Publicerad 2015-05-26
Ett civilrättsligt mål eller brottmål
I veckan, närmare bestämt tisdagen den 26 maj startar rättsprocessen mellan Girjas sameby och den svenska staten, företrätt av Justitiekanslern (JK) har vid Gällivare tingsrätt (mål nr T 323-09). I målet yrkar den samiska parten i första hand att tingsrätten ska fastställa att Samebyn i förhållande till staten ensam har rätten till småviltsjakt och fiske inom Samebyns område på Gällivare krono överloppsmark 2:1. I juridiska termer är det s.k. civilrättslig mål mellan två parter som tvistar jakt och fiskerätt.
Samiska markägare
Samerna och den svenska staten har en lång relation. Sápmi börjande inkluderas i den dansk/norska, svenska och ryska statsbildningarna under 1400/1500-talet. Inledningsvis var förhållandet mellan staten och samerna, ungefär på samma nivå som förhållandet med den svenska allmogen. Samernas betraktades som markägare och samerna jakt och rätt hade ett särskilt rättsligt skydd garanterat kungamakten. Gruvstadgorna från 1673 och 1723 var skrivna på samiska.
Under sent 1700-tal och i början av 1800-talet tog länsstyrelserna gradvis över kontrollen av de samiska markerna från domstolarna, som tidigare inrymt de samiska skattelanden. Länsstyrelsen betraktade markerna som ”kronmark”, trots detta existerade lappskattelands institutet långt in på 1900-talet på sina håll.
En kriminell lagstiftning
Under 1800-talet senare hälft då den globala koloniala politiken nådde sitt zenit skedd ett paradigmskifte i förhållandet mellan samer som folk och den svenska staten. I USA, Afrika och Asien pågick regelrätt folkmord av urfolk. Det som hände urfolken i USA är väl känt. Den primära orsaken till dessa folkmord och fördrivning av dessa urfolk var kolonialmakterna hunger efter marker och resurser. Detta legitimerades med att den vita europeiska rasen överlägsenhet hade gett en naturgiven rätt att härska över andra icke vita, icke europeiska raser. Dessa underlägsna raser ansåg inte kunna äga mark och andra rättigheter. Tesen om ”terra nullius”, d.v.s. mark utan ägare föddes för möjliggöra européernas expansion och rätten att ta över urfolken marker, var sig dessa ville eller inte.
Ett svenskt ”Manifest destiny”
Den svenska ekonomiska, kulturella och politiska eliten anammade det flesta av kolonial politikens verktyg och inte minst dess ideologi, där den vite mannen var sett i en svensk kontext var satt att härska över samerna. Den svenska renbeteslagstiftningen från 1886 och synen på ”lappmarkerna” kom att bli en svensk version vad man i USA kallade ”Manifest Destiny. Detta kan översättas till ”Ett bestämt öde”, (Ödets manifest) och är ett begrepp som uttrycker övertygelsen att USA var förutbestämt att expandera västerut ända till Stilla Havet. Uttrycket användes första gången i mitten av 1800-talet, ofta för att uppmuntra amerikansk territoriell expansion. Uttrycket har även länkats till vit rasism, det vill säga att vita nybyggare, ”anglosaxare”, hade rätten att kolonisera och erövra områden på bekostnad av indianer.
Genom 1886 och efterföljande renbetes- och rennäringslagar fram till den nu gällande rennäringslagen(1971) sattes samerna under svensk förmynderi. Skälet till detta var att man ansåg att den samiska ”rasen” inte var kapabel dels att förvalta sina egna rättigheter och resurser, dels företräda sina egna intressen. Lappfogdesystemet blev verktyget för detta. Rasbiologiskt Institut som etablerades på 1920-talet för bl.a. vetenskapligt verifiera den samiska, med flera icke europeiska rasers underlägsenhet blev fortsättningen. Denna ideologi kom att förfinas i Nazi-Tyskland, med ödestigna följder.
Den svenska ”apartheid” systemet avvecklas delvis 1971.
