Ett genombrott
Frågan om Finland skall ta steget och ratificera ILO konventionen 169 om urfolks rättigheter avgjordes torsdagen den 26 november 2014 då Finlands regeringen beslutade föreslå till Finlands riksdag att konventionen undertecknas. Finlands riksdag förväntas ta ett beslut i början av december månad 2014. Huruvida den finska regering skulle ta steget har inte varit självklart även om den nu sittande koalitions regeringen vid sitt tillträde för snart 4 år sedan i sin regeringsförklaring uttalade ambitionen att ratificera ILO konventionen 169. Utöver en ratifikation av ILO 169 föreslår den finska regeringen en del förändringar i Sametingslagen och skogsvårdslagen. I och med revideringen av Sametingslagen sker innan utgången av 2014 kommer förändringarna att träda i kraft 2014, vilket innebär att vissa av de nya bestämmelser kommer att tillämpas vid valet till Sametinget 2015.
Lite i mediaskugga
Diskussionen om en finsk ratifikation av ILO 169 har förvisso varit synligt i media och det offentliga samtalet i finska Lappland, men i riksmedia har detta varit en icke-fråga och regerings beslut fick mycket lite uppmärksamhet. Jämfört med den högljudda diskussionen om ett finskt ja till enkönade äktenskap ter sig diskussionen om en ratifikation som en viskning. Den finska riksdagen godkände med knapp majoritet förslaget om att legalisera äktenskap mellan personer av samma kön den 28 november 2014. Trots att det är en icke fråga kommer sannolikt de finska centerpartiet, parlamentariker i Finska Lappland och möjligtvis Sann Finländska partiet rösta emot regerings förslag.
Motstånd i finska Lappland
I finska Lappland har opinionen och de folkvalda parlamentarikerna i riksdagen varit mot en finska ratifikation av ILO konventionen 169. På samma sätt som på svensk sida har det stora problemet dels varit ILO konventionens stadgandena om urfolkens rätt till land och vatten, dels bristen på kunskap om samiska förhållanden framförallt kopplat till samernas traditionella användning av mark och på vilken rättslig grund detta vilar på. Utöver detta har frågan om definitionen om vem som är same som orsakar en del huvudbry. Sametinget har talat för gruppidentifikation för att stärka språkets och kulturens ställning och har varit med om att godkänna en kompromiss om saken med lagstiftaren. Riksdagsledamöter från alla partier i finska Lappland har menat för att samedefinitionen kan diskriminera en del personer och kräver att lagen bereds på nytt.
En kompromiss
Den finska regeringens förslaget till riksdagen innehåller också ett särskilt tillägg som regeringen utarbetat i samarbete med sametinget. Enligt detta tillägget skall en ratificering av ILO-konventionen inte påverka ägandet och förvaltningen av mark och vatten i det samiska området i norra Finland. Samerna och Sametinget kommer dock att få ett större inflytande i planering och beslut om hur statens mark och vatten ska användas i det samiska området. En intressant fråga är om Finland kan friskriva sig från stadgandena i artiklarna om landrättigheter, även om Sametinget medgett detta. ILO Konventionernas utformning och den praxis av tillämpning som ILO utvecklat medger inte detta. På norsk sida gjordes ett försök i början av 1990-talet att göra en snävare av tolkningen av artiklarna om landrättigheter, så att det bara skulle gälla samiska bruksrättigheter, vilket ILO avvisade. Nu var det sannolikt en politisk realitet att utan de nämnda tillägg skulle det inte funnits stöd varken i den finska regeringen eller riksdagen för en ratifikation av ILO konventionen 169. Den finska regeringen hantering av frågeställningarna kring en finsk ratifikation av ILO konventionen liknar den norska regeringens förhållningssätt när man fick stortinget att ratificera ILO konventionen 169. Den dåvarande ansvarige sameministern Per Uncle kalla den norska regeringen ratifikation av ILO 169 för en ”krumelur”.
Sverige – ställd mot väggen
När nu Finland ratificera ILO konventionen 169 ställs Sverige bildligt mot väggen. I ett läge då Norge, Danmark och Finland skrivit under ILO konventionen 169 som kommer den politiska pressen att öka för en svensk ratifikation. Både Miljöpartiet (MP) och de Socialdemokratiska (S) som ingår i den svenska regeringen har uttalat att man är för en ratifikation av ILO 169. Vänsterpartiet (V) som fungerar som ett stöd-parti till regeringen har också uttala sig för en svensk ratifikation av ILO 169. På den borgerliga sida har Folkpartiet (FP) varit positivt inställ till en ratifikation, medan Kristdemokraterna (KD) och Ceterpartiet (C) varit kategoriska motståndare mot accept av ILO 169. Moderaterna å sin sida har också motsatt sig en närmande till ILO 169, men inte med samma glöd som KD och V. Intressant i detta fall är att det är ett systerparti till M på finsk sida som genom statsminister Alexander Stubb lett Finland mot en ratifikation av ILO konventionen 169.
Hur den nu sittande svenska regeringen och riksdagen kommer att agera nu när man sitter med ”Svarte Petter” i handen blir intressant att följa. Det är möjligt begreppet ”Svarte Petter” inte numera är politiskt korrekt, men å andra sidan är svensk samepolitisk inte heller politisk korrekt.
Lite ”action” skulle inte skada
Det är lite av en ödets ironi att det är Jakt-och Fiskepartiets (JoF)Håkan Jonsson, som sitter som styrelseordförande i Sametinget samtidigt som Finland ratificerar ILO:s konvention 169. Sedan Sametingets etablering 1993 har på många sätt Håkan Jonsson personifierat det ”samiska” motståndet mot en svensk ratifikation, även om han numera bytt fot och stöder en svensk ratifikation av ILO 169. Jonsson argumentationen var förvisso grumlig, men den fungerade i opposition mot allt och alla, numera i egenskap av styrelseordförande är han ju mer för allt och för alla.
Frågan är nu hur Sametingets ledning med Håkan Jonsson i spetsen kommer att agera i den nya politiska situation som uppstått i och med den finska ratifikationen av ILO konventionen 169. Huruvida politiska handlingsförlamningen som präglat Sametingets arbete kommer att fortgå återstå att se. Intressant är också att observerar hur JoF stödparti Min Geaidnu kommer att agera efter utrensningen av den förre vägvisaren OJ Sikku.