Publicerat 4 december 2015
Naturvårdsverket har i dagarna publicerat en analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus. Utifrån den redovisade analysen föreslår Naturvårdsverket att referensvärdet för varg ska öka med 30 individer till sammanlagt 400 vargar (motsvarande 40 föryngringar) jämfört med det som riksdagen tidigare beslutat.
Naturvårdsverket gör också bedömningen att förutsättningarna för rennäringen på kort sikt inte kommer att ändras av det nya utökade referensvärde på 400 vargar för vargpopulationen i Sverige. Det nya referensvärdet förutsätter att varg invandrar österifrån och om ingen invandring av varg sker bedömer Naturverket att referensvärdet för varg behöver uppgå till minst 1 700 vargar (170 vargföryngringar) för att klara gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Någon närmare motivering för Naturvårdsverkets nya referensvärde redovisas inte vilket för rennäringens del förefaller innebära att välja mellan pest eller kolera.
Regeringen konstaterade i sin proposition 2012/13:191 ”En hållbar rovdjurspolitik” att ”regelbundna föryngringar av varg i stora delar av renskötselområdet inte är möjligt att förena med en modern renskötsel”. I samma proposition redovisade regeringen att vargen har nått gynnsam bevarandestatus eftersom referensvärdena för vargens populationsstorlek och utbredningsområde är uppnådda och att referensvärdet för varg visar på en stark populationsutveckling, förbättrad genetik med minskad inavelsgrad och lyckad genetisk förstärkning.
Samelandspartiet konstaterar att Naturvårdverket nu redovisar en helt ny syn på hållbar rovdjurspolitik i allmänhet och gynnsam bevarandestatus för varg i synnerhet. Det som ter sig än märkligare är att Naturvårdsverket också anser sig kunna bedöma att socioekonomin inom rennäringen inte påverkas utan relevant kunskapsunderlag i frågan trots att verket i övrigt åberopar vetenskapligt underlag.
– Samelandspartiet principiella ställning är att det inte finns utrymme för varg i renskötselområdet om en långsiktig hållbar renskötsel ska kunna upprätthållas. De skador och merarbete som varg och andra rovdjur orsakar i en renhjord är idag inte försvarbara vare sig ekonomiskt eller ur djurskyddshänsyn. Vi anser också att målen för rovdjursstammarnas utveckling inte ska fastställas för en rovdjursart åt gången utan utifrån det samlade rovdjurstrycket för alla förekommande rovdjur i renskötselområdet, säger ordförande Ingrid Inga
Oroväckande är också att Naturvårdsverkets beslutat att upphäva Länsstyrelsebeslut om skyddsjakt av 19 järvar i Jämtlands län samtidigt som Länsstyrelsernas inventeringar av rovdjur verkar gå trögt f n. Detta tillsammans med den nu presenterade analysen kan tolkas som om att Naturvårdsverket inte längre prioriterar det pågående arbetet med att fastställa maximala toleransnivåer för förluster av renar orsakade av rovdjur. Frågan är om orsaken till Naturvårdsverkets nya syn på hållbar rovdjurspolitik är att toleransnivåarbetet på regional nivå blottar ny kunskap om att förlusterna för rennäringen är mycket större än vad som hittills varit känt och att rovdjursförekomsten är mycket mer omfattande än vad som tidigare redovisats? Orsaken till kursändringen kan bara Naturvårdsverket redogöra för.
Från Samelandspartiets sida kan vi konstatera att om toleransnivåarbetet avstannar kan det få allvarliga konsekvenser för möjligheter att upprätthålla en hållbar rennäring eftersom samebyarna då kommer att få högre förluster av renar orsakade av rovdjur än den nu fastställda maximala förlustnivån på 10% samtidigt som ersättningar för den verkliga omfattningen av rovdjur uteblir.
– Vi anser att regeringen ska lämna Naturvårdsverket analys utan beaktande eftersom redovisningen inte tagit hänsyn till art- och habitatdirektivets syfte att säkerställa den biologiska mångfalden samt att de åtgärder som vidtas enligt direktivet ska ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag. Samelandspartiet anser att bevarandet av biologisk mångfald går hand i hand med bevarandet av kulturell mångfald, menar Ingrid Inga
Naturvårdsverket har inte heller tagit hänsyn till rennäringens förutsättningar att upprätthålla och bevara en långsiktigt hållbar rennäring och möjligheten att på ett traditionellt samiskt sätt bruka renbetesmarkerna enligt artikel 8 j och 10 c i konventionen om biologisk mångfald trots att Naturvårdsverket är ansvarig för framtagande av en strategi för genomförandet av artikel 8 j för myndigheter i Sverige.
– Det förefaller som om Naturvårdsverkets nytillträdde generaldirektören Björn Risinger vill vrida klockan tillbaka till den gamla goda tiden är Naturvårdsverket dekret för rovdjursförvaltningen var huggna i sten och “Stockholmsperspektivet” var allenarådande trots att regeringens ambition är att genom regionalt/lokalt inflytande få ett brett stöd för rovdjurspolitiken och långsiktigt goda förutsättningar för samexistens med bl a rennäringen och andra areella näringar, avslutar Ingrid Inga, ordförande för Samelandspartiet.
Ingrid Inga
Ordförande för Samelandspartiet
070 55 42 999