Publicerad 2016-12-21
Att vara same eller inte
Att identifiera sig som same är något helt annat än att ha rösträtt i Sametinget. Om vill man ha rösträtt i Sametingsvalet får man aktivt söka om detta om man uppfyller ett visst språkkriterium och om man dessutom identifierar sig som same. För valnämnden som värderar och beslutar om man skall upptas i röstlängden är det objektiva språkkriteriet helt avgörande. Valnämnden får antingen tro på den försäkran som vederbörande anger eller inte. Är man tveksam kan man begära kompletteringar. Ledamöterna i Valnämnden sitter i en svår situation beroende på man skall ta ställning till en ansökan, vars relevans och uppgivna uppgifter är höljda i ett dunkel och att man mer eller mindre ofta måste anta att ansökan är korrekt. Är en ledamot tveksamt till en ansökan är det svårt reservera sig och framförallt motivera sin reservation i sak, vid sittande möte. Dessutom finns heller inte tillräcklig utredningskapacitet för i större omfattning nagelfara ansökningar. Utöver detta är det ett faktum att Valnämnden ofta genom åren haft en vidare tolkning av vad den angivna lagstiftning anger, ofta med hänvisning till tidigare praxis och tidigare plenumsbeslut. Detta har också uppmärksammats i Sametingsutredningens betänkande Sametingets roll i det svenska folkstyret, SOU 2002:77. Utredningen hade bl.a. fått uppdrag se över rösträtts- kriterierna. Utredningen konstaterade dock att lagstiftningen var tydlig, men att Sametingets valnämnd och indirekt också Sametinget plenum tolkat lagstiftningen utöver lagens bokstav.
Att respektera lagstiftningen eller inte
Den stora frågan är sålunda om man skall respektera svensk lagstiftning eller inte. Sametinget Valnämnd, majoriteter och minoriteter i Sametinget plenum sedan 1993 har dels inte fullt ut tillämpat gällande lagstiftning, dels haft tolkningar i strid med gällande lagstiftning. I den här gråzonen har det diskuterat en hel del och ofta i termer av kolonialism, utanförskap, identitet och andra typer av problematiseringar som ofta får vissa övertoner. SR Sameradions Katarina Hällgrens kommentar på SR-Sameradins hemsida den 20 december är ett bra exempel hur detta kan vinklas och problematiseras även om den är modest i tonen – vilket förvisso ingår i SR Sameradions uppdrag.
Katt kring het gröt
Det har genom åren talats om att utvidga kretsen av röstberättigade till Sametinget, utan att man kommit till skott samtidigt som man fortsatt att tillämpa gällande lagstiftning tämligen slapp. I stället för att problematisera och i ett högt tonläge beskylla varandra för det ena med andra borde man klartext föreslå förändringar i gällande lagstiftning dels för att vara mer inkluderande, dels tydlig lagstiftningsmässigt. Ingen har än så länge t.ex. föreslagit att även ingifta(sambo) också kan anmäla sig till röstlängden, istället för som i dagsläget vara ett icke helt lagenligt bihang till sina gifta partner eller sambo. Ofta blandar man ihop detta med regelverket i rennäringslagen, där en ingift eller sambo nästan per automatik blir medlem i en sameby. Till saken hör regelverket i rennäringslagen är något helt annat än syftet med rätten att ansökan om rösträtt till Sametinget. Tar man dess steg får man också anledning analysera saken och konsekvenserna för Sametingets legitimitet som företrädare för det samiska folket.
Ambivalent återvändsgränd
Det kanske tål att anmärkas att många samer både passivt och aktivt väljer att inte anmäla sig till Sametinget röstlängd. Av dessa är många definierade som samer/renskötare i annan svensk lagstiftning. Att upptas i Sametinget röstlängd uppfattas av många, vilket tydligt framgår av debatten som en slags ”samedefinition/sameidentifikation”. vilket det egentligen inte är, men som ofta styrs diskussionen in i återvändsgränder. Dessutom verkar det vara ett drag i det samiska samhället att leta upp återvändsgränder – vilket gör att det kan bli lite trång om härligheten. Det är inte helt lätt att för media att rapportera och göra analyser nyktert när man sitter i smeten.
Det finska exemplet
Frågeställningarna kring rösträttskriterierna har diskuterats länge och hett på finsk sida. Till saken hör att den gällande finska lagstiftningen utöver det subjektiva kriteriet opererar med två objektiva kriterier, där den ena är ett språkkriterium och den andra det faktum att dina förfäder har ägt samiska skatteland. På finsk sida finns det många etniska finländare vars förfäder ägt skatteland i finska Lappland, men som genom århundradena assimilerats. Statistiker har visat om alla med denna bakgrund, skulle få rösträtt i Sametinget på finsk sida skulle man rent av få en majoritet av etniska finnar som definierar sig som samer. Denna situation har lett till att Sametinget på finsk sida föreslagit att revidera den gällande rösträttsdefinitionen så att den överensstämmer med rösträttsdefinitionen på norsk sida, d.v.s. att språkkriteriet stäcker sig över tre generationer. Förslaget blev dock nedröstad av det finska parlamentet i december 2014.
Samekonventionen
I media den 21 december 2016 har den finska regeringen gått ut med att uttala att man nu är beredd att anta en nordisk samekonvention och nämner också att man är beredd att acceptera en ny rösträttsregel på finsk sida. Detta innebär att den finska regeringen är beredd att köpa den norska modellen med ett språkkriterium som stäcker sig över tre generationer. Det intressanta i sammanhanget är att de ställer den svenska regeringen inför ett nytt faktum att förhålla sig till, vilket på sikt innebär den gällande rösträttsreglerna också måste revideras på svensk sida. Sannolikt måste Sametinget på svensk sida ta ställning till detta inom en snar framtid.
Lösningen?
Låt oss anta att rösträttskriteriet på svensk sida harmoniseras och ändras enligt modellen på norsk sida innan valet 2021. Nu är det kanske nog någon som antar att problemen är lösta, men tyvärr följer nog samma problem med på resan och utmaningar kommer att bestå. Den stora frågan återstår – tillämpar vi och accepterade vi den gällande lagstiftningen eller inte?