Regeringen meddelade nyligen att de pausar miljöprövningen för vattenkraften. Anledningen till detta beror på att det i Tidöavtalet fastställts att omprövningarna av miljötillstånden för vattenkraften skall pausas tills dess att det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen.
Det innebär att det kommer att dröja än längre för Sveriges samebyar med reglerade älvar och vattendrag att få moderna villkor för vattenkraften.
När vattenkraftsutbyggnaden gjordes på början av 1900- talet så fanns inte tanken att årligen avhjälpa skador på närliggande renskötsel. Det togs ingen hänsyn till isens betydelse för renen och renskötarna, tex isen som viloplats, isen som plats att samla till och att vakta renar på.
Vi dämningarna så kapades flyttleder av vattenmagasin som inte lägger is tjock nog för att bära en renhjord. Betesmarker och boplatser dämdes över, med ringa belopp i skadestånd.
Efter EUs vattendirektiv så ska dessa gamla tillstånd nu omprövas och förses med moderna villkor. Här finns möjlighet för samebyarna att påvisa sina problem och merkostnader för att hantera den förändring som de blev tvungna till att göra vid regleringen, och genom domstol tvinga vattenregleringsföretaget att bekosta skadan.
Tidsplanen är satt i en förordning från regeringen och där framgår att tex Umeälvens kraftverksägare ska lämna in sin ansökan för prövning 2027. För Luleälven gäller 2031 och Indalsälven 2032. Nu skjuts detta alltså ytterligare ett år framåt.
Det flesta vindkraftverk har idag villkor enligt en prövning mot Miljöbalkens regler, och de villkor som nyttjas till skydd till rennäringen är ersättning för extra arbete, arbetshagar, hjälp med helikopter och lastbil vid flyttning och ibland även foder. Dessa villkor kostnadsberäknas och det är samebyarna själva som utför dem. På det viset erhåller samebyarna viss ersättning för sin anpassning av renskötsel till nya förutsättningar.
Principen om villkor för den här typen av verksamhet gällde inte då dagens vattenreglering fick sina tillstånd. Då var det främst ersättning för överdämda boplatser, uteblivet och försvårat fiske till enskilda personer som utgavs, och de ersättningarna vars små och gavs ofta utan respekt till framtida generationers behov.
En prövning av vattenkraften mot moderna villkor skulle inte medföra att vattenkraften inte ska tillåtas och att kraftverk kommer att rivas. Men processen ger i alla fall samebyarna möjlighet att beskriva sina problem orsakade av vattenregleringen, på vilket sätt det inneburit ett extra arbete hur renskötsel varit tvungen att förändras. Under flera generationer har samerna finansierat vattenkraften genom våra förlorade marker och Saemie rijhken krirrie anser att det nu är dags att ge samebyarna en möjlighet att få täckning för de merkostnader vattenkraftsutbyggnaden medför.
Saemie rijhken krirrie anser att Sametingets styrelse bör reagera kraftfullt på att regeringen försenar denna process och påtala att Samebyarna och dess renskötare varje dag lever med konsekvensen av dämda älvar och bekostar konsekvenserna!
Sametinget bör också avkräva regeringen medel till samebyarna för alla kostnader med anledning av de kommande processerna.
/Marianne Gråik, partiordförande