Publicerat 2017-01-01
Ett satans år
Det gamla året avslutades och de nya året inleddes med att 39 personer dödades i en terrorattack mot en nattklubb i Istanbul i Turkiet i natt. 69 personer vårdas på sjukhus efter att ha blivit skadade. Ett gånget år kan beskrivas på många sätt. Drottning Elisabeth II beskrev 1992 som Annus Horribilis, vilket lite vulgärt kan översättas till ett Satans år. Dagens Nyheters Elisabeth Åsbrink beskrev 2016 som Ett satans års övergår i ett nytt i en krönika den 31 december. Hon fortsatte med att understryka att det är helt rimligt att vara djupt bekymrad över världsläget – men det är inte detsamma som att vara maktlös. Undergångskänslor och nostalgi är nämligen det sista vi behöver, menade Elisabeth Åsbrink inför årets sista dag.
Bekymrat världsläget
Visst kan världsläget beskrivas som minst sagt bekymrat. Kriget i framförallt Syrien och flyktingströmmarna mot Europa tär EU:s sammanhållning. Terrorattentaten i Europa verkan nu blivit en del av vardagen. I krissituationer finns det en tendens bland många människor ser faror och hot som inte egentligen finns, men som ofta frammanas av makthavare och ekonomiska eliter, men inte minst politiska grupperingar när deras intressen är hotade eller om man vill gynna de egna intressena och öka den egna makten. Vi har sett tydliga tendenser på detta i Norden. I Norge och i Finland innehar det till och med regerings taburetter. Efter en uppmärksammad folkomröstning har nu England valt att gå ur EU och Brexit blev ett begrepp. Samman krafter kommer nu att försöka få stöd för ett holländskt och franskt utträde från EU under val 2017. I Ryssland talar president Putin i försonande termer visavis den tillträdande amerikanska presidenten Trumph, som sin tur prisat Putins starka ledarskap.
Post-thuth och fakta resistens
Nationell chauvinism och rasism ökar i styrka, populistiska krafter ställer individer, grupper mot varandra. Genom att ställa individers och gruppers olikheter mot varandra vinner populisterna inflytande genom att vidga skillnaderna och klyftorna. Det gäller såväl Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Valet i USA och hur den tillträdande presidenten Donald Trumph orkestrerade sin valkampanj är numera ett skolexempel på det man kan kalla för “post-populism”. Under valkampanjen struntade Trumph att skilja mellan lögn och sanning, vilket han fortsatte med trots att hans lögner avslöjades. Detta beteende fick efterhand benämningen post-truth, vilket kan direkt översättas till efter-sanning. Vad det handlar om påståenden som syftar till att påverka opinionen genom att vädja till medborgarnas känslor, misstankar eller personliga tro snarare än till förnuft, fakta och kunskap.
Populism
I samiska sammanhang, framförallt inom politiken, har populismen blivit en politisk norm och ett verktyg. Post-truth fanns som politiskt strategi långt före Donald Trumph gav strategin ett ansikte. Den har varit mest markerad på svensk sida och Sametinget har på många sätt varit populismen högborg. Politiken är inte vad de synes vara, kompromisser är svaghet, inga överenskommelser är värda att hålla och att allt annat är tillåtet. I svensk medier rapporterades de på 1990-talet att politikerna i Sametinget bara bråkande och ingen förstod varför. Numera hörs det inte ett knyst för Sametinget i nationella media och ingen efterfrågan heller något från Sametinget. Vid Sametingsvalet 2009 lanserade partiet Min Geaidnu den pretentiösa parollen ”SÁPMi. – större än du tror.”, Huruvida Donald Trumph kommer att göra samma resa som Sametinget/Min Geaidnu på svensk sida återstår att se, men han har å andra sidan kopierat Min Geaidnus devis och lovat att göra ”America great again”
Populismen sprider sig
Om nu Sametinget på svensk sida har varit populismens högborg har Sametinget på norsk sida sedan 1989 varit det totalt motsatta. Sametinget på norsk sida har varit korrekt, formellt och följt både nationella och internationella protokoll. Politiken har varit stabil och förutsägbar. De två dominerande partierna Norska Samers Riksförbund (NSR) och Arbeiderpartiet (AP) har varit garanter för denna politiska stabilitet och förutsägbarhet. Det har funnits och finns partiet av samma populistiska snitt som på svensk sida, men dessa har inte låtits dominera politiken. Överraskande nog tog denna era slut vid Sametingets plenumsmöte i december 2106, då den sittande minoritetsregeringen under ledning av presidenten Ali Keskitalo, NSK blev avsatt. Motivet till misstroende votumet var formellt en budgetfråga som rörde hur ett par procent av Sametinget budget fördelas. Den nya regeringen tog då över under ledning av president Vibeke Larsen, AP, tillsammans Höyre, Árja m.fl. Den nya majoriteten i Sametinget under AP ledning valde också att åsidosätta gällande praxis från 1989 när man fördelade ordförandeposterna i Sametinget. I den efterkommande debatten blev maktövertagandet beskrivet som ett ”kupp”.
