Etik på högsta nivå och Kulturarvspolitik

Publicrad 2016-12-28

Etiskt råd

Den 13 december 2016 kunde man på SR Sameradions hemsida läsa att Sametingets styrelse utsett ett etiskt råd. Rådet ska utarbeta rådgivande riktlinjer för bland annat återförande och återbegravning av mänskliga kvarlevor. Ledamöterna Åsa Virdi Kroik, Katarina Pirak Sikku och Mikael Jakobsson blev utsedda att ingå i rådet, med förbehållet man ännu inte talat med personerna i fråga. Redan 2009 beslutade Sametinget att tillsätta ett etiskt råd vars huvuduppgift skulle vara att återbegrava samiska kvarlevor. Plenum utsåg då tre ledamöter, men rådet höll inte ett endaste möte efter det. Sedan dess har det etiska rådet legat lågt på Sametingets prioritetslista.

Kulturarvspolitik

Regeringen genom kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke överlämnades den 8 december 2016 remiss om kulturarvspolitik till Lagrådet. Lagrådsremissen innehåller bland annat förslag på en museilag, ändringar i kulturmiljölagen och särskilt utpekande av Riksantikvarieämbetet som samlande kulturarvsmyndighet. Kulturarvet behöver nå ut till fler människor i hela landet och bli en angelägenhet för fler, säger kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.kverket. Regeringen gör också bedömningen att det ska införas ett utökat stöd till det civila samhällets och de nationella minoriteternas kulturarvsarbete.

Nytt uppdrag

I lagrådsremissen gör regeringens bedömning att Riksantikvarieämbetet bör, i samråd med de centrala museerna och Sametinget, ges i uppdrag att ta fram en vägledning för hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar samt en motsvarande vägledning för identifiering och repatriering eller restitution av föremål i museers samlingar där det kan finnas särskilda etiska skäl för ett återlämnande.Utgångspunkten bör vara att den svenska praktiken ska vara föredömlig i dessa avseenden sett ur ett internationellt perspektiv.Skälen för regeringens bedömning är att ett etiskt och moraliskt förhållningssätt till samlingar är grundläggande för museernas verksamhet och för allmänhetens förtroende för verksamheten. Ett etisk förhållningssätt krävs i arbetet med de befintliga samlingarna. Särskilt hänsyn måste särskilt tas till mänskliga kvarlevor och vissa föremål som införlivats i samlingarna under perioder då synsätten på vad som var legitima sätt att förvärva föremål var annorlunda än i dag, framhålls i lagrådsremissen

Mänskliga kvarlevor

Statens historiska museer och Statens museer för världskultur konstaterar i rapporten Mänskliga kvarlevor vid offentliga museer – en kunskaps- översikt (Ku2015/02553/KL) att kunskapen om mänskliga kvarlevor i museisektorn är otillräcklig i förhållande till antalet museer som har mänskliga kvarlevor i sina samlingar. Rapporten visar att minst 66 svenska museer har mänskliga kvarlevor i sina samlingar och att det sammantaget rör sig om kvarlevor från tusentals individer. Rapporten visar även att kvarlevor från samer och andra urfolk i världen finns på 11 museer. Från de övriga nationella minoriteterna har endast ett museum kvarlevor. Den största delen av kvarlevorna har tagits tillvara vid arkeologiska undersökningar och kommer till övervägande del från äldre tidsperioder: den förhistoriska tiden eller medeltiden. Det finns dock även senare kvarlevor från medicinska verksamheter samt etnografiska och arkeologiska insamlingsresor och expeditioner i olika delar av världen.

ICOM:s etiska regler

I rapporten konstaterar Statens historiska museer och Statens museer för världskultur att mänskliga kvarlevor i dag hanteras på olika sätt av museerna. Trots att de svenska museerna i hög grad följer musei- organisationen ICOM:s etiska regler när det gäller mänskliga kvarlevor efterfrågar flera av museerna nya, nationella riktlinjer eller ett etiskt rådgivande organ. Riktlinjerna skulle kunna vara liknande de som finns i Storbritannien och Norge men anpassade till svenska förhållanden och fungera som komplement till ICOM:s etiska regler och till de föreskrifter för uppdragsarkeologin som Riksantikvarieämbetet ansvarar för.
Regeringen instämmer i att det finns behov av att stärka vägledningen kring museernas arbete med mänskliga kvarlevor och ett uppdrag bör därför ges till Riksantikvarieämbetet om detta. Uppdraget bör genomföras i samråd med de centrala museerna och Sametinget. Utgångspunkten bör vara att den svenska praktiken ska vara föredömlig i detta avseende sett ur ett internationellt perspektiv.

