Julhälsning

Publicerat 2015-12-24

Det gångna året har varit både händelserik och utmanande för rennäringen och för det samiska samhället.

Ny regering

2015 inleddes med en ny regering ledd av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Ansvaret för rennäringsfrågorna flyttades från Jordbruksdepartmentet till Näringsdepartementet med jordbruksminister Sven-Erik Bucht som ansvarigt statsråd. Ansvaret för samisk kultur och Sametinget flyttades till kultur-och demokratiministern Alice Bah-Kunhke som också är ansvarig för samordning av de samiska frågorna i regeringen. Denna tudelning av ansvaret för rennäringsfrågorna, kultur och språk är på både gott och ont och tvärtemot vår levnadssätt och livsstil som har sin grund i det nära sambandet mellan rennäring, samiska näringar, kultur, språk och natur – det vill säga en holistisk syn på livsbetingelserna för ett bra samiskt liv.

Ny svensk samepolitik

Den nyutnämnda sameministern Alice Bah-Kunhke meddelade redan vid sitt första möte med Sametinget i februari 2015 att hon har för avsikt att under mandatperioden utforma en ny samepolitik. Sameministern uttrycker tydligare om vad hon vill göra samepolitiskt jämfört med Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna, som ännu inte redovisat någon samlad ”regeringsförklaring”, trots att mandatperioden snart är över. Tyvärr får vi nog förlita oss mer på regeringen och sameministern Alice Bah-Kunhke än den politiska ledningen i Sametinget med Håkan Jonsson, partiet Samerna, Min Geaidnu och Landspartiet svenska samer i spetsen.

Som partiledare för Sámiid Riikkabellodat är mina förväntningar stora att sameministern nu tar tillfället i akt och utformar en modern, samlad och tydlig same- och urfolkspolitik som en del av det systematiska arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige utifrån synpunkter och rekommendationer som regeringen får från internationella övervakningsorgan för de mänskliga rättigheterna bl a FN, FNs specialrapportör för urfolksrättigheter och Europarådet. Samernas rättsliga ställning i frågor om ägande- och nyttjanderättigheter till land och vatten är en väsentlig del i en framtida same- och urfolkspolitik liksom rätten till självbestämmande. Arbetet med att ta fram samlad, tydlig och rättighetsbaserad same- och urfolkspolitik föreslås ske i nära konsultationen och aktivt deltagande från företrädare för det samiska folket.

En modern framtida same- och urfolkspolitik innefattar också ratifikation av ILO-konventionen 169 och Nordiska samekonventionen samt implementering av slutdokumentet från FNs urfolkskonferens 2014.

Girjas-målet

Girjas sameby har vid Gällivare tingsrätt yrkat att tingsrätten ska fastställa att samebyn i förhållande till staten ensam har rätten till småviltsjakt och fiske inom samebyns område på Gällivare kronoöverloppsmark 2:1. Girjas har också yrkat att tingsrätten, som en konsekvens av denna ensamrätt, ska fastställa att samebyn ska ha ensam förfoganderätt över sin rätt till jakt och fiske. Girjas-målet har stor betydelse för klarläggande av den samiska rätten inom renskötselområdet.

I målet uppvisade staten många tvetydigheter. Statens företrädare uttryckte bl a att alla samiska krav av rättslig karaktär är politiska till sin natur samtidigt som statens företrädare ifrågasatte om Sverige har några folkrättsliga förpliktelser gentemot samerna. I målet använde sig staten också ett språkbruk om samer som man kan återfinna under den rasbiologiska guldåldern i Sverige.

Dom i målet meddelas i början av februari 2016 efter att ha uppskjutits två gånger fram till dags dato.

Konsekvenserna av klimatförändringar i Sápmi

Det nyligen avslutade COP 21-mötet i Paris om klimatförändringarnas konsekvenser för mänskligheten var en besvikelse för en del av urfolkens företrädare då man i slutdokumentet strök formuleringarna om urfolken i den operativa delen av dokumentet. Detta tyder på att det finns ett stort motstånd hos en del länder att inkludera någonting om urfolk och mänskliga rättigheter i den operativa delen av slutdokumentet.

Däremot uttryckte International Indian Treaty Council följande om slutdokumentet från COP-21 i Paris: ”But for Indigenous Peoples, the Paris Agreement can be seen as another step forward for the recognition of their rights in international law”.

