Lappkast i glashus

Högutbildade på svensk sida väljer Norge
I intervjuv i Samerdion förra veckan  uttalade Karin Mannela,  partiet Jakt- och fiske  tillika ordförande i Sametingets kulturråd att bristen på samiska institutioner å svensk sida gör att högutbildade samer från svensk sida söker sig jobb på norsk sida. Sameradion har tidigare berättat att många högutbildade svenska samer söker sig till Norge. Sameradion visar  det finns exempel när Sametinget kommer med konkreta förslag, med goda underlag, som Svenska regeringen följt upp. Som när Sametinget fick i uppdrag att starta Samiskt språkcentrum. Då var det efter konkreta förslag från en ledamot på Sametinget som följdes upp. Idag är Samiskt språkcentrum en realitet som dessutom var ett initiativ  från Samelandspartiet.

Läge att göra förändringar

I intervjuven svarar Karin Mannela undvikande på den  direkt på frågan om samepolitikerna i Sverige gjort sitt jobb när det gäller konkreta förslag på institutionsbyggande i Svenska Sápmi, däremot tycker hon att det politiska läget förändrats och att det numera finns en bättre vilja att bygga och stärka samiska institutioner. Hon menar dock detta haft en låg prioritet och att man mest diskuterat organisationsstöd och att det är dags att ändra fokus.

Karin Mannela avslutar intervjuven med att säga  att sedan  man bytt regering i båda Sametinget och i Regering, så läget att göra förändringar är bättre nu, än tidigare.

Korståg mot det civila samiska samhället

I egenskap av ordförande i Sametingets kulturråd har Mannela tillsammans med Anders Kråik och Per Gustav Labba i partiet Samerna under en längre tid bedrivit regelrätt kampanj att minska anslagen till Samernas riksförbund och samebyarnas verksamhet. Konkret har det inneburit att anslaget till SSR minskat gradvis, med skiftande motiv. Trots att SSR med  anslagen från Sametinget getts möjlighet att fördubbla, och ibland trippla verksamheten genom EU-projekt, har Karin Mannala och PG Labba försökt lägga krokben för SSR. Den kanske bästa exemplet på innovativ verksamhet är nog Gaatje. Trots begränsad grundfinansiering har Gaaltje under många år bedrivit en omfattande projektfinansieringen med nationella EU-medel och Interreg-medel och sysselsatt många akademiker.  Det civila samiska samhällets verksamhet verkar Mannela mfl helt förbise. Vi sidan av Sametinget  har SSR varit den största samiska arbetsgivare för samer  med högre utbildning, låt vara att de anställa i regel varit projektanställda.

Konsten att räknar medlemmar samiska organisationer

I förslaget till ny kulturhandlingsplan som kulturrådet under Mannelas och Labbas ledning berett och som varit ute på remiss föreslås ett ny sätt att räkna medlemmar i samiska organisationer som söker stöd hos Sametinget. Upplägget som man föreslår är att de ”kollektivt” anslutna medlemmarna i samebyarna inte skall räknas som medlemmar, och därmed utesluts dessa att ingå i kretsen av  medlemmar styr bidragsnivån till samebyarna, och vips är SSR och samebyarna ur leken. Den nya kulturhandlingsplanen skall behandlas på Sametingets plenum i februari 2015.

Brist på initivativ

Sametinget har nu letts av Jakt-och fiske och dess stödpartier över ett år, men än så länge lyser initiativen med sin frånvaro. Det verkar nästan vara så att man är så tagna av att leda Sametinget att man blivit politiskt paralyserade.  Det är nog många som undrar vart  ”vilja” som Karin Mannela åberopar tagit vägen. Den har kanske också flyttat till norsk sida eller ?