Lappkast i glashus

Publicerad 2014-11-10

Högutbildade samer på svensk sida väljer Norge

I intervju i Sameradion förra veckan uttalade Karin Mannela, partiet Jakt- och fiskesamerna tillika ordförande i Sametingets kulturråd att bristen på samiska institutioner på svensk sida gör att högutbildade samer från svensk sida söker sig jobb i Norge. Sameradion har tidigare berättat att många högutbildade svenska samer söker sig till Norge. Sameradion visar att det finns goda exempel när Sametinget i Sverige kommit med konkreta förslag och goda underlag så har regeringen hörsammat förslagen. Som när Sametinget fick i uppdrag att starta Samiskt språkcentrum i Östersund. Idag är Samiskt språkcentrum en realitet som dessutom var ett initiativ från Samelandspartiet.

Läge att göra förändringar

I intervjun svarar Karin Mannela, Jakt- och fiskesamerna, undvikande på direkt fråga om samepolitikerna i Sverige gjort sitt jobb när det gäller konkreta förslag på institutionsbyggande i svenska Sápmi. Däremot tycker hon att det politiska läget förändrats och att det numera finns en bättre vilja att bygga och stärka samiska institutioner. Hon menar dock detta haft en låg prioritet och att man mest diskuterat organisations-stöd och att det är dags att ändra fokus. Karin Mannela avslutar intervjuen med att säga att sedan man bytt regering i båda Sametinget och i Sverige såär läget att göra förändringar bättre nu än tidigare.

Korståg mot det civila samiska samhället

I egenskap av ordförande i Sametingets kulturråd har Mannela tillsammans med Anders Kråik och Per Gustav Labba i partiet Samerna under en längre tid bedrivit regelrätt kampanj att minska anslagen till samiska institutioner och organisationer som t ex Samernas riksförbund och samebyarnas verksamhet. Konkret har det inneburit att anslaget till SSR minskat gradvis med skiftande motiv. Trots att SSR med anslagen från Sametinget getts möjlighet att fördubbla, och ibland trippla verksamheten genom EU-projekt har Karin Mannala och PG Labba försökt lägga krokben för SSR. Ett annat bra exemplet på innovativ verksamhet är nog Gaaltje. Trots begränsad grundfinansiering har Gaaltje under många år bedrivit en omfattande projektverksamhet med nationella EU-medel och Interreg-medel och sysselsatt många akademiker. Det civila samiska samhällets verksamhet verkar Mannela m fl helt förbise. Vi sidan av Sametinget har SSR varit den största samiska arbetsgivare för samer med högre utbildning, låt vara att de anställda i regel varit projektanställda.

Jakt- och fiskesamerna, Min Geaidnu, partiet Samerna, Albmut och Landspartiet svenska samer (LpSS) har i allra högsta grad bidragit till den pågående nedmonteringen av de samiska institutionerna och organisationer på svenska sida av Sápmi och därmed samiska arbetsplatser för högutbildade samer.

Konsten att räkna medlemmar hos samiska organisationer

I förslaget till ny kulturhandlingsplan som kulturrådet under Mannelas och Labbas ledning berett och som varit ute på remiss föreslås ett ny sätt att räkna medlemmar i samiska organisationer som söker stöd hos Sametinget. Upplägget som man föreslår är att de “kollektivt” anslutna medlemmarna i samebyarna inte skall räknas som medlemmar, och därmed utesluts dessa att ingå i kretsen av medlemmar styr bidragsnivån till samebyarna, och vips är SSR och samebyarna ur leken. Den nya kulturhandlingsplanen skall behandlas på Sametingets plenum i februari 2015.

Brist på initivativ

Sametinget har nu letts av Jakt-och fiske och dess stödpartier över ett år, men än så länge lyser de politiska initiativen med sin frånvaro. Det verkar nästan vara så att man är så tagna av att leda Sametinget att man blivit politiskt paralyserade. Det är nog många som undrar vart “viljan” som Karin Mannela åberopar tagit vägen. Den har kanske har följt Karin Mannelas exempel och flyttat till norsk sida eller så har den tvingats att avgå på diffusa och hemliga grunder.

 

Ingrid Inga
Ordförande
070 55 42 999