Den svenska regeringen fick kritik av Sametinget för att Sametinget enbart fick en sido-ackreditering vid klimatförhandlingarna i Paris. Att regeringen nästan glömde bort Sametinget i detta sammanhang är kanske inte så märkligt. I likhet med många andra viktiga samepolitiska frågor har klimatfrågorna inte varit upp på Samtinget agenda den senaste tiden, men när det vankas till konferens i Paris vaknade Sametinget till. Nu hade Sametinget tur att ingen frågade vilken klimatpolitisk strategi den nuvarande politiska ledningen i Sametinget har. Så här långt har den inte ännu presenterats för någon. Samtidigt måste man beundra att Sametingets vice ordförande Josefina Skerk, Jakt- och fiskesamerna (JoF) trots avsaknaden av en klimatpolitisk strategi kunde skapa en illusion att en sådan fanns och pressande regeringen att lovade bot och bättring. Regeringen har nu lovat att inkludera Sametinget i förhandlingarna inom ramen för överenskommelsen i Paris. Nu återstår den stora utmaningen för Josefina Skerk, JoF, att få Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson, JoF, och resten av styrelsen med på vagnen – innan någon börjar syna ”illusionen”.

Kanske, kanske vice styrelseordförande Josefina Skerk, JoF tillsammans med styrelsens ordförande Håkan Jonsson, JoF och Landspartiet Svenska Samerna och Min Geaidnu överraskar Sametingets plenum i Gällivare i 23-25 februari 2016 med presentation av en klimatstrategi för Sámidiggi?

På hemmaplan förväntar jag mig att regeringen ger rennäringen förutsägbara villkor att upprätthålla en långsiktigt hållbar rennäring genom att ta fram en nationell strategi för rennäringens och samiska näringars hantering av pågående och framtida klimatförändringar i vilken framförallt representanter för rennäringen involveras.

Svensk rovdjurspolitik

Svensk rovdjurspolitik är inte objektiv, rättsäker och förutsägbar. Regeringens beslutade den 10 december 2013 (MJU7) om en toleransnivå motsvarande 10% för rennäringens förluster på grund av rovdjur. Metodarbetet pågår f n på regional nivå mellan berörda Länsstyrelser och samebyarna. Ett av verktygen i toleransnivåarbetet är att förvaltningsbeslut om skyddsjakt och licensjakt flyttats till regional nivå. Vi kan konstatera att regionala förvaltningsbeslut om licens- och skyddsjakt överklagas av t ex Svenska naturskyddsföreningen och Svenska rovdjursföreningen till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket har upphävt t ex beslut av Länsstyrelsen i Jämtland om skyddsjakt av 19 järvar i Jämtlands län. Denna oförutsägbarhet i rovdjursförvaltningen skapar stora negativa konsekvenser för framförallt rennäringen och undergräver också legitimiteten för det gemensamma toleransnivåarbetet mellan Länsstyrelserna, Sametinget och samebyarna.

Sámiid Riikkabellodat konstaterar att fortfarande är det rennäringen som är den stora förloraren på grund av att ansvariga förvaltningsmyndigheter för rovdjursförvaltning trotsar mot regeringens beslut. Vi konstaterar att rennäringens förutsättningar att vidmakthålla en långsiktigt hållbar rennäring är idag är mycket oförutsägbara.

Varg i renskötselområdet

En del i den statliga rovdjurspolitiken är gynnsam bevarandestatus för varg.

Regeringen konstaterade i sin proposition 2012/13:191 ”En hållbar rovdjurspolitik” att ”regelbundna föryngringar av varg i stora delar av renskötselområdet inte är möjligt att förena med en modern renskötsel”. I samma proposition redovisade regeringen att vargen har nått gynnsam bevarandestatus eftersom referensvärdena för vargens populationsstorlek och utbredningsområde är uppnådda och att referensvärdet för varg visar på en stark populationsutveckling, förbättrad genetik med minskad inavelsgrad och lyckad genetisk förstärkning.

Naturvårdsverket har nyligen publicerat en analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus. Utifrån den redovisade analysen föreslår Naturvårdsverket att referensvärdet för varg ska öka med 30 individer till sammanlagt 400 vargar (motsvarande 40 föryngringar) jämfört med det som riksdagen tidigare beslutat.

