Rasismen och hatet mot samer

Publicerat 19 december 2015

Kultur- och demokratiminister Alice Bah-Kunhke inbjöd den 9 december 2015 Sametinget, samiska politiska partier och samiska organisationer till dialog om rasism, hatbrott och diskriminering mot samer på Kulturdepartementet inför regeringens arbete med en samlad nationell plan mot olika former av rasism och hatbrott.

Sámiid Riikkabellodat, Vuovdega och Guovssonásti överlämnade gemensamt vår synpunkter  om rasism, hatbrott och diskriminering mot samer till Kultur- och demokratiministern:

Sverige har återkommande kritiserats av FN och andra internationella organ för brister i sin behandling av samerna. FNs rasdiskrimineringskommitté framför också kritik i sin senaste rapport ( 2013) när det gäller situationen för samerna i Sverige. I rapporten rekommenderade kommittén Sverige att bl a vidta följande åtgärder:

  • Att Sverige kommer till rätta med strukturell diskriminering och förbättrar strategier mot den bristande jämlikhet och diskriminering som urfolk och minoritetsgrupper utsätts för.
  • Att Sverige gör en grundlig analys av skälen till det låga antalet av Diskriminerings-ombudsmannen konstaterade diskrimineringsfall samt vidtar åtgärder för att komma till rätta med detta problem.
  • Att Sverige utvecklar en tydlig strategi för att säkerställa tillsynen över hur polis och åklagare hanterar hatbrott och ser till att det finns åtgärder som hatbrottsenheter och särskilda utredare i alla delar av landet.
  • Att Sverige – för att minska diskrepansen mellan antalet anmälda ärenden och antalet fällande domar – ger utbildning till polis, åklagare och domare i hela landet i hur hatbrott utreds och lagförs på ett effektivt sätt.
  • Att Sverige inför en gemensam och tydlig definition av hatbrott så att det blir möjligt att följa alla sådana anmälda brott genom hela rättskedjan.
  • Att Sverige effektivt utreder och lagför alla hatbrott och vidtar effektiva åtgärder för att bekämpa hatpropaganda i medierna och på internet, och, när så är lämpligt, lagför förövarna, oavsett deras officiella ställning.
  • Att Sverige vidtar ytterligare åtgärder för att underlätta att ny lagstiftning om samiska rättigheter antas, i samråd med berörda samhällen, och med utgångspunkt i de utredningar som har gjorts om samiska land- och resursrättigheter som är ömsesidigt godtagbara.
  • Att Sverige antar lagstiftning och vidtar andra åtgärder för att säkerställa respekten för samernas rätt att på förhand lämna ett frivilligt och informerat samtycke närhelst deras rättigheter kan påverkas av projekt, inklusive för att utvinna naturresurser, som genomförs på deras hävdvunna territorier.
  • Att Sverige fortsätter sina ansträngningar med att hitta former för att, baserat på en framförhandlad överenskommelse, kompensera de samiska renskötarna för den skada som rovdjuren orsakar.
  • Att Sverige att bidra till en snar förhandling och antagande av en nordisk samekonvention och att ratificera ILO- konvention nr 169.

Undertecknade politiska partier i Sametinget delar FNs rasdiskrimineringskommittes kritik och förslag till åtgärder. Sverige har under lång tid uppträtt passivt när det gäller tillämpning av mänskliga rättigheter inkl urfolksrätt i förhållande till samerna i Sverige och särskilt när det gäller hantering av rasism, diskriminering och hatbrott gentemot samer. Avsaknad av lagstiftning som säkerställa respekten för samernas rätt till land och vatten har bidragit till att skapa spänningar mellan samer och lokalbefolkning som därvid utgör grogrund för både hatbrott, diskriminering, djurplågeri av renar och stöld av egendom gentemot samerna.

