Publicerat 3 februari 2016
Gällivare tingsrätt har idag avkunnat dom i det s k Girjasmålet d v s frågan om Girjas sameby eller staten har ensamrätt till jakt och fiske inom samebyn. Motiveringen för domen berör många aspekter och därför kommer domen att behöva analyseras i sin helhet.
Här ges en kort sammanfattning av domen:
DOMSLUT
1. Tingsrätten förklarar att Girjas sameby i förhållande till staten ensam har rätttill jakt på småvilt och fiske inom Girjas samebys område på Gällivare kronoöverloppsmark 2:1 och att staten inte får upplåta jakt- och fiskerätt på området samt att Girjas sameby har rätt att utan statens samtycke upplåta jakt på småvilt och fiske på Girjas samebys område.
Tingsrättens sammanfattning
Tingsrättens prövning av den utredning som parterna har förebringat har inneburit bl.a.följande. Den arkeologiska utredning som Samebyn har lagt fram ger stöd för antagandet att samer under i vart fall de senaste tusen åren har uppehållit sig påOmrådet och att de därvid har använt Områdets resurser till att där bedriva jakt och fiske för sitt uppehälle.
Svensk suveränitet över den del av norra Sverige där Området är beläget har uppkommit i mitten på 1500-talet, dvs. under den tid då Gustav Vasa styrde Sverige, genom att samerna enligt tillgänglig dokumentation har accepterat att till den svenska kronan erlägga skatt på sina inkomster från jakt och fiske. Emellertid har staten blivit ägare till Området först efter det att avvittringen genomförts i den delen av landet, vilket skedde år 1887, dvs. efter det att den första renbeteslagen införts år 1886.
Tingsrätten har vidare funnit att de rättsliga följderna av samernas mycket långvariga bruk av Området ska bedömas enligt reglerna om urminnes hävd, dock inte i den form som använts vid bedömningen av institutet på de förhållanden som gällt i södra och mellersta delarna av landet, utan i en form som tar hänsyn till de särskilda villkor som gäller för Området, dvs. det hårda klimatet och de knappa resurserna som ställer stora krav på skonsamhet.
Av detta följer att de samer som var bosatta på Området när 1734 års lag trädde i kraft enligt den då gällande jordabalken innehade en rätt till jakt och fiske som var grundad på reglerna om urminnes hävd. En sådan rätt är svår att rubba.
Någon omständighet som har medfört att denna rätt därefter har upphört har inte inträffat. Uppkomsten av statens äganderätt till Området genom avvittringen år 1887 har således inte inskränkt Samebyns nyttjanderätter.
Lydelsen av reglerna i rennäringslagen motsäger inte att det finns en ensamrätt till jakt och fiske för Girjas sameby på Området. Av denna rätt följer att Samebyn, inte staten,innehar rätten att upplåta rätt till jakt och fiske på Området till annan. Den lagreglering som nu finns i detta avseende strider mot 2 kap. 15 § och 11 kap. 14 § regeringsformen och ska därmed inte tillämpas.
Av det anförda följer att Samebyns yrkande att tingsrätten ska förklara att Samebyn ensam innehar rätten till jakt och fiske på Området ska bifallas och att tingsrätten förklarar även att Samebyn ensam har rätt att upplåta dessa nyttjanderätter.
Läs hela domen här: Gällivare TR T 323-09 Dom 2016-02-03