Återlämnande

Vid museerna kan det finnas andra föremål som har tillförts samlingarna under till synes lagliga förhållanden men där en djupare undersökning kan visa på oegentligheter som skulle kunna vara grund för krav på återlämnande i enlighet med internationella överenskommelser som Sverige har tillrätt. I takt med att samlingsinformationen vid museerna har digitaliserats har förutsättningarna för att museerna ska kunna identifiera sådana föremål ökat. Regeringen bedömer att museerna i dag bör kunna identifiera föremål som kan ha denna bakgrund och att museiinstitutionerna ska ha en policy för hantering av krav på återlämnande som överensstämmer med ingångna internationella överens- kommerser.

Uppdraget

Riksantikvarieämbetet bör, mot denna samlade bakgrund, enligt regeringen ges i uppdrag att i samråd med de centrala museerna och Sametinget utarbeta en vägledning för identifiering och repatriering eller restitution av föremål i museernas samlingar där det kan finnas särskilda etiska skäl för återlämnande. Utgångspunkten bör vara att den svenska praktiken ska vara föredömlig i detta avseende sett ur ett internationellt perspektiv. Arbetet ska avgränsas till föremål som tillförts samlingar i modern tid, dvs. framförallt från senare delen av 1800-talet och framåt.

Ett försök att förekomma.

Att Sametinget ungefär samtidigt som regeringen överlämnade sin lagrådsremiss utser ett etiskt råd kan se ut som händelse, men skälet var nog att det är bättre att förekomma än stå där med mössan i hand när regeringen befaller. Sametingets styrelse hade som bruklig är fått lagrådsremiss på delning och fick därmed insikt om regeringen avsikter. I detta läge verkar det som Sametingets ledning med styrelseordförande Håkan Jonsson mer eller tvingades tillsätta ett etiskt råd, dels om möjligt rädda de politiska ansikte, dels för att man ändå kommer att få göra jobbet tillsammans med Riksantikvarieämbetet mfl på uppdrag av regeringen.

Regeringens lagrådsremiss Kulturarvspolitik

I lagrådsremissen lämnar regeringen förslag till museilag och förslag till ändringar i kulturmiljölagen (1988:950). I lagrådsremissen beskrivs regeringens kulturarvspolitiska prioriteringar och kulturarvsområdets framväxt som eget politikområde behandlas. I särskilda avsnitt redovisas bedömningar kring bl.a. internationella frågor, museisektorns struktur, samlingar och kulturföremål, kulturmiljöpolitik och det kyrkliga kulturarvet, statens förvaltning av kulturhistoriskt värdefulla fastigheter samt digitalisering, arkiv och bibliotek.

Under avsnittet 6.2 Det samiska folket och de nationella minoriteterna redovisar regeringen bl a att  ”Det samiska folkets och de nationella minoriteternas nutida och historiska närvaro samt deras språk och kulturer behöver aktivt synliggöras i samhället både i egenskap av egna kulturarv och som en del av vårt gemensamma kulturarv samt som en del av berättelsen om Sverige i går, i dag och i framtiden.”

Regeringen redovisar också minoritets- och samepolitikens koppling till en ny inriktning för kulturpolitiken.

Förslag med koppling till det samiska samhället är bl a en museilag som ska utmynna i en gemensamt ramverk för de allmänna museerna om museernas grundläggande uppgift, Riksantikvarieämbetets uppdrag att ta fram en nationell världsarvsstrategi för det framtida arbetsinriktning för världsarven, mänskliga kvarlevor (se ovan) och arkivfrågor där Sametinget och Institutet för språk och folkminnen föreslås få i uppdrag att se över behovet av insatser för att samla in, bevara och vetenskapligt bearbeta arkivmaterial med koppling till urfolket samerna och de samiska språken.

Läs hela lagrådsremisse här: kulturarvspolitik-2016