Under en längre tid har fenomenet hatbrott mot av renar förekommit i stora delar av renskötselområdet som indirekt riktar sig mot renskötande samer. Brotten är svåra att utreda och att finna de skyldiga är nästintill omöjligt för polisen. Dessa hatbrott försvårar renskötselarbetet och påverkar renskötarnas privatekonomi negativt.

När det gäller strukturell diskriminering av samerna blev det uppenbart vid det pågående Girjasmålet mellan Girjas sameby och Justitiekanslern (JK) både i sak och i JK:s processföring. Vid huvudförhandlingen i Gällivare i juni 2015 fick dessa frågeställningar en tydlig relief när JK ombud dels ifrågasatte samernas närvaro i det aktuella området, dels den samtida forskningen empiri i olika discipliner samt genom JK:s ombud sätt att onyanserat används benämningen ”lapp/lappar” när talade om samer både generellt och specifikt. JK:s påstående att med samtida forskningen i olika discipliner genomgående var partisk eller allt för samevänlig fick forskarvärlden i Sverige att reagera. I en artikel i DN debatt gick 49 forskare till storm mot JK:s ifrågasättande av den relevanta forskningen och JK diskriminerade förhållningsätt till samerna i sin talan vid huvudförhandlingen.

Vi anser att det språkbruk som statens företrädare i det s k Girjas-målet uppvisat kan uppfattas som uttryck för strukturell/institutionell diskriminering av samer och kan också utgöra en bland många grunder för rasism, hatbrott och diskriminering av samer.

Avsaknad av relevant lagstiftning mot rasism, hatbrott och diskriminering innebär också att det kan uppfattas att det är tillåtet med hatbrott, diskriminering och rasism mot samer. En lag mot rasism, diskriminering, och hatbrott talar om var samhällsnormen för det tillåtna går.

Förslag till åtgärder

Undertecknade politiska partier i Sametinget kan konstatera att Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att leva upp till både nationella och/eller internationella åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter inklusive urfolksrätt i förhållanden till samerna.

1. Samlad och tydlig rättighetsbaserad same- och urfolkspolitik.

Sametinget har i yttrandet över betänkandet Utredning om makt, integration och strukturell diskriminering: Integrationens svarta bok – Agenda för jämlikhet och social sammanhållning (SOU 2006:79) konstaterat att det i samernas och den svenska nationalstatens gemensamma koloniala arv finns en inbyggd strukturell/institutionell diskriminering av samerna som är en konsekvens av en maktordning där samerna är underordnade. Sametinget konstaterade också att den svenska samepolitiken fortfarande är grundat på strukturell/institutionell diskriminering av samerna som ett folk. Den strukturella diskrimineringen gör sig gällande i förhållande till det samiska språket, kulturen, utbildning, välfärd och rättstraditionerna avseende förvaltning av land, resurser och näringsliv. Exempel på nutida strukturell/institutionell diskriminering av samerna finns bl a i regeringens beslut när det gäller tillstånd för gruvbrytning i Rönnbäcken, Västerbottens län samt riksdagens beslut med anledning av proposition 2005/2006:86 Ett ökat samiskt inflytande om överföring av begränsade förvaltningsuppgifter till Sametinget. Sametinget ansåg att propositionen genomsyrades av en strukturell/institutionell diskriminerande grundsyn.

Sámiid Riikkabellodat, Vuovdega och Guovssonásti föreslår att regeringen/ansvariga ministrar för rennärings- och samefrågor skyndsamt tar initiativ att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att utforma en samlad, tydlig och rättighetsbaserad same- och urfolkspolitik som en del av det systematiska arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige utifrån synpunkter och rekommendationer som regeringen får från internationella övervakningsorgan för de mänskliga rättigheterna bl a FN, FNs specialrapportör för urfolksrättigheter och Europarådet. Samernas rättsliga ställning i frågor om ägande- och nyttjanderättigheter till land och vatten är en väsentlig del i en framtida same- och urfolkspolitik liksom rätten till självbestämmande. Arbetet med att ta fram samlad, tydlig och rättighetsbaserad same- och urfolkspolitik föreslås ske i nära konsultationen och aktivt deltagande från företrädare för det samiska folket. Vi anser att Sveriges passiva hållning gentemot samiska rättigheter måste upphöra liksom den strukturella/institutionella diskrimineringen av samerna.

