Publicerad 15 maj 2017
Britt Sparrok, Valsjöbyn
Jag är Britt Sparrok, 52 år, jag bor i Valsjöby
som är en liten by i norra Jämtland.
Jag bedriver renskötsel i Jijnjevaerie sameby tillsammans med min man och två söner. För närvarande fungerar jag också som ordförande i Jijnjevaerie sameby.
Jag arbetar också deltid i Snåsa som kurs- och aktivitetsledare på Gïelem nastedh och på Enheten för samisk språk och kultur, Snåsa kommune.
De politikfrågor som jag särskilt är intresserad av är det samiska liv som jag fått i arv av mina föräldrar av mina far- och morföräldrar och mina förfäder som kämpat samma liv före mig. Renskötseln, språket, slöjden, kulturen, de samiska traditionerna och värderingarna.
Det är min skyldighet att föra vårt samiska arv vidare till kommande generationer. Det ingår i mitt ansvar att samepolitiskt arbeta så att förutsättningarna finns.
Mitt motto lyder: Om vi samer vill ha något sagt så får vi säga det själva och vill vi ha något gjort så får vi göra det själva.
Min okända talang är att jag själv vävt min sjal.
Jan Persson, Valla, Offerdal
Jag är Jan Persson, 59 år. Jag bor i Valla, Offerdal
Efter en renskötarkarriär i Njaarke sameby, som innehållit det mesta, är jag numera förtidspensionerad.
Jag har levt och verkat i förändringens tid i vår samiska miljö. Av detta har jag fått en viss erfarenhet av det här att vara same och vilka glädjeämnen och problem det innebär.
En fråga som jag saknar i Sametingets rättighetspolitik är behovet av en bra samisk historiebeskrivning. Enligt min mening bygger alla samiska rättigheter på vår samiska historia. Ett folk med en stark historia, som det är svårt att ifrågasätta, har rimligtvis lättare att motivera varför rättigheterna är starkare än vad omvärlden anser. Det är en av frågorna som jag brinner för.
Min okända talang är att jag inventerar och registrerar samiska kulturlämningar – detta med ett resultat – som någon gång emellanåt överraskar mig själv.
Anja Fjellgren Walkeapää, Mittådalen
Jag är Anja Fjellgren-Walkeapää. När det gäller min ålder är det lättast att säga att jag är född 1993 för jag kom-mer sällan ihåg min rätta ålder 23 eller 24. Det är frågan.
Jag är född, uppvuxen och mycket rotad i byn Mittådalen i Härjedalen. Just nu är jag bosatt i Umeå i lite mindre än ett år till – sedan tar jag mitt pick och pack och styr kosan hem till Mittådalen igen.
Jag är en lycklig, dagdrivande student, studerar fjärde året på Jägmästarprogrammet vid SLU i Umeå. Annars hänger jag hemma i Mittådalen helst efter renarna eller i skogen med hundarna.
De samepolitiska frågor jag är särskilt intresserad av och vill arbeta med är renskötsel. Utan renskötsel har vi inget. Det är tack vare renen vi får bruka land och vatten, att vi kan utveckla kultur, språk, och slöjd. Så jag ser det som min plikt att säkerställa att renen har betesmarker, att toleransnivåerna för rovdjursskador på ren faktiskt nås och att vi har en hållbar livskraftig renskötsel att introducera och överlämna till nästa generation. Jag tycker att samiska språket är en otroligt viktig fråga. Ett språk kan väva samman folk, vara kunskapsbärare och bara stärka sin egen identitet.
Min okända talang är att jag är en hejjare på att skratta. Livet och saker och ting blir lättare att hantera om man vägar skratta och skämta utan att för den skull minimera allvarsamheten. Livet behöver inte vara så stramt och tråkigt hela tiden.
Ett leende har ingen dött av.