”Voffor gör di på detta viset?”
Bakgrunden till händelseutvecklingen går att finna i det kommande valet i september 2107. I nomineringsprocessen inför valet har NSR lanserat Aili Keskitalo som sin presidentkandidat. I AP har processen att välja en presidentkandidat varit lite mer komplicerad. Efter att flera kandidater ställt upp valde AP årsstämma slutligen Helga Pederson till AP presidentkandidat. Helga Pedersen är nog den mest hög profilerade politiker som blivit nominerad till denna post. Hon sitter för närvarande i Stortinget och var ett tag vice partiledare i AP. Under regeringen Stoltenberg var hon fiskeriminister.
När det blev klart att AP ledning i Sametinget tillsammans med delar av oppositionen avsatt NSR regeringen, meddelade Helga Pedersen att hon avsade sig nominationen till presidentposten för AP och motiverade detta med AP:s partigrupp i Sametinget hade agerat i strid interna överenskommelser. Huruvida detta var ett sätt för vissa grupperingar i AP för att utmanövrera Helga Pedersen är ännu höljt i ett dunkel. Hur AP tänkt gå vidare återstår att se och vem som blir AP nye president återstår att se. Det mesta talar för att det bli den nuvarande presidenten Vibeke Larsen
Höljt i ett dunkel
I samband med att NSR blev avsatt av plenum i december 2016 blev partiet Árjas* grundare och förre partiledaren Laila-Susanne var intervjuad av TV-oddasat. I intervjuven frågade reportern om Sametinget på norsk sida börjat agera och fungera på samma sätt som Sametinget på svensk sida. Laila Susanne Vars dementerade givetvis detta – men frågan var ju redan ställt. I en längre artikel i tidningen Ságat den 31 december, med rubriken Hvorfor måtte NSR-rådet gå av? försöker Laila Susanne Vars, parlamentarisk leder, Árja , ge en bakgrund och orsak till varför NSR avsattes. Artikeln ger väl, förvisso Árjas motiv, men vad huvudaktörens Ap:s egentliga motiv är fortfarande höljt i ett dunkel. Mot denna bakgrund finns en möjlighet att Árja och Höyre m.fl. blev brickor i ett spel som vissa grupperingar i Arbeiderpartiet igångsatte.
Var finns berättelsen om en bättre samisk framtid.
Det är alltid lättare som talesättet säger att att måla fan på väggen, än att se möjligheterna, när man talar i termer av framtid. I ett globalt sammanhang kommer nog urfolken att få möte större motkrafter, framförallt i vissa länder och regioner under 2017. Urfolkens manöverutrymmen kan komma att begränsas i FN systemet och andra internationella och regionala organ. 100 års firandet i Trondheim i februari 2017 kommer nog också att prägla året, men vilka spår detta kommer skapa återstår att se. Valet till Sametinget på norsk och svenska sida kommer att bli intressanta på många sätt. Frågan hur partierna i sina valkampanjer kommer få ihop en berättelse som både attraherar de samiska väljarna och får dessa att gå till valurnorna.
*Árja är ett parti som kan jämföras som en mix av Partiet Jakt-fiske, LPSS och Min Geaidnu på svensk sida.