Sámiid Riikkabellodats principiella ställning är att det inte finns utrymme för varg i renskötselområdet om en långsiktig hållbar renskötsel ska kunna upprätthållas. De skador och merarbete som varg och andra rovdjur orsakar i en renhjord är idag inte försvarbara vare sig ekonomiskt eller ur djurskyddshänsyn. Vi anser också att målen för rovdjursstammarnas utveckling inte ska fastställas för en rovdjursart åt gången utan utifrån det samlade rovdjurstrycket för alla förekommande rovdjur i renskötselområdet.

Sámiid Riikkabellodat noterar att Naturvårdsverket som högsta förvaltningsmyndighet för bl a svensk rovdjursförvaltning gång efter annan uppvisar ett obstinat förhållande till de av regeringen fattade besluten om både antalet varg och om toleransnivån för rennäringens förluster på grund av rovdjur. Frågan är hur länge regeringen ska tillåta/tåla detta?

Rasism, hatbrott och diskriminering

Sverige har återkommande kritiserats av FN och andra internationella organ för brister i sin behandling av samerna. FNs rasdiskrimineringskommitté framför också kritik i sin senaste rapport ( 2013) när det gäller situationen för samerna i Sverige. I rapporten rekommenderade kommittén att Sverige bl a ska vidta följande åtgärder:

  • Att Sverige kommer till rätta med strukturell diskriminering och förbättrar strategier mot den bristande jämlikhet och diskriminering som urfolk och minoritetsgrupper utsätts för.
  • Att Sverige utvecklar en tydlig strategi för att säkerställa tillsynen över hur polis och åklagare hanterar hatbrott och ser till att det finns åtgärder som hatbrottsenheter och särskilda utredare i alla delar av landet.
  • Att Sverige ger utbildning till polis, åklagare och domare i hela landet i hur hatbrott utreds och lagförs på ett effektivt sätt.
  • Att Sverige inför en gemensam och tydlig definition av hatbrott så att det blir möjligt att följa alla sådana anmälda brott genom hela rättskedjan.
  • Att Sverige effektivt utreder och lagför alla hatbrott och vidtar effektiva åtgärder för att bekämpa hatpropaganda i medierna och på internet, och, när så är lämpligt, lagför förövarna, oavsett deras officiella ställning.
  • Att Sverige vidtar ytterligare åtgärder för att underlätta att ny lagstiftning om samiska rättigheter antas, i samråd med berörda samhällen, och med utgångspunkt i de utredningar som har gjorts om samiska land- och resursrättigheter som är ömsesidigt godtagbara.
  • Att Sverige antar lagstiftning och vidtar andra åtgärder för att säkerställa respekten för samernas rätt att på förhand lämna ett frivilligt och informerat samtycke närhelst deras rättigheter kan påverkas av projekt, inklusive för att utvinna naturresurser, som genomförs på deras hävdvunna territorier.
  • Att Sverige fortsätter sina ansträngningar med att hitta former för att, baserat på en framförhandlad överenskommelse, kompensera de samiska renskötarna för den skada som rovdjuren orsakar.
  • Att Sverige att bidra till en snar förhandling och antagande av en nordisk samekonvention och att ratificera ILO- konvention nr 169.

Sverige har under lång tid uppträtt passivt när det gäller tillämpning av mänskliga rättigheter inkl urfolksrätt gentemot samerna i Sverige och särskilt när det gäller hantering av rasism, diskriminering och hatbrott.

Sámiid Riikkabellodat kan inte annat än att hålla med FNs rasdiskrimineringskommitté i den kritik som riktas mot Sverige. Frågan är hur Sverige fortsättningsvis ska hantera den kritik och passivitet som uppvisas när det gäller samiska rättigheter inför det internationella mänskliga rättighetsorgan?

Det folkvalda Sametinget

Vad har då Sametinget åstadkommit under 2015?

