I mörkrets hjärta
Högsta domstolen dom i Girjasmålet och den därmed sammanhängande påbörjade revisionen av rennäringslagen har både slagit undan fötterna och ifrågasatt den rådande världsbilden hos många svenska jägare intressen, däribland Svenska Jägarförbundet, debattörer, riksdagsmän m.fl. Svenska Jägarförbundet är en anrik intresseföreningen som bildades 1830. Redan 1855 föreslogs en sammanslagning av dessa självständiga jaktsällskap till en gemensam organisation, men det kom att dröja många år innan Svenska Jägareförbundet blev den riksorganisation den är i dag.
I och med att Sveriges riksdag 1938 antog en ny jaktlag (Lag (1938:274) om rätt till jakt) togs ett stort steg framåt för främjandet av god jakt-, vilt- och naturvård. . För Jägareförbundets del innebar riksdagsbeslutet att organisationen anförtroddes ledningen av jakten och viltvården. För Jägareförbundets del innebar riksdagsbeslutet att organisationen anförtroddes ledningen av jakten och viltvården. Förbundet fick då det så kallade allmänna uppdraget som idag kallas jakt- och viltvårdsuppdraget, vilket man ännu upprätthåller. Förbundet får cirka 50 miljoner kronor om årets bidrag från Viltvårdsfonden, där pengar från de pengar jägarna betalar till statliga jaktkortet samlas. Dess medel beslutas av regeringen och används bland annat för att lämna objektiv information om viltfrågor och jakt till myndigheter och allmänhet, utbilda jägare, organisera och utbilda trafikeftersöksjägare med mera. Svenska Jägareförbundet utger tidskriften Svensk som är en av Sveriges äldsta tidskrifter. I Wikipedia finns mer att läsa om organisationen.
Den fria småviltsjakten
För att tydliggöra Svenska Jägarförbundet agerande man måste man spetsa till det hela för att förklara deras agerande dels i samband med den s.k fjälljakts reformen 1993, dels ifrågasättande av Högsta domstolen dom i Girjas målet, dels tillsättandet av renmarkskommittén jämte skrivningen av direktiven, dels slutningen deras agerande under utredningen gång. . De har förvisso funnits segment i svenska jägarkollektivet och i andra segment både på regional och nationell nivå som varit och är mer högröstade, mer konflikt belägna än Svenska Jägarförbundet. Det som är oroande och lite irrationellt är att många i jägarkretsar, inklusive Svenska Jägarförbudet, regionalt i Kiruna, riksdagspolitiker m.fl. verkar rent av känner sig kränkta både personligt, etniskt och på vägnar av den svenska allmänheten. Förklaringen till detta bör nog granskas och har självklar en koppling till vårt gemensamma kolonial förflutna. När vi i detta sammanhang talar om vårt gemensamma förflutna är det svårt att undvika den s.k. småviltsjakt reformen eller fjälljakten som den också kallades 1993. Bakgrunden var Svenska Jägarförbundet i maskopi med i stort sett hela delar tjänstemannan kadern på berörda länsstyrelserna i Norrlandslänen, med fullt stöd från den dåvarande borgerliga regeringen, lyckades att baxa igenom förändringar i rennäringslagen med stöd av en stor majoritet i riksdag som fullt stödde Svenska Jägarförbundets linje. På Dagens Nyheters (DN) ledarsida kunde man senare läsa att detta inte var svensk demokrati mest ärorika tilltag.
Tidsinställ bomb.
Som Dagens Nyheter indirekt förespått var det inte det inte slutet utan snarare början något större. Svenska Riksdagens beslut 1993 blev mycket riktigt en mer eller mindre tidsinställd bomb som Sveriges riksdagen själv apterat. Frågan var bara när den briserade, vilket den gjorde en vinterdag i januari 2021 då Sveriges Högsta Domstol tillkännagav domen i Girjasmålet. Det som förvånar är att varken Svenska Jägarförbundet, riksdagspartierna, med flera segment i det svenska samhället inte utrycker sig sin ånger eller erkänner misstaget att revidera rennäringens lagen 1993 för att införa den s.k. fjälljakten. Det är möjligt att man i det slutna rummen nu drabbat av eftertankens kranka. blekhet,
Var finns eftertanken?
Nu när Renmarkskommittén överlämnat sitt betänkande till Svenska regeringen kan läsa en högst märkligt och intressant kommentar i ett pressmeddelande som bl.a publicerats Svenska Jakt nr där både av Gun Fahlander, ordförande i Svenska Jägareförbundets fjällråd och förbudets ordförande Peter Eriksson bägge menar att utredningen misslyckats och att utredningens förslag är omöjliga att genomföra. Det som nytt i deras argumentation är att det är inte samerna som är problemet utan de är renskötarna och att delbetänkandet bara beaktar rennärings intressen. Gun Falander betonar att sedan den förra regeringen presenterade utredningsdirektiven har Svenska Jägareförbundet varit kritiskt till utredningen, eftersom den i huvudsak utgick från att säkerställa renskötselns förutsättningar och inte vägde in alla intressen hos dem som bor och verkar inom en stor del av Sveriges yta. Gun Fahlander menar att staten inte får behandla människor olika eller ge långtgående rättigheter till en yrkesgrupp och dessutom att området är så stort att alla intressen kan samsas och att det går att hitta bra förutsättningar för alla.
