Efter en lång process så kom till slut beskedet att regeringen säger ja till bearbetningskoncession i Gállok. Det har gått några dagar och efter chocken kan vi börja reflektera över vad som skett.
Det finns mycket att orda om hur Beowulf mining agerat under hela denna process men det som är mest uppseendeväckande är att en Socialdemokratisk regering nu ger ett brittiskt gruvbolag företräde framför mänskliga rättigheter och samiska rättigheter.
Näringsministern nämnde inte en enda gång under sin pressträff samiska rättigheter!
Detta är helt i linje med hur Sverige historiskt behandlat sitt urfolk, som något man kan skuffa åt sidan när statens egna intressen konkurrerar med samernas.
Mycket fokus under näringsministerns presskonferens handlade om hur litet området egentligen är och att det inte ligger i direkt anslutning till världsarvet Laponia. Han var dessutom fräck nog att använda Ukrainakriget som en anledning till beslutet.
Oavsett om beslutet idag endast handlade om bearbetningskoncession, så tycker vi att det är respektlöst att inte beröra de stora infrastrukturella utmaningarna som transporterna till och från den planerade gruvan kommer innebära. I ett område nästan fritt från tunga transporter så kommer dessa att innebära en blodig väg för renarna som vandrar längs med älven.
De kumulativa effekterna av den planerade gruvbrytningen riskerar att omöjliggöra den traditionella renskötseln inom Jåhkågaska sameby.
Nu kommer Beowulf Mining att ansöka om miljötillstånd. I den processen ska Bolaget redogöra noggrant för all miljöpåverkan den tänkta verksamheten kommer att ha. I det ingår även påverkan på rennäringen.
Förutom att beskriva sin miljöpåverkan ska också Bolaget själva föreslå åtgärder som ska läka och förebygga skador.
Dessa förslag kommer då att i Miljötillståndet anges som villkor för att få bedriva gruvverksamheten.
Vi oroar oss nu för hur Beowulf Mining som är helt okunnig i traditionell renskötsel och om Jåhkågaskas förutsättningar ska kunna föreslå relevanta och möjliga åtgärder som renskötare ska kunna genomföra.
Vi utgår från att gruvbolaget nu VERKLIGEN är lyhörda för vad renskötarna föreslår utifrån deras traditionella kunskap om renens behov. Det är dem som vet bäst vad som är möjligt att göra i sina egna områden.
Vi utgår också från att renarnas hälsa och välmående övervakas på Beowulf Minings bekostnad när de blir utestängda från sitt traditionella land och blir intvingade i något annat levnadsmönster.
Vi uppmanar också Beowulf Mining att ställa resurser till förfogande för de drabbade samebyarna så det har möjlighet att hantera denna omställning och dess konsekvenser, ekonomiskt, socialt och driftsmässigt internt.
Glädjande nog ser att många fortsätter arbeta mot tillståndet, för orörd natur i Gallók!
Kampen om Gallók fortsätter och vi stödjer och deltar i den!
/Paulus Kuoljok och Marianne Gråik