Utifrån det parlamentariska läget med minsta möjliga majoritet, splittrade partier, offentliga uteslutningar på diffusa grunder inom de politiska partierna, handlingsförlamad politisk ledning är det gångna året ett ”förlorat” år sett ur samepolitisk synvinkel. Sametingets politiska ledning med Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna tillsammans med Lars-Jonas Johansson, Landspartiet svenska samer och Christina Åhrén i Min Geaidnu har inte förmått redovisa vilken politik som de gemensam avser förverkliga under mandatperioden vilket innebär att väljarna har svårt att veta vad Sametinget gör i olika sakfrågor. Om ett och ett halvt år är det återigen Sametingsval och om inte förr så då kommer väljarna att vilja syna vad den ”osynliga politiken” som nu tillämpas av Sametinget politiska majoritetsledning består av. Det om något kommer att bli spännande att följa.

Ett säker gissning inför nästa sametingsval är att ett flertal partier som hittills förespråkat proportionella val av styrelse i Sametinget kommer dra lärdom av den politiska situationen i Sametinget idag. Mitt tips är att majoriteten av partierna kommer att förorda parlamentariska val av styrelse för Sametinget efter nästa val. Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna har ju redan under denna mandatperiod tillämpat den parlamentariskt modellen i trots att styrelsen valdes proportionellt i Jokkmokk 2013.

 … ännu mer politik under 2015

Det finns många viktiga frågor som är aktuella för det samiska samhället även under 2016,

t ex planerade gruvetableringar som bidar sin tid efter malmpriset ras, renbeteskonventionen och nordiska samekonventionen som regeringen har ambition att färdigställa under 2016, EU-medlen där rennäringen och samiska näringar i stort utraderats ur alla operativa program. På nordisk nivå ska det bli intressant att följa utveckling vid finska Sametinget efter Högsta förvaltningsdomstolens ändring av finska Sametingets beslut om fastställande vallistor.

100 års jubileum i Tråante/Trondheim

Under 2016 kan vi se framemot 100 års jubileet av den första allsamiska mötet i Tråante/Trondheim. Tänk er 100 år av samisk kamp – tänk er Elsa Laula, Gustaf Park, Torkel Tomasson, Isak Saba, Per Fokk, Israel Ruong, Karin Stenberg, Pekka Aikio, Aina Jonsson, Nikolaus Stenberg, Ingvar Åhrén, Lars Anders Baers långa arbete för att stärka de samiska rättigheter och samisk självbestämmande.

Nytt ledarskap

En ljusglimt för oss urfolk är det nya ledarskapet och förhållningssättet till sitt urfolk som premiärminister Justin Trudeau i Kanada uppvisar. Det känns uppfriskande att Trudeau så tydligt och klart är beredd att gå sitt urfolk till mötes med respekt och ber om ursäkt och försoning för alla övergrepp och oförrätter som begåtts mot urfolket i Kanada under lång tid.

Jag citerar premiärminister Justin Trudeau:

”…It is time to day that we find a new path working together nation to nation based on recognition, rights, respect, cooperation and partnership..” We need nothing less than a total renewal of relationship between Canada and indigneous people”

 Min förhoppning är att Justin Trudeaus ledarskap ska inspirera svenska politiska ledare att våga och vilja göra upp med Sveriges kolonialistiska förflutna en gång för alltid och erkänna existerande samiska rättigheter och självbestämmande.

Julhälsning

Jag vill avsluta min julhälsning med att citera Peter Alsiok:

”Det är inte det språk vi talar, det är inte våra kläder.

Det är inte för att det stormar och vi får skydda oss i alla väder.

Det är inte var vi jobbar eller vad vi faktiskt äger.

Det är inte var vi bor eller hur mycket vår ryggsäck väger

 Det är inte vad vi måste lära eller hur många tårar som fått rinna. Utan det är något annat som får lågan att brinna.

Det är inte färgen som huden vår har fått, det är inte antalet tunga mil som benen måsta gått

Det är inte för de orättvisor som vi genom åren mött, eller de som kommer mötas av barn vi ännu ej fött

Det är inte för att ni naturen, slöjden och renarna vill ta, eller att vi i era läroböcker knappt får va

Det som gör att ni ej kan rubba vår innersta ve och väl, är att vi alla bär en samisk själ

Våra själar är vårt signum och skiljer svart från vitt, våra själar är vårt vapen och flyger alltid fritt”

Sávan buohkaide Ráfáláš Juovllaid ja Illolaš Ođđa Jagi

Ingrid Inga

Ordförande

070 55 42 999