Årskrönika 2020 – Ett år i Girjas domens och Covid-19 pandemins skugga (del1).

Publicerar 2020-12-31 (del 1)

År 2020 – Ett år i Girjas domen skugga.

 

Visst har 2020 överskuggats av Covid-19 pandemin , men innan pandemin tog över helt presenterade Sveriges Högsta Domstol (HD)  domen i det s.k. Girjasmålet  den 23 januari 2020. Domen meddelade  att Girjas sameby har ensamrätt till jakt och fiske inom Girjas sameby. Domen presenterades av HD vid en välbesökt  presskonferens såväl i fysisk och elektroniskt form. Enligt HD:s annaler var det första gången som domstolen presenterade en dom via en presskonferens där dessutom journalister fick ställa frågor till referenten i målet.

Med ändring av hovrättens dom i huvudsaken fastställer Högsta domstolen följande såvitt gäller den mark inom Girjas samebys nuvarande byområde som avses i 32 § rennäringslagen (området):

-att  Girjas sameby får utan hinder av 31–34 §§ rennäringslagen upplåta rätt till småviltsjakt och fiske på området utan statens samtycke.

-att  Staten får inte upplåta rätt till småviltsjakt och fiske på området.

Domslutet innebar att Högsta domstolen avvisar statens påstående att jakträtten och fiskerätten på området tillhör staten därför att det utgör en riksallmänning.

HD har därmed klarlagt rättsläget när det gäller urminnehävd och  de samiska rättigheterna för jakt och fiske ovan odlingsgränsen inom Girjas sameby. HDs dom kommer även att  få betydelse för andra samebyar.

Det politisk systemet får bära bördan vidare.

Högsta domstolen dom innebar att den gällande praxis  från 1886 renbeteslagstiftning underkändes, där den svenska staten på samernas vägnar, utan deras medgivande tog över förvaltningen av  samernas jakt- och fiskerätt, med motiveringen att “lapparna” inte var kapabla att hantera sitt eget bästa. Numera är det klarlagt att samernas pga sin rasmässigt underlägsna ställning inte ansågs kunna hantera sig egna angelägenheter och följaktligen därav  behövde ett svenskt ledsagande.  När den svenska risdagen 1993 röstade igenom förändringar av rennäringslagen för att möjliggöra den  s.k. “fria småviltsjakten”  på  sameallmänningarna, motiverades detta  inte med en rasistisk tankevärd, utan med modernitet, där högerfalangen i den svenska riksdagen hävdade att det inte var rimligt att samerna fick så mycket inflytande, framförallt i monetär mening,  medan socialdemokratin  mfl hävdade  att det inte var rättvis i förhållande till folk flertalet i landet.

Riksdagsbeslutet 1993  som togs i gammal god svensk kolonial anda och innebar att man i övermod inte bara passerade en anständighetsgräns, utan att man också bildlikt  lite bryskt uttryck drog ut säkringssprinten i  handgranaten utan att själv begripa detta. Detta politiska “självmord ” blev  sedermera  i förlängningen Girjasmålet.   Nu är vi åter igen på ruta ett och regeringen och riksdagen har nu att hantera ett nytt rättsläge och är tvingad att justera gällande rennäringslagstiftnng i enlighet med rättspraxis.

Översyn av rennäringslagstiftningen eller fortsatt processande.

Några månader efter att HD avkunnat sin dom i Gisjasmålet aviserade den svenska regeringen att man avsåg att göra en översyn av gällande rennäringslagstiftning. Detta följdes upp av lite märklig konsultations runda med allehanda intressen. Samernas Riksförbund var bl.a. kritisk till att man inte höll sig till de faktiska konsekvenserna av Högsta Domstolen dom i Girjasmålet, utan även flaggade för ett bredare upplägg, vilket enligt SSR skulle fördröja de nödvändiga justeringen  av rennäringslagstiftningen.

