt när det gäller samernas rätt till land och vatten och förvaltningen av sameallmänningarna.