Publicerad 30 oktober 2015
Samer i Bonn
Inför klimatmötet COP 21 har i veckan pågått det sista förberedande förhandlingsmötet i Bonn, där tjänstemän och förhandlare från 190 länder, men även urfolk försöker formera sig innan FNs klimatmöte COP21 startar i Paris i slutet av november. Utan att överdriva är oenigheten bland länderna stora, framförallt de som rör hur man både på kort och långsikt skall motverka de pågående klimatförändringarna. Inför klimatmötet i Paris har några av de stora aktörerna som t.ex. USA och Kina positionerat sig för att inte bli sittande med ”svarte Petter” i handen när förhandlingarna är över. En stor aktör som EU har dock inte uppträtt så tydligt som man förväntat sig, men andra sidan har nu EU stora problem hemma som t.ex. flyktingfrågan. Urfolken har också internationellt formerat och agerat pro-aktivt, bl.a. har en stor urfolksdelegation deltagit i förhandlingarna i Bonn i vecka. Från samiska sida har Samerådet deltagit aktivet. Sametingen, framförallt Sametinget på svensk sida har varit förvånansvärt passiv och på vilket sätt man kommer delta på COP 21 mötet i Paris återstår att se. I vanlig ordning är det Sametinget på norsk sida som är mest aktiv bland Sametingen.
Ett globalt klimatavtal från år 2020
Målet är att minska den globala uppvärmningen till 2 grader senast år 2100. FN:s klimatpanel IPCC har beräknat att utsläppen av växthusgaser fram till 2050 måste minska med uppemot 70 procent jämfört med 2010 års nivåer. Nu är ju realiteten den redan före år 2020 behövs klimatåtgärder, men var detta landar återstått att se. Ett problem är en del länder lovat minska sina utsläpp, men inte hållit sitt ord, vilket lett till misstro från andra stater.
Klimaträttvisa
Under hela processen mot COP 21 mötet i Paris har det funnits en underliggande konflikt mellan de rika länderna i den norra hemisfären och utvecklingsländerna som t.ex. Indien och Kina. De rika länderna i den norra hemisfären har skapat sitt välstånd genom att historiskt sett orsakat större delen av utsläppen. Länder som Kina och Indien som nu försöker komma i kapp de rika länderna står nu för en stor och växande del av utsläppen. Frågan är nu hur stödet se ut till de länder som drabbas av klimatrisker som främst är orsakade av andras utsläpp och om och när man skall höja kraven på utvecklingsländer? Konsekvenserna av klimatförändringarna är att det redan nu finns folk som måste överge sina områden och på sikt även sina länder. Klimatflyktingarna blir allt fler och tillsammans med brist på resurser som t.ex. vatten i många området är risken stor att konflikter, även av väpnad natur uppstår.
Utsläpp och kolsänkor – två sidor av samma mynt
De nordiska länderna har de senaste åren satsat rejält i sin assistans till utvecklingsländer för åtgärder att bilda växthusgaser, framförallt i stöd till projekt att både skydda urskogar i tropikerna och plantera skog. Skogens och trädens förmåga att ta upp koldioxid kommer att väga upp en del av utsläppen, vilket terminologiskt kallas kolsänkor. Nu befarar många att kolsänkor blir en ursäkt för att inte anstränga sig tillräckligt för att sänka utsläpp?
Hur formalisera kampen mot klimatförändringar?
En central fråga vi COP 21 mötet är hur ett eventuellt klimatavtal skall formaliseras.
Erfarenheterna från Kyotoprotokollet som förvisso var bindande, men enbart för de få länder som skrev under protokollet skrämmer. Hur det kommande avtalet kommer att se ut återstår att se, men blir resultatet ett vagt avtal utan bindande verkan är det ett slag i luften. Skulle man nu komma fram till ett avtal, med minimalt tolkningsutrymme måste det också finnas ett tydligt och transparant regelverk. Det stora problemet är dock hur det hela skall finansieras. Det fattas tidigare utlovade pengar från rika länder i den s.k. Gröna fonden. Den ska innehålla 100 miljarder dollar från år 2020, och framåt. Mot bakgrund klimatförändringarna är intimt sammanbundna med den strategiskt viktiga frågan globala energiförsörjningen, finns där många länder, grupperingar som kanske prioriterar den egna ekonomin, militärstrategiska hänsyn m.m. framför kampen mot klimatförändringarna.
Expontiell ökning
För urfolken i världen är resultatet av COP 21 mötet i Paris av yttersta vikt och är rent av viktigare än för många länder i välden. Många urfolk lever i klimatologiska och ekologiska nischer som t.ex. Arktis, Pacific, Sahara och Amazonas och drabbats först och oftast hårdas av klimatförändringarna. Exempelvis kan ökningarna av våra utsläpp av växthusgaser, befolkningsökningen, den ekonomiska tillväxten och användandet av energi sägas öka exponentiellt. Exponentiella ökningar är något man ofta pratar om i samband med klimatförändringarna och utnyttjandet av jordens resurser. Problemet i klimatsammanhang med exponentiella ökningar är att de hela tiden blir större och större även om procentsatsen är den samma.
En ny dimension
Huruvida urfolken skall få in ett avsnitt om urfolkets rättigheter i slut dokumentet är en öppen fråga. Så långt har det varit motstånd hos vissa länder att inkludera frågan om mänsklig rättighet i kommande slutdokumentet från COP 21 i Paris.