Sametinget har hamnat i en demokratisk återvändsgränd

Minnesförlust

Vid Sametinget plenums andra session den 24/2 2021 i Sundsvall föranledde punkten allmänpolitisk debatt på dagordningen, en intressant och avslöjade debatt. Bland de ämnen som diskuterades var bl.a samisk demokrati och möjlighet att utveckla de samepolitikiska arbetet. I SR Sameradion hemsida den 25/2 2021 refereras till Vuovdegas partiledare Jan Rannerud uttalande i debatten att Sametinget inte utvecklats politiskt sett sedan Sametingets inrättande för 28 år sedan. Rannerud fortsatte med framhålla att Sametinget måste jämställas med statens sätt att kunna bedriva politik med samma resurser och konkluderade med att ett politiskt kansli skulle behövas.

Även om de som under debatten klagades på bristen på resurser och ekonomi för politiskt arbeta är det ekonomiska och personella förutsättningarna astronomiska jämfört med när Sametinget startades 1993. Politik brukar ofta annars karaktäriseras mer som vilja och mindre som en budgetfråga.

Vart har Håkan Jonsson varit alla dessa 28 år?

I samma inslag i SR Sameradion instämmer JoF:s partiledare Håkan Jonsson i analysen och hävdar att allt politiskt arbete görs ideellt. Jonsson fortsätter med att uttala att det behövs politiskt kansli och politisk sekreterare som följer med och jobbar nära politiken och kan stötta oppositionen. Lars Miguel Utsi, vice ordförande i styrelsen kommenterade att styrelsen har äskat om medel till politiskt arbete men hittills inte fått det och menade att regeringen hindrat det samepolitiska arbete att utvecklats genom inte bevilja mer medel till de politiska arbete. Både Jonsson och Utsi verkar missat att den folkvalda församlingens budget ökat väsentligt framförallt då det gäller styrelsen och nämndsorganisationen de senaste 8 åren.

Ett politiskt vägvalet

Det kanske mest anmärkningsvärda i debatten var att Sametingets politiska organisation inte diskuterades. Under det två första decennier av Sametingets tillvaro diskuterades de livligt om Sametinget skulle organiseras efter den svenska kommunala modellen eller efter en parlamentarisk modell. Inför bildandet av Sametinget förespråkades den kommunala modellen av viss(a) expert(er), vilket också blev ingångsvärdet. När väl Sametinget bildades uppstod två falanger där den ena förespråkade den svenska kommunala modellen medan den andra förespråkande den parlamentariska modellen. Då som nu förespråkade Samelandspartiet den parlamentariska modellen, vilket än så länge stöds av en majoritet i Sametinget.

Haveriet

Under Sametingets inledande år prövades den kommunala modellen, vilket till en del ledde till ett politiskt haveri. Under slutet av 1990 talet satt Håkan Jonsson mfl högt profilerade samepolitiker i en styrelse som inte hade stöd av majoriteten i plenum, samtidigt som plenum majoritet inte kunde avsätta styrelsen. Majoriteten i plenum vägrade dock godkänna styrelsens förslag till budget, men räddades av regeringen genom en förordnings förändring där styrelsen gavs mandat att själv besluta om budget. Den ordningen gäller förfarande.

Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU 2002:77)

Det politiska haveriet hade delvis att göra med omedgörliga samepolitiker och ett regelverket som inte kunde lösa deras politiska intressekonflikter. Detta ledda till en SOU utredning tillsattes som presenterade sina förslag i början 2000-talet. Huvuddelen av förslagen i utredningen sjösattes, bl.a. plenum kunnde rikta misstroende mot styrelse, styrelseordförande mfl. Frågan om den svenska kommunala modellen eller ett parlamentariskt styrelsesättet skulle gälla överlämnades till Sametinget att bestämma. Det är den ordning vi lever med år 2021.

Statsrättslig hybrid

Sametinget som organisation är en märklig företeelse både i den svenska statsförvaltningen och sett som ett folkvalt organ. Av det skälet talar man ofta om att Sametinget är en blandning mellan ett folkvalt organ en myndighet, vilket är ett unikum i svensk statsförvaltning. Formellt är Sametinget, även den folkvalda delen underställd den svenska regeringen. Sametinget har förvisso krävt att Sametinget som folkvalt organ uppgraderas till ett folkvalt organ och bli en del av den svenska folkstyrelsen. Detta kräver dock en justering av grundlagen.

Sametingets folkvalda organ hybridiseras

När Sametinget etablerades som ett folkvalt var ingångsvärdet att man skulle organisera sig enligt den svenska kommunala modellen. Mot bakgrund av att en majoritet i Sametinget länge förespråkat ett parlamentariskt styrelsesätt har vi nu ett regelverk där det är upp till Sametinget välja styrelsesätt. Under de senaste decenniet har Sametinget, dock inrättat en omfattande nämndsorganisation enligt den kommunala modellen. Diskussionen om att inrätta ett ”insynsråd” för möjliggöra oppositionens insyn är också ett symptom på den pågående hybridiseringen. Numera är också Sametingets folkvalda organ sålunda otvetydigt en politisk hybrid. Denna politiska hybridiseringen har givetvis sina konsekvenser.

Otydlighet och revirstrider

Det senaste decenniet har Sametingets folkvalda del både letts av majoriter som valt styrelsen enligt den svenska kommunala modellen och den parlamentariska modellen. Under samma tid har Sametinget utan större debatt infört en omfattande nämndsorganisation, enligt den svenska kommunala modellen. Under åren då Sametinget leddes av styrelseordförande Håkan Jonsson började nämnderna och även partierna i opposition att agera på ett nytt sätt. Ett av många skäl var Sametinget styrelse lagt på locket och agerade som en lobbyorganisation med informella, icke transparenta träffar med en rad ministrar inklusive den svenske statsministern. Detta ledde till vissa nämnder på eget bevåg började uppvakta regeringskansliet. Partierna började också skriftligt att kommunicera regeringskansliet i olika frågor och avge yttrande i stort och smått. Detta riskerar att underminerade Sametingets styrelses legitimitet och för övrigt hela Sametingets legitimitet. Lite ordning i springet i de svenska regeringskansliet bör man förvänta.

Världsfrånvänd debatt

I jämförelse med Sametinget på norsk och finsk ter sig Sametingets organisation på svensk sida väldigt kaotiskt. Sametinget på den norska sida är en renodlad parlamentariskt styrelse model, där man har tydliga skiljelinjer mellan den exekutiva makten, dvs styrelsen och den lagstiftande makten, dvs Sametinget plenum. Detta gäller också förvaltningen. Modellen på norsk sida förutsätter givetvis en solid ekonomi. Sametinget på finsk sida är konstitutionellt en del av de finska folkstyret, genom att den betraktad som slags kommun. Där styrs Sametinget enligt den parlamentariska modellen.

Det är lite förvånande att det inte i debatten diskuterades mer om Sametingets politiska överbyggnad när man ändå talar om demokrati och självbestämmande. Att Sametingets folkvalda organ böjer sig och accepterar den svenska kommunala interna självstyrelse- modellen ter sig motsägelsefull när talar om självbestämmande särskilt mot bakgrund av att den svenska staten erkänt att samerna har rätt till självbestämmande, både i rapporter till FN och indirekt i genom att samerna numera är erkända som folk i grundlagen..