Den 6:e februari är vår nationaldag och en dag som växer år för år. Det växer med anledning av att möjligheterna till att höras och synas har stärkts i och med att fler och fler vågar visa och vara stolt över vårt folk, vår kultur och sitt ursprung samt att man vågar visa upp det på sociala medier.
Idag svämmar de sociala medierna över av bilder på samer klädda i gábbde och gratulationshälsningar på de olika samiska språken. Det kan väl knappast gå majoritetsbefolkningen i nationalstaterna förbi att i dag är vår dag.
Idag gläds jag särskilt åt att se hur väl våra samiska bröder och systrar på den norska sidan av Sápmi uppmärksammas av staten, kungahuset och de stora TV-bolagen. Det är verkligen inspirerande att se utvecklingen av de samiska rättigheterna, samiskt självbestämmande och den ökande acceptansen för oss samer i samhället. Jag hoppas att detta är en försmak av vart vi samer i Sverige kommer att vara inom kort, även om jag inte tror att vi kommer vara i där i närtid.
Man kan inte skriva ett nationaldagsinlägg utan att påminna om varför vi firar vår nationaldag och om en av våra största samiska rättskämpar, Elsa Laula Renberg. Dagen är vald med anledning av att det var den 6:e februari 1917 som vi samer för första gången gemensamt engagerade oss samepolitiskt över nationsgränserna och höll en gränsöverskridande konferens i Tråante, där Elsa var en av de drivande till att detta genomfördes.
Man måste också påminna om personen bakom designen av vår egen flagga som antogs 1986, Astrid Båhl och om Isak Saba som skrivit Sámi soga lávlla, vår nationalsång.
Elsa Laula Renberg skrev 1904 pamfletten ”Inför lif eller död”, där hon tar upp många frågor som ännu idag är högst aktuella. Bland annat så tar hon upp frågan om att samerna måste konsulteras i frågor som rör samerna, en skyldighet som följt med i rennäringslagarna och som nu nyligen ytterligare befästs i frågan om Konsultationsordningen.
Ett citat från hennes öppningsanförande från 1917 års samekonferens, tillhör sådant som aldrig får glömmas och som måste vara en ledstjärna i allt samepolitiskt arbete.
”Själva hara vi största delen av skulden att vår nation inte har kommit längre än den har. Vi har inte stått tillsammans. Vi har aldrig försökt att handla som ett folk”.
Även om vi samer tack vare statens segregeringspolitik är uppdelade i många olika grupperingar som ibland har motstridiga intressen, så är det av yttersta vikt att komma ihåg att vi är ett folk och att vi betraktas som en grupp. Kan vi inte komma överens i grundläggande frågor så är chansen liten att vi ska nå framgångar.
Avslutningsvis så vill jag bara uppmana alla att denna dag känna stolthet över vårt folk, vårt land och vårt förhållningssätt till naturen. Kom ihåg att ni inte står ensamma, utan att när det blåser som hårdast så finns ert folk där bakom er om ni bara klarar av att synliggöra och engagera folk för er kamp. Vi kanske inte alltid vinner framgång men vi ska stå upp för varandra oavsett vart i Sápmi vi befinner oss.
/Paulus Kuoljok, tillförordnad partiordförande