Hur direktiven, upplägget och tidsplanen  av översynen av rennäringslagstiftningen kommer att se ut är ännu osäker, men kommer sannolikt bli klarlagt under det första månaderna av 2021. Det man redan nu kan konstatera är det kommer att bli komplicerad process, där många intressenter (läs svenska) kommer  försöka fördröja processen genom allehanda  intiativ. Samtidigt är många samebyar, framförallt grannar till Girjas sameby är intresserade att få fart på processen. Var gränsen går mellan juridisk och politik är inte helt klar, men medan samebyarna argumenterar juridiskt, svarar regerings kansliet med politiska meningsyttranden. Att den svenska staten  mfl. intressen vill vinna tid är kanske inte så märkligt, men frågan är hur mycket långbänk är samebyarna beredd att acceptera.

 

Turerna kring en ny konsultationsordning

Den 17  december 2020 kundgjorde regeringen att man i en  propositionen föreslår att en ny lag införs om konsultation i ärenden av särskild betydelse för samerna  Syftet  konsultationsordning i frågor som rör det samiska folket, Prop. 2020/21:64  konsultationer är att främja det samiska folkets inflytande över sina angelägenheter.

I propositionen föreslår regeringen att en ny lag införs om konsultation i ärenden av särskild betydelse för samerna. Syftet med konsultationer är att främja det samiska folkets inflytande över sina angelägenheter. Förslaget innebär att regeringen, statliga förvaltningsmyndigheter, regioner och kommuner ska vara skyldiga att konsultera Sametinget innan beslut fattas i ärenden som kan få särskild betydelse för samerna. I vissa fall ska konsultation även genomföras med en sameby eller en samisk organisation. Domstolar och vissa förvaltningsmyndigheter är inte skyldiga att konsultera. Från konsultationsplikten undantas vissa ärendetyper och även vissa andra särskilt angivna fall.Den nya lagen och vissa relaterade lagändringar i sametingslagen (1992:1433) och lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.

Värt att notera är att kretsen kring Lantbrukarnas Riksförbund, gruvindustrin, energi producenterna och skogsindustrin var mycket kritiska till förslaget under remissrundan.  Det gällde även företag som Vattenfall, LKAB och Sveaskog, vilka  ägs av  den svenska staten.

En intressent fråga är hur regeringen Löven lyckats övertyga Centerpartiet att acceptera förslaget. Den tolkning man kan göra i detta sammanhang att Centerpartiet insett att konsultationsordningen inte förändrar den rådande maktbalansen, dvs ger samiska intressen någon större faktiskt inflytande, även om det på olika sätt kan fördröja processerna att exploatera olika typer av resurser.

En “effektiv konsultationsprocess”

I början av december 2020 offentliggjorde FN:s  rasdiskrimineringskommitté (CERD) sin prövning den  den anmälan som Vapstens sameby gjorde den 16 september 2013, mot tillståndet för en nickelgruva i Rönnbäcken i Västerbottens län. I avgörande konstaterar CERD att verige har brutit mot FN:s rasdiskrimineringskonvention då man inte involverat samebyn och dess intressen på ett fullgott sätt i beslutandeprocessen. CERD uppmanar därför  den svenska staten att revidera och dra tillbaka gruvtillstånden tills en fullvärdig och inkluderande process har genomförts.

Kommittén framhåller också  också att Sverige bör revidera gällande  gruvlagstiftning så att denna speglar samernas status som urfolk och rätt till land och naturresurser, så att lagstiftningen överensstämmer med internationell standard om fritt och informerat förhandssamtycke.

Samerådet tillsammans med Vapsten sameby har  i ett pressutskick  kommenterat domen  där man   uttalar att detta är ett”genuint historiskt beslut”. De menar att beslutet är vägledande och innebär att industrietableringar i de samiska traditionella områdena är förbjudna utan samiska rättighetshavares samtycke.

I avgörandet framhåller CERD att den  staten har brustit i sin skyldighet att fullfölja sin förpliktelse gentemot Vapsten sameby genom att inte ha genomfört en ”effektiv konsultationsprocess”. Frågan huruvida den nya förslaget till konsultationsordning som ligger på riksdagens bord kommer att garantera en “effektiv konsultationsprocess” återstår att se.