I en debatt om apartheidpolitiken FN generalförsamling 1960 anklagade Sydafrikas utrikesminister Sverige att också bedriva en apartheidpolitik mot samerna. I sak var Sydafrikas utrikesminister observation korrekt, men han var nog fel person att uttala detta. Trots denna observation från ”samma andas barn” kom lappfogde institutionen att avvecklas 11 år senare med 1971 års rennäringslag. Staten förbehöll sig dock rätten att fortsättningsvis att förvalta samernas jakt- och fiskerätt. Argumentet att samerna pga. sin ras inte var kapabla att förvalta sig rättigheter ersattes med det var ”rimligast” att staten fortsättningsvis förvaltade jakt-och fiskerätten på sameallmänningarna.
Skattefjällsmålet
I Skattefjällsmålet som pågick mellan 1966 och 1981 ifrågasattes den svenska koloniala logiken, politiken och juridiken. Processen gällde äganderätten m.m. till skattefjällen i Jämtland. Staten företrädd genom JK hade flera procentuella invändningar om vem som kunde företräda den samiska parten. Intressant är att jämföra hur JK argumenterade i Skattefjällsmålet 1966 och Girjasmålet. I Skattefjällsmålet hävde JK den gamla koloniala principen att samerna bruk av mark inte kunde konstituera ägande rätt till mark. I HD domslut 1981 avvisades JK kolonial tes och domstolen menade att även samernas bruk av mark genom renskötsel, fiske och jakt kunde konstituera äganderätt till mark, men samernas talan föll på att domstolen menade att samerna inte ansågs kunna styrka och bevisa att brukat markerna på sådan sätt. Beträffande statens tvångsmässiga förvaltning av samerna jakt-och fiskerätt ansåg referenten i målet Bertil Bengtsson att det var fråga om diskriminering, men att diskrimineringen inte var så uppenbar att grundlagens diskriminerings paragraf kunde tillämpas.
En process mot djävulen.
Efter domen i första instans i Skattefjällsmålet, uttalade domaren i målet Einar Holm i SvD 1971 att processa mot staten är att som spela kort med djävulen, eftersom han alltid har ess som slår allt annat. Det famösa handskrivna tillägget i grundlagsutskottets protokoll från 1988, då den nu gällande jaktlagen behandlades i riksdagen är ett sådant ”ess” I protokollet hade de handskrivet ordet ”markägarens” tillagts före ordet ”jakt- och fiskerätt”. Omständigheterna kring detta tillägg oklara och bara misstanken att det ligger oegentligheter bakom det hela är en rättsskandal av stora mått. En annan omständighet som ger ett ytterligare perspektiv på det hela är att den svenska staten genom JK i Skattefjällsmål inte hävdade att man ägde någon jakt- och fiskerätt på skattefjällen. Noteras kan också att samma JK på 1930 i process som gick upp till HD, konsekvent hävdade att staten inte hade någon jakt-och fiske på ett område inom Girjas sameby.
Samma svenska stat genom JK hävdar nu plötsligt i Girjasmålet att man i egenskap som markägare äger en del av jakt-och fiskerätten.
Brottsmål
Från de-kolonialt perspektiv är Girjasmålet ett inte ett traditionellt civilrättsligt mål, utan mer att brottmål av folkrättslig karaktär. Ni som kommer att följa processen inser nog att målet inte är en vanlig tvist mellan två parter, utan också en uppgörelse med Sveriges koloniala förflutna, där rättsstaten principen åsidosatt genom rasism och diskriminering. JK argumentation i målet är avancerad form av rättshistorisk revisionism, d.v.s. en förnekelse och ett tillrättaläggande av historien, vilket i princip är lika stor förvrängning av historien som förnekandet av förintelsen eller folkmordet på armenier.
”Skjut inte på pianist”
Det förvisso lätt att anklaga JK för fungera som ett ”sanningsdepartemet”, vars uppgift är rättfärdiggöra och tillrättalägga verkligheten och framförallt historien . Att använda rättssystemet och domstolarna för att korrigera i grunden politiska frågor är komplicerat och dyrt. Det mest anmärkningsvärda är att vi i Sverige har haft och har lagstiftande församlingar och regeringar som inte varit mogna eller beredda att göra upp med sitt kolonial förflutna och se till att rättsstatens principer gäller all medborgare i Sverige – inklusive samern som ett folk.
Frågan är bara hur länge det svenska politiska etablissemanget kommer att ducka återstår att se.