Publicerad 2015-01-25/se artikel i DN den 25 januari 2015
”Regeringen ska fatta beslut om skallsamlingen/DN 2014-01-25
Kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke säger att DN-reportaget om skallsamlingen på Karolinska institutet fick henne att må illa. Rasismen som det vittnar om ryms inte i svenskarnas självbild, menar hon. Nu ska regeringen fatta beslut om att delar av samlingen ska lämnas tillbaka till Nya Zeeland.
Delar av skallsamlingen på Karolinska institutet ska lämnas tillbaka till Nya Zeeland, efter en begäran 2008 från Museum of New Zealand i huvudstaden Wellington. Ärendet har hittills tagit fyra år, och krävt flera påstötningar från Wellington, till skillnad från när Etnografiska museet lämnade tillbaka kvarlevor till Australien. Att det tagit så lång tid är ingenting som man känt till på utbildningsdepartementet.
De fick först inte ens svar på sin förfrågan?
– Det är ingenting som jag fått information om. Som jag har förstått det hela kom den här förfrågan in till departementet i slutet av 2014. Vi handlägger det här ärendet som vi handlagt sådana ärenden tidigare, vi kontrollerar att det finns en officiell mottagare, att det är korrekt material och att det hamnar i riktiga händer. Sedan är det regeringen som fattar beslut om utlämning av det, säger departementsrådet Katarina Bjelke, på utbildningsdepartementet.
Hur lång tid det tar innan kvarlevorna kan transporteras till Nya Zeeland kan hon inte säga.
– Det beror på hur fort vi kan få bekräftat därifrån att det blir rätt mottagare av materialet. Vi handlägger det här skyndsamt. Att det blir under året är sannolikt, säger hon.
DN har sökt ansvariga på Karolinska institutet för att ställa frågor om den långsamma hanteringen, men inte fått något svar.
I reportaget framgår det att ett skäl till att det tagit lång tid är att samlingarna av skallar varit deponerade, och att ingen skött dem ordentligt. De måste systematiseras innan man kan få koll på vad som finns.
Det var efter det arbetet som Karolinska institutet i december lämnade in en förfrågan till utbildningsdepartementet om att överföra ägandet till Nya Zeeland.
Av de ministrar som berörs av frågeställningarna kring skallsamlingen var det bara Alice Bah Kuhnke som ville uttala sig på söndagen.
Vad tycker du om reportaget?
–När man läser det så mår jag illa på flera sätt, även om jag har känt till vad som finns där i arkiven. Bara några dagar efter att jag tillträdde som minister blev jag uppmärksammad om det som finns i arkiven av en samisk intresseorganisation. Sedan dess har det varit en hel del diskusson på departementet.
Hur berörs du?
– Jag ansvarar för minoritetspolitiken, och när det handlar om att leva upp till lagar och återupprätta goda förhållanden för att leva som nationell minoritet och urfolk i dag. Har vi gjort upp tillräckligt med den här delen av vår historia?
–Absolut inte i tillräcklig grad. Den här artikeln tydliggör det faktum att det finns stora dela av vår historia som vi inte har i vår självbild. Det blir väldigt tydligt, det konkretiserar en bristande självbild och bristande kunskaper om vad vi faktiskt har gjort. Det är oerhört viktigt att de här frågorna uppmärksammas, inte minst i den tid vi lever i, det finns inget mer effektiv sätt att undvika att historien upprepar sig att först våga se historien i vitögat, och komma till insikt om vad vi gjort och vad vi är.
Varför har det gått så lång tid utan att man har agerat i den här frågan?
– Vad andra inte har gjort är inget vi kan påverka nu, däremot måste vi som ny regering ta ansvar för det här nu.
Vad tycker du behöver göras?
– Mycket. All uppmärksamhet kring detta, och all politik som måste komma ur medvetenheten om vår historia blir också verktyg för att skapa en bättre framtid. Redan i regeringsförklaringen tydliggjorde statsministern att vi ska inrätta ett kunskapscentrum kring rasism, det jobbar vi just nu med i regeringskansliet. Vi ska också arbeta med insatser för att öka kunskaperna i skolorna, det är något av det viktigaste vi kan göra långsiktigt.
Vad tycker du att man ska göra med kvarlevorna?
– Utan att föregripa beslut från de statsråd som har det här som ansvarsområde så tycker jag att det mest rimliga är att lyssna till de nationella minoriteternas åsikter om de här frågorna. Många av dem som jag träffar löpande har vittnat om att de är de mest utsatta i det här, de har ofta inte känt sig lyssnade till.
Och i förhållande till andra länder?
– Där för vi diskussioner med de andra statsråden också, vi är flera som berörs genom att det rör flera ansvarsområden. Det är ett gemensamt ansvar som vi får ta.
Juan Flores
juan.flores@dn.se”