Rennäringen har idag ett flertal utmaningar att hantera t ex de stora rovdjursstammarna i renskötselområdet, renskötselns hantering av konsekvenserna av klimatförändringarna, andra näringsintressens ”landgrabbing” av renskötselns betesmarker, turism och den storskaliga skogsbruket ödeläggelse av renens betesmarker. Utöver detta finns det idag ett enormt stort behov att öka kunskapen och förståelsen för renskötselns unika närings-, drifts- och företagsform samt ekonomi som idag kan sägas vara obefintlig i vårt omgivande samhälle.
När det gäller renskötselns unika näringsform är det oomtvistat att renen är av central betydelse för det samiska samhället, för den samiska kulturen och för identiteten. Genom renen har Sápmi kunnat bebos av oss samer samtidigt som renskötseln upparbetat och vidmakthållit våra rättigheter till land och vatten. Att renen dessutom är det enda fritt betande djur som kan tillgodogöra sig naturbetesresurserna inom hela renskötselområdet i fjäll- och skogslandskapet är unikt liksom renens biologiska anpassning till tillgången av bete under de olika årstiderna. Tillväxten i renhjorden är beroende av renens intensiva näringsintag under sommarmånader för att under resten av året vara inriktad på att överleva. Forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet har visat att renskötseln skapar andra värden som väsentligt överstiger det ekonomiska bl a anseendet och tillfredsställelsen som traditions- och kulturbärare och som försvarare av äganderätten till land och vatten. Renskötseln är också viktig förutsättning för andra samiska näringar som t ex duodji, jakt och fiske och samiska mat. Vilken annan näring är så totalt beroende av en försiktig hushållning av naturen som resurs för sin överlevnad och framtid än vad rennäringen är?
När det gäller renskötseln unika företags- och driftsform är det mest utmärkande att renskötseln är en samisk primärnäring i vilken binäringar som jakt, fiske och duodje ingår. Idag ingår även moderna tjänstenäringar som binäring i den familj- och släktbaserade renskötseln. Ett annat karaktärsdrag är att i den familje- och släktbaserade renskötseln är hela familjen involverad och delaktig i renskötseln och dess verksamheter och ekonomi. Tillväxten inom familje- och släktbaserade renskötseln räknas inte bara i ekonomiska termer utan många gånger handlar tillväxt om andra mått bl a överlevnaden av märkta kalvar mm. Den familje- och släktbaserade renskötsel är också ett uttryck för den samiska livsformen och levnadssättet vilket innebär att man också är förvaltare och bärare av den samiska kulturen, kulturarvet och språket. Traditionell samisk kunskap i familje- och släktrenskötseln är ofta grund för innovationer och förnyelse. Den familje- och släktbaserade renskötseln ingår dessutom i en sameby som gemensamt förvaltar renskötselrätten.
Vad gäller samebyn är det viktigt att förtydliga vad samebyn är. Enligt rennäringslagen är samebyn en egen associationsform som regleras av rennäringslagen när det gäller stämma, styrelse, revisorer och ekonomi. Det är helt felaktigt att säga att samebyn är ett slags ”ekonomisk förening” eftersom samebyn inte regleras av lagen om ekonomiska föreningar. Medlemskap i samebyn kräver renskötselrätt. Att inte samebyn kan bedriva annan ekonomisk verksamhet eller gå med vinst hänger ihop med att samebyn inte har krav på att ha eget kapital. I stället är det medlemmarna som kan bli skyldiga att gå in med kapital för att betala samebyns skulder. Medlem i en ekonomisk förening kan vem som helst bli och ekonomiska föreningar har krav om att ha eget kapital. En sameby kan inte upplösas. Om en samebys verksamhet upphör ska samebyn finnas kvar för att göra det möjligt för andra renskötselberättigade att driva renskötselinom samebyns betesområde. Ekonomiska föreningar kan upplösas.
Slutligen några ord om renskötselns ekonomi. I media framställs renskötseln som en näring som är beroende av bidrag från staten. Inget kan vara mer fel. Rovdjursersättningar är inget annat än skadeersättningar för förluster av renar orsakade av rovdjuren. Intrångsersättningar är inget annat är ersättning för statens upplåtelser av mark, jakt och fiske inom renskötselområdet. Intrångsersättningar kan också handla om expropriation av renbetesmark för andra näringar t ex gruvor, vattenkraft, vindkraft mm. Areella näringar vars bidrag från staten och EU uppgår till miljardbelopp är bl a jordbruket, trädgårdsnäringen och fiskenäringen. I det skenet är statens bidrag till renskötseln mycket blygsam – idag rör det sig mindre än 20 miljoner kr.