Den svenska regeringen har under 2020  flaggat för en  eventuell  revision av  gällande gruvlagstiftning, för att underlätta etableringen av gruvor, genom att förenkla regelverket för tillståndsgivning att etablera  gruvor.  Hur den svenska regering avser att hantera det systemfel som CERD:s pekat ut den gällande gruvlagstiftningen i förhållande till samiska intressen återstår att se, men så länge Sverige inte ändrar lagen, kommer den att  kränka FN:s rasdiskrimineringskonvention.

Enligt gällande regelverk i FN systemet har den svenska regeringen  90 dagar på sig att återkomma med information till CERD hur man avser att agera. Formell ligger frågan på   Utrikesdepartementet bord,  vars presstjänst meddelat att  ”Slutsatserna analyseras nu inom Regeringskansliet. Generellt kan sägas att det är en viktig prioritering för regeringen att bekämpa alla former av diskriminering.”  Det mest troliga är att regeringen kommer rapportera till CERD att man genom den föreslagna nya konsultationsordningen kommer åtgärda det brister in en “effektiv konsultationsprocess” som CERD  kritiserat.

Sanningskommission

Den 9 juni 2020 tillkännagav regeringen att man  ger Sametingret medel för att genomföra en förankringsprocess hos det samiska folket, inför kommande sanningskommission.

Arbetet för att inrätta en sanningskommission, som ska belysa och bidra till ökad kunskap om de oförrätter som det samiska folket har utsatts för genom historien, går vidare. Sametinget har tidigare begärt att en sanningskommission ska inrättas, något som regeringen välkomnat. Nu får Sametinget 1,2 miljoner kronor för att genomföra en inledande förankringsprocess. Förankring hos det samiska folket är avgörande för att ge goda förutsättningar för den kommande sanningskommissionens arbete.

Sametinget har igångsatt en  dialog med den samiska befolkningen – berörda individer, grupper, föreningar och organisationer – för att informera och förankra processen för den kommande sanningskommissionens arbete och därigenom skapa så goda förutsättningar som möjligt för en sådan sanningskommission. Det hela processen har dock fördröjts av pandemin och den tänkta tiden för att redovisa medlens användning och informera regeringen om slutsatser och resultat senast den 31 mars 2021, kommer sannolikt att senareläggas.

På svensk sida är man på efterkälke

Motsvarade sanningskommissioner på norsk och finsk sida är har kommit mycket längre. Först ut var man på finsk sida där den finska statsministern och Sametings presidenten kom överens om att etablera en sanningskommission, någon månad innan de Norska stortinget beslutade att också etablera ett sanningskommmmision.    Kommissionen på norsk etablerades snabbt  under 2019 och arbete pågår planenligt. Norges sannings- och försoningskommission är en norsk statlig sannings- och försoningskommission, som tillkom efter beslut av Stortinget i juni 2017 för att utreda följderna av förnorskningspolitiken för samer och kväner. Kommissionen hade sitt första sammanträde i september 2018. Avsikten är att kommissionen ska arbeta i fyra år och till 2022 också ska lämna förslag till försoningsåtgärder.Ordförande i kommissionen är den kristdemokratiske politikern Dagfinn Høybråten. I kommissionen ingår i övrigt bland andra historikern Einar Niemi, kulturvetaren Ivar Bjørklund, biskopen Per Oskar Kjølaas, högskoleläraren Liv Inger Somby, statsvetaren Anne Julie Semb (född 1963) och juristen Aslak Syse (född 1946),

På finsk sida är arbete på god väg, även om processen blivit omsprungen av processen på norsk sida.  Sametinget på finsk sida har utsett sina medlemmar i kommissionen och när den finska regeringen utser sina kommissionärer är arbete igång, vilket sker i början av 2021.

Nödvändig samverkan mellan sanningskommissionerna

Den svenska regeringen och Sametinget som nu ligger sist i kön bör ha det ganska väl förspänt, eftersom man  både kan lära av erfarenheterna på norsk och finsk sida och förhoppningsvis också organisera på arbetet  svensk sida så att att det blir kompatibelt med kommissionerna på norsk och finsk sida. Detta bör också möjliggöra att man till en del kan samarbeta och samköra sitt arbete i frågor där samerna på olika sätt drabbats av ländernas historiska gränsstängningar   och andra gränshinder både av faktiskt och ideologisk karaktär.

 

 

 

Ladda ner: