Silly season - förspelet inför Sametingsvalet den 16 maj 2021, del 1.

Politiker övergångar

Inom vissa högprofilerade idrotter finns regler om när och hur spelarövergångar äger rum. Ju närmare man kommer det angivna fönstret för övergångar talar man populärt om ”silly season”. Silly season (sv: Löjlig årstid) var ursprungligen en benämning på sommarsäsongen då medierna har nyhetstorka och publicerar fantasi- och skandalhistorier. Termen används numera mest inom sport, för tiden mellan spelsäsongerna. Det är bråttom nu för hågade samepolitiker och partier eftersom Sametingets transferfönstret stängs den 15 mars.

Än hit och än dit

Sedan Sametinget tillkomst 1993 har det närmaste varit en tradition att byta partibeteckning i parti och minut i vissa partisegment. Det finns exempel på politiker som bytta parti upp till 3 gånger. Genom åren finns också exempel där politiska partier samarbetat trots att man stått på ytterkanterna på den samepolitiska skalan samarbetat, vilket i sig kanske är symtom när det kommer till kritan är de inte parti beteckningen som avgör, bara man får makten.

JoF köper över både två samepolitiker jämte ett helt parti

I veckan meddelade JOF partiledare Håkan Jonsson att 1-mandats partiet Álbmut upplöses och tas upp i JoF och Lars Jonas Johansson och Erik Oscar Oscarsson, tidigare Sametingsledamöter för Landspartiet Svenska Samer (LPSS), ansluter sig till JoF. Enligt SR Sameradion uttalade sig Håkan Jonsson med att understryka att ”Det är ju olika individer med olika specialintressen som kommer förstärka partiet. Vi ser många fördelar med ihopslagningen”.

Samepolitiskt kannibalism?

I och för sig har partier Albmut stått mycket nära JoF och en del ledamöter har också tidigare representerat JoF. LPSS har också många representanter som också både stått på JoF listor och även varit JoF:s ledamöter i Sametinget. Att Lars Jonas Johansson valt har lämna LPSS är väl ingen hemlighet, med det är något oklarare med Erik Oscar Oscarsson avhopp från LPSS.

The men and only!

Sedan Sametinget bildande 1993 dominerades partierna i Sametinget av män. Den trenden började brytas i början av 2000-talet och är numera mer eller mindre jämställt, i vart fall numerärt. Samelandspartiet var t.ex var länge ett parti dominerat av män. Även om de numera största partiet JoF har haft en relativt jämn för delning mellan män och kvinnor som ledamöter i Sametinget, i vart fall mätt ett Sametings sammanhang har partiet uppfattats som lite ”grabbigt” och dominerat av män, eller rättare sagt dominerat av en man, nämligen partiordföranden Håkan Jonsson. Sedan 1993 har JoF haft en stor genomströmning ledamöter i Sametinget och många som lessnat på Håkan Jonsson ledarskap har vanligt gått över till partiet LPSS. När Sametinget 30 års jubileum 2023 kommer sannolikt fortfarande vara JoF partiordförande .

Dominans

Håkan Jonsson dominans har varit total och det har genom åren varit svårt att skönja några kronprinsessor och kronprinsar. Visst har det funnit några antydningsvis , men den som kanske tydligast profilerat på senare tid är Josefina Skerk. Sammanfattningsvis kan nog paradoxalt sägas att partiet JoF största tillgång är Håkan Jonsson i egenskap, dels som en av partiets grundare, dels tillika många årig partiledaren och samtidigt som han är partiets största svaghet.

Grabbarnas emellan

Värvningen av Lars Jonas Johansson och Erik Oscar Oscarsson

till JoF är nog inte helt oproblematiska. Både Johnsson och Oscarsson är både stridbara och talföra och Håkans Jonsson kommer nog att få lite jobba att hålla dessa i tukt och herrans förmaning. Utan tvivel kommer både Johnsson och Oscarsson tillföra JoF större debatt och utspels kapacitet, men om det är i Håkan Jonsson smak återstår att se.

Kanske ett tecken i tiden

Mot bakgrund att Håkan Jonsson nu lett partiet i nästan 30 år i Sametinget, kan skönjas en viss trötthet i hans agerande den nuvarande mandatperioden. Det är möjligt att han och partiet JoF börjat fundera, förbereda och organisera en övergång till en tid efter Håkan Jonsson som partiledare, vilket återstå att se.