Vi konstaterar också att behovet av nya utredningar inte föreligger. Vi finner att i allt väsentligt utgör redan befintliga nationella utredningar om samerna tillräcklig grund för utformningen av den framtida same- och urfolkspolitiken.

En samlad, tydlig och rättighetsbaserad same- och urfolkspolitik skulle kunna redovisas redan i december 2016. En modern framtida same- och urfolkspolitik innefattar också ratifikation av ILO-169 konventionen och Nordiska samekonventionen samt implementering av slutdokumentet från FNs urfolkskonferens 2014.

2. Lagstiftning mot rasism, hatbrott och diskriminering

FNs rasdiskrimineringskommitté har uppmärksammat att polis och rättsväsendet är i behov av både utbildning och vägledning när det gäller anmälan av hatbrott, rasism och diskriminering. Kommittén konstaterar att Sverige har behov av att utveckla en tydlig strategi för att säkerställa tillsynen över hur polis och åklagare hanterar hatbrott och ser till att det finns åtgärder som hatbrottsenheter och särskilda utredare i alla delar av landet. En gemensam och tydlig definition av hatbrott är en viktig del av rättskedjan för bl a hatbrott.

Vi föreslår därför att en viktig del av upprätthållandet av mänskliga rättigheter i förhållande till samerna och andra utsatta grupper i samhället är att Sverige utformar en lagstiftning mot rasism, diskriminering och hatbrott. En lagstiftning skulle tydliggöra vad ett demokratiskt samhälle tolererar när det gäller rasism, diskriminering och hatbrott. En lag ska också ange hur rasism, hatbrott och diskriminering ska kunna motverkas och förebyggas.

Vi föreslår också att den av oss föreslagna lagstiftningen mot rasism, diskriminering och hatbrott särskilt uppmärksammar den alltmer utbredda förekomsten av näthat och nätrasism på internet, medier och sociala medier som idag riktar sig mot samer.

Även hatbrott mot renar som förekommer i en allt mder betydande omfattning i renskötselområdet och som indirekt riktar sig mot renskötande samer måste uppmärksammas av polis och rättsväsendet och tilldelas resurser för utredning och lagföring av dessa brott på ett effektivt sätt.

3. Demokratiarbetet i Sametinget

Sametinget är både ett folkvalt organ och statlig myndighet under regeringen med uppdra inom rennäringen, samiska språket och samiskt kultur.

Representationen till det folkvalda organet Sametinget sker genom allmänna val vart 4:e år.

Det senaste valet genomfördes 2013 varvid sammanlagt 8 327 personer fanns upptagna i röstlängden. Valdeltagandet uppgick till 54,4 % d v s 4 530 väljare röstade. Totalt invaldes representanter ur 8 politiska partier till Sametingets 31 platser i plenum. De politiska partierna disponerar ca 500 000 kr/år i partistöd d v s i snitt ca 16 130 kr/mandat.

Vi konstaterar att det demokratiarbetet i Sametinget går på sparlåga på grund av det mycket begränsande ekonomiska förutsättningarna för invalda politiska partierna.

Vi förslår därför att regeringen ökar partistödet till de politiska partierna i Sametinget för att stärka det demokratiska arbetet i Sametinget.

 

Ingrid Inga                                 Marita Stinnerbom            Jan Rannerud

Ordförande                                 Ordförande                         Ordförande

Sámiid Riikkabellodat              Guovssonásti                      Vouvdega

070- 55 42 999                          070-399 98 06                    070-600 80 76

 

Lars-Miguel Utsi

Ordförande

Guovssonásti

070- 296 12-05

 

 

Läs även:

www.regeringen.se/artiklar/2015/12/Samling-mot-rasism-hatet-mot-samer/