Publicerad 2016-06-02
I kompromissens tecken
Sametingets plenum antog den 2 juni 2016 ett nytt kulturpolitiks handlingsprogram. Handlingsprogrammet antogs något överraskande också enhällig av plenum. Att det tog fem år att processa fram ett förslag som kunde antas av Sametinget är ett symtom på den handingsförlamning som till stora delar bygger dels en ovilja att hitta kompromisser, dels på brist på ett inkluderande ledarskap.
I en kommentar till SR-Sameradion uttrycker Johanna Njaita, Samelandspartiet att hon är nöjd med innehållet och inriktningen av det kulturpolitiska handlingsprogrammet. Hon framhöll:
-De som varit kritiska mot att renen inte fått tillräckligt med utrymme fick med några ändringar i handlingsprogrammet. Renen och renskötseln är avgörande för en stor del av den samiska kulturen. Detta visar sig inte minst i renens betydelse förs slöjden. På samma vis är jakten och fisket en viktigt kulturell grund för många samer.
– Renen är ju den största kulturbäraren ändå tycker jag. Mycket utgår ifrån renen, i språket i slöjden, så det är väl självklart att den ska finnas med i ett kulturpolitiks handlingsprogram.
Dyrköpt kompromiss
Det kulturpolitiska handlingsprogrammet som nu antogs av Sametingets plenum blev väl inte det partiet Jakt och Fiske (JoF) hade önskat, men kompromissen blev dyrköpt. För JoF som parti var det kanske ingen prestigeförlust, men för kulturrådets ordförande Karin Mannela måste svida lite mer, eftersom den linje hon drivit hårt inte fick genomslag. Dessutom valde hon att hoppa av som ledamot i Sametinget för några månader sedan. Huruvida det finns en koppling mellan avhoppet och att hennes linje inte fick genomslag kan vi bara spekulera om.