Statsbudgeten 2021 – De samiska näringarna

Ett utklipp från statsbudgeten, men viss redigering, del 2,   2020-10-02

2.6.4 De samiska näringarna
För att redovisa resultat och bedöma hur utvecklingen för de samiska näringarna bidrar till målet för utgiftsområdet samt det övergripande målet för samepolitiken krävs en utveckling av statistiken. Arbete med att ta fram relevanta indikatorer för samisk besöksnäring, samiskt hantverk, duodji (samisk slöjd och konsthantverk) och småskalig slakteri- och förädlingsverksamhet pågår. För att redovisa och bedöma resultaten för utgiftsområdet, med avseende på rennäringen används den centrala bedömningsgrunden:
– renbruksplanernas användning
samt följande kompletterande indikatorer:
– vinterrenhjordens antal
– årets slakt
– prisutveckling för renkött
– bedömning av rovdjursskador.

Vinterrenhjordens storlek har fortsatt minska. Svängningar i renhjordens storlek beror till största delen på variationer i naturbetet och förändringar i rovdjursförekomst. Storleken har varierat i cykler mellan 220 000 och 260 000 i vinterhjord 1996–2019. Cirka 60 procent av renhjorden finns i Norrbottens län. Antalet renägare liksom antal gruppansvariga renskötare ligger relativt konstant på drygt 4 600 respektive drygt 1 000 personer. I den första gruppen är ca 40 procent är kvinnor medan i den andra endast 19 procent.

Mellan 2010/11 och 2018/19 har antalet slaktade djur varierat mellan ca 58 000 och ca 45 000 med en tydlig minskning de senaste säsongerna. Den långsiktiga trenden är ett ökat medelpris per kilo. Utöver slaktintäkten tillkommer statligt pristillägg med 9 kronor/kilo för vuxna djur och 14,50 kronor/kilo för renkalv. Den totala slaktintäkten (slaktvärde+prisstöd) visar en fortsatt minskning sedan 2016/17. Ersättningen för rovdjursförekomst uppgick till 50,13 miljoner kronor under 2019. Både prisstöd och ersättning för rovdjursförekomst finansieras från anslag 1:22 Främjande av rennäringen m.m.

Tabell 2.24                   2011/12     2012/13     2013/14     2014/15      2015/16      2016/17       2017/18       2018/19
Vinterrenhjord *        257299     248460      254200     250364        248139       254247        248702         241013
Slakt(antal djur)           57675       44869         54440        56333          54802          59121           53150           47618
Medelpris per kg (kr)     51,6           49,9             52,8            57,1               59,5            68,6              66,5              67,4
Prisstöd (tkr)                17161        13232        17095        17768           16362         18806           16381           14 825

Slaktvärde(tkr)             75451      58639         74491          83312           80291       107366         90641            81767
Ersättning för
(tkr)rovdjur                  63813     52 397         49 837        53 822          53 822      53120            50 268         50 130

Utvecklingsarbetet med renbruksplaner fortsätter och under 2019 har särskilt fokus lagts på att, utöver rennäringens markanvändning, integrera klimataspekter och andra omvärldsfaktorer i arbetet. Planerna underlättar helhetsanalyser av renskötselns markanvändningsbehov i relation till annan verksamhet, förbättrar dialogen med andra markanvändare och skapar förståelse och respekt för árbediehtu (traditionell kunskap). Planerna används enligt Sametinget allt mer i olika samrådsprocesser.

Under året har berörda myndigheter fortsatt arbetet med att öka kvaliteten på förvaltningsverktyget gällande samebyarnas toleransnivå för rovdjursskada, vilket avser andel skador på ren orsakade av stora rovdjur räknat på den aktuella samebyns faktiska renantal. Enligt en överenskommelse mellan berörda myndigheter ligger två underlag som grund för det fortsatta arbetet. Dessa är produktionsmodellen för beräkning av samebyarnas renförluster och resultaten från det nationella inventeringssystemet för stora rovdjur. Överenskommelsen har tillämpats som underlag vid beslut om licensjakt för järv 2019, där både det nationella inventeringsresultatet för järv och produktionsmodellen för beräkning av förlust av renar på grund av rovdjur utgjort grund för beslutet. Naturvårdsverket har även vid samverkan med länsstyrelserna i de nordligaste länen löpande påpekat vikten av att rikta den licensjakt som länsstyrelserna beslutar om till områden där skadorna på rennäringen är höga i förhållande till toleransnivån om 10 procent och allra helst till samebyar med de allra högsta förlusterna. Enligt den beräkningsmodell som tagits fram ligger skadenivån fortsatt på ca 20 procent, och vissa samebyar har förluster på 30–40 procent.

Bidrag till skadeförebyggande åtgärder som skydd mot rovdjur enligt 3 § viltskadeförordningen (2001:724) har lämnats med totalt 4,57 miljoner kronor till 21 samebyar varav 2,7 miljoner kronor är särskilt bidrag som lämnats av Naturvårdsverket, med anledning av genetiskt viktig vargförekomst.

Högsta domstolen har den 23 januari 2020 i mål nr T 853-18 slagit fast att Girjas sameby – men inte staten – har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på samebyns byområde ovanför odlingsgränsen. Domen avser småviltsjakten och fisket på just det aktuella området på statens mark, men eftersom Högsta domstolens dom är vägledande måste principerna i domen beaktas även i andra juridiska sammanhang. Regeringen har påbörjat förberedelserna för att tillsätta en utredning.

Pandemin under 2020 har haft viss inverkan på rennäringen då arbetet som kräver nationsgränsöverskridande påverkats. Eventuella gränshinder har dock kunnat undanröjas genom dialog med våra grannländer. Vilka effekterna av pandemin kan väntas bli i ett senare skede, exempelvis vad gäller efterfrågan på renkött, återstår ännu att se.