Publicerat 2015-05-28
Trenden håller i sig
Sametingets plenum som nu hålls i Arvidsjaur fortsätter tycks följa tidigare års trend, nämligen mycket snack och lite verkstad. Tendens verkar fortsätta. Föredragningslista är tunn och och de två tunga sak politiska sakärenden är förslaget till ett näringspolitiskt program och den framtida samepolitiken. . Ärenden från utskotten är ofta väl beredda, medan förslagen från styrelse ofta illa beredda. Redogörelserna från styrelsen och andra organ dominerar och orsakade som vanligt en längre debatter När styrelsens redogörelse diskuterades kan man notera att styrelsen ledamöter var de mest frekventa att äntra talarstolen. Debatterna mellan ledamöterna i styrelse var svåra att följa eftersom det var svårt att läsa mellan raderna. Man fick nästa känslan att det var styrelsemöte där resten av plenum fick fungera som en förvirrad publik. Styrelseordförande Håkan Jonsson hade det tidvis svettigt och förklara varför det händer så lite, trots mycket prat. Noteras i detta sammanhang kritiken mot styrelseordförande Håkan Jonsson sätt har arbeta ökat och han ställning ifrågasätt allt mer.
Rennäringspolitiska programmet bordlades
Trenden med bordläggning av väl beredda ärenden höll i sig. Följaktligen bordlades rennäringspolitisk programmet efter förslag från Jakt-och fiske (JoF). Noteras kan Samernas ledamot Per Gustav Labba från Saarivuoma sameby stödde JoF bordläggning av ärenden med motivering att det var för mycket saker som i programmet som inte hörde dit enligt vad SR-Sameradion rapporterade. Skälet till varför JoF yrkade bordläggning och LPSS och Samerna stödde förslaget var man inte hunnit att se över förslaget och komma med ändringsförslag. Det är lite märkligt att en majoritet i Sametinget använder sig en argumentation som vanligtvis JoF mfl brukade använda när man var en del av minoriteten i Sametingets plenum tidigare.
En majoritet som agerar en minoritet
Det är en rätt märklig situation att Sametinget styrelse och plenum har en ledning och majoritet som agerar som om man vore en minoritet i plenum. Det är möjligt att man ännu inte hunnit anpassa sig till att man nu leder Sametinget, men två år borde räcka som lärotid. Styrelseordförande Håkan Jonsson verkar också, trots 2 år i rollen lite obekväm. Det är klar att det är skillnad att leda ett likasinnat parti som JoF jämfört att leda en proportionell styrelse i Sametinget, där man alltid inte kan lita på sina stödpartiet varken i styrelsen och plenum. Att man i en sådan politisk labil situation blir handlingsförlamad är inte märkligt, men i den hårda politiska verkligheten duger som sagt var inga ursäkter.