Publicerad 2015-02-18
Handlingsförlamning
Sametinget plenum som inleddes i Sundsvall i veckan verkar präglas av en eskalerande handlingsförlamning där diskussionernas rundgång är uppenbar. Den är framförallt tydligast när man debatterar om samiska rätt till land, vatten, medlemskap i samebyar och regelverket i gällande rennäringslag, trots att Sametingets politiska församling aldrig varit så enig i det mer principiella frågeställningarna rörande samerna rätt i ett civilrättsligt hänseende, nu när till och med partiet Jakt-och fiske också är för en ratifikation av ILO konvention 169 och urfolks och stamfolks rättigheter.
Onödiga kommittéer
Trots denna enighet på det principiella planen finns en tendens bland många partier i Sametingets plenum att koncentrera sig på meningsskiljaktigheter i detaljer i t.ex gällande rennäringslagstiftning och annan lagstiftning. I denna strävan går man ofta vilse i detaljerna och mister helt enkel översikten om det man är eniga om. Under det två senaste två mandatperioderna har olika kommittéer och arbetsgrupper i Sametinget blivit tillsatta som antingen i sitt arbete kört fast i lagstiftnings detaljer eller bara blivit utsedda på pappret och med fel ledamöter.
I väntans tider
Samtidigt som Sametinget är oenighet om detaljer och småtterier har den svenska regeringen nu sedan 2009/10 väntat på initiativ från Sametinget. Under denna period har vi haft två svensk regeringar ledda den Borgerlig Alliansen och nu är vi inne tredje svensk regering ledd av koalition mellan socialdemokraterna och de gröna. Nu föreslås att en ny ”expertkommitté” utses och pinan förlängs ytterligare för ledamöterna i Sametinget och den svenska regeringen får fortsätta att vänta.
Utredningarnas svarta hål
Från samisk sida har ofta kritik riktats mot den svenska statens utredningshysteri i samiska frågar, men som det nu verkar har Sametinget också drabbat av samma utredningshysteri. Den handlingsförlamning som vi från samiska sida anklaget den förra svenska regeringen för verkar också spridit sig till Sametinget. Återstår att hoppas är att den nya ministären Löven har ambitionen att bryta dödläget, eftersom det det verkar osannolikt att Sametinget kan ta sig samman och formulera och artikulera en gemensam ståndpunkt som är en slag minsta gemensamma nämnare.
Ledning och ansvar
Sametingets majoritet och styrelseordförande Håkan Jonsson som formellt leder Sametinget verkar nästa ha abdikerat, i vart fall i informell mening, trots att Sametinget aldrig har haft så många mer eller mindre heltids arvoderade politiker. Vi har inte sett röken av en ”regeringsförklaring” och visionerna verkar ha falnat. Sametinget har sedan 1993 genom en rad principiella plenums beslut fastlagt en politiskt inriktning i frågor som rör samernas rätt till land och vatten. Den nödvändiga samiska plattformen finns för att igångsätta förhandlingar med den svenska regeringen och riksdagen i saken. I sökandet av sanningen i alla detaljer verkar Sametinget majoritet glömt detta.
Räddare i nöden?
Det är upp till den Sametingets politiska ledning med styrelseordförande Håkan Jonsson i spetsen att ta nödvändiga initiativ för den politiska processen igångsättas. Att skylla på de ena och andra att ingenting händer är inte att ta ansvar. Tar man inte nödvändiga initiativ och undviker att ta ansvar för detta blir konsekvensen den att man helt enkelt administrerar den svenska regerings samepolitik.
Till råga på allt verkar den svenska regeringens nya ”sameministerna” Alice Bah-Kuhnke var mer insiktsfull och realistisk i samepolitiska frågor än majoriteten i Sametinget med styrelseordförande Håkan Jonsson i spetsen. Det bli kanske rent av kultur och demokratiminister Alice Bah-Kuhnke som räddar Håkan Jonsson ministär från ett totalt politiskt haveri.