Sara Skum skriver om renstölder

“Man hade jagat renarna i den djupa snön med skotrar tills de inte orkat springa mer, kört över deras ryggar där de låg, hjälplösa i snön. Det låg bitar av renarnas horn i snön på platsen, det visar på det grova och meningslösa våld de använt mot våra renar.”

Jag minns den dagen som att det var igår, trots att det nu är 6 år sedan, minnena släpper inte riktigt taget om en och trots att åren gått har det bara fortsatt, renstölderna och det meningslösa djurplågeriet.
Men vad är det som gör att människor anser sig ha rätten att döda någon annans djur? Varför känner vissa ett så starkt hat mot renen, mot samer?
Jag har ställt mig själv de frågorna så många gånger men kan inte komma på ett svar som gör det rimligt.
Jag har många gånger stått och tittat ner på resterna av min familjs och min samebys renar där de legat nerslängda i en bäck, skjutna på ett kalhygge eller slängda i ett dike efter någon skogsväg.
Jag har stått där och känt sorg, ilska och uppgivenhet, men framförallt har jag stått där frågande, hur kan man göra såhär mot oskyldiga djur?

Jag är nog inte ensam om att tyst ställa dessa frågor och statistiken talar sitt tydliga språk. Idag är tjuvjakt på ren, som rent juridiskt kallas för renstölder ett stort problem som inte bara är fördömt och olagligt, det hotar rennäringen på sikt då acceptansen för tjuvjakt och hatet mot samer och renar växer när inget görs för att stoppa problemen.
Statistik visar att många renskötare väljer att inte anmäla brotten då de helt enkelt är rädda för repressalier mot sig och sina renar.
Det har även visat sig, att i de allra flesta fall där polisanmälningar faktiskt gjorts har polis inte ens kommit ut till brottsplatser och förundersökningar har lagts ned med formuleringen “i brist på bevis”.

För att en livskraftig rennäring skall kunna bedrivas behöver renskötselns motsättningar tas på allvar.
Renen och renskötaren behöver få leva och verka utan ännu ett problem och för att det skall vara möjligt behöver många saker ses över, bland annat straffsatsen för renstölder.
För, så länge ingen kan fällas för brotten som begås kommer problemen bara att fortsätta.
Jag vill genom samelandspartiet fortsätta att arbeta för att tjuvjakt på ren skall få samma straffskala som tjuvjakt på statens vilt, tex rovdjur.
Det är även viktigt att lyfta frågan om varför det blir mer vanligt förekommande att just renar tjuvskjuts och dödas.
Rubriceringen “hatbrott” har en högre straffsats och den bör användas när tjuvjakt på ren anmäls, för det som sker är faktiskt ett brott riktat mot renägaren, men det görs genom att skada renen.

Jag anser att polismyndigheten, precis som sjukvård och äldreomsorg måste få mer förståelse för den samiska kulturen.
Förståelse och kunskap om rennäring och samisk kultur skall ingå i utbildning för de poliser som arbetar i områden där samebyar finns och rennäring bedrivs.
Jag har själv mer än en gång blivit ifrågasatt när jag anmält renstölder, de brott renen och renägaren utsätts för anses idag inte vara allvarliga nog och ofta får man motfrågor fyllda med okunskap från den myndighet som egentligen skall finnas för att skydda en.

Renen är renägarens egendom, men det gör den inte mindre värd eller till ett mindre levande djur, den har en avgörande roll för den enskilde renägaren och för ett livskraftigt samiskt samhälle, därför ser jag det som en oerhört viktig fråga att fortsätta att lyfta.

Samelandspartiet vill fortsätta arbetet med att se över ersättningsnivåerna för tjuvjakt på ren, då det idag endast betalas ut ersättningar om någon kan fällas för brottet.
Det behöver finnas ersättning för den enskilde renägaren vars renar blivit utsatta för tjuvjakt, som ett stöd som betalas ut även om ingen kan fällas för brott och även om förundersökningar läggs ned.

Samerna har rätt att nyttja beteslanden för sina renar, det krävs att vi tillsammans verkar för en ratificering av ILO169, för ingen skall behöva flytta bort sina renar från områden på grund av tjuvjakt, ingen skall behöva ligga sömnlös på nätterna, orolig för vad som skall möta en nästa dag.
Du liksom jag behövs för att göra skillnad för alla samers rätt att finnas och verka, men för att renen skall kunna fortsätta att leva i denna tid då klimatpåverkan, exploateringar, skogsbruk, rovdjur, markfrågor, renstölder och mycket mer gör starka avtryck så behövs du mer än någonsin, rösta i sametingsvalet den 16 maj, var med och påverka VÅR framtid.