Ifrågasätter rättsstaten principer
Det har tidigare i olika sammanhang luftats att juridiken har fått för allt för stor plats på bekostnad av politiken. Även Gun Fahlander anser att utredningen i alldeles för hög grad har riktat in sig på juridik och historia och inte sett till de politiska möjligheterna och välkomnar att flera partier har kritiska kommentarer till delbetänkandet, och att dessa ligger nära Svenska Jägareförbundets ursprungliga hållning. Hennes hint och förhoppning att de politiska partierna i riksdagen griper och återställer den rådande ordningen är inte bara en from förhoppning mot bakgrund huvuddelen av partierna bakom Tidöavtalet inte ställer bakom utredningens förslag.
Omstart av utredningen
I samma pressmeddelande manar Svenska Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson anser att regeringen omgående behöver starta om utredningen – med mycket tydligare direktiv.
– Det finns ingen anledning att ens diskutera enskilda förslag i delbetänkandet. Grundförutsättningen att alla människor ska behandlas lika saknas. Därför behövs en omstart. Resultatet måste landa i något som är bra för alla – inte bara för yrkesgruppen renskötare, säger Peter Eriksson.
– Delbetänkandet är väldigt omfattande. Nu behöver vi läsa och analysera vad Renmarkskommittén har kommit fram till. Därefter kommer vi återkomma med mer detaljerade synpunkter, säger fortsättningsvis Peter Eriksson
”Bygga på framtidstro – inte historien” Fahlander.
Enligt Gun Fahlander kan Svenska Järarförbundets ståndpunkter kan sammanfattas med att: ”Jakt och fiske på statens mark ska:
- Upplåtas av staten och inte en yrkesgrupp
- Vara lätt att få tillgång till
- Var öppet för alla som bor i Sverige
- Inte splittra lokalsamhällen
- Bygga på framtidstro – inte historien”
-Bakom dessa korta punkter ligger naturligtvis mycket fakta och detaljöverväganden och väldigt många människor sluter upp bakom säger Gun Fahlander.
Spiken i kistan
Som ovan framhållit vill Svenska Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson att regeringen omgående behöver starta om utredningen – med mycket tydligare direktiv.
– Grundförutsättningen att alla människor ska behandlas lika saknas. Därför behövs en omstart. Resultatet måste landa i något som är bra för alla – inte bara för yrkesgruppen renskötare, säger Peter Eriksson.
Avslutningsvis sammanfattar Peter Eriksson att Svenska Jägareförbundet anser följande.
- Delbetänkandet har hamnat helt fel och kan inte användas som underlag för det fortsatta arbetet.
- De enda effekterna som utredningen har haft hittills är att konfliktnivån mellan människor har ökat i lokalsamhällena.
- Renmarkskommitténs förslag måste i framtiden syfta till att skapa goda och rättvisa förutsättningar för alla intressen.
- Politiska beslut måste avgöra frågan, inte juridik eller tveksamt underbyggda historiska resonemang.
- Nuvarande regelverk som gäller upplåtelse av jakt och fiske på statens mark bör behållas tills nya bättre regler finns på plats.
- Utredningen behöver en omstart med nya och tydligare direktiv.
Resan tillbaka till mörkrets hjärta
Renmarksutredningen delbetänkande Jakt och fiske i renbetesland (SOU 2023:46) är nu överlämnat till regeringen och det kan antas att Sveriges regeringen kommer skicka ut den på remiss. Vad som händer senare är en öppen fråga. Det minsta partiet i Tidö regeringen, nämligen Liberalerna står bakom delbetänkandet som helhet, men vad de bär värt återstår att se i den fortsatta beredningen av delbetänkandet.
Nu påbörjas remissbehandlingen av dels rennmarksutredningens delbetänkande och därefter fortsätter beredningen av en eventuella reviderings av rennäringslagen i enlighet med nationella rättspraxis och internationella rätt och blir utan tvivel det ultimata stress testet av byggstenarna i den svenska rättsstaten.
Vi se på många håll i världen att rättsstatens principer ifrågasätt, även inom vår närhet. Till och i Europeiska unionen pågår slitningar där rättsstatens principer håller på att urholkas i länder som Ungern och Polen.
Nästa steg
Den samiska rättskampen har pågått sedan vi blev en del av den statsbildningen mer än 400 år sedan. Vi har gått till Kungs som varen möjlighet att gå direkt till kungen med ett ärende för att komma förbi lokalsamhället, där starka särintressen hade inflytande över lagtolkning och sedvänjor. Sedermera fick vi ett svenskt rättsväsen. Under 1900-talet och fram till idag har den svenska rättsväsendet till en del varit samernas högste beskyddare, även om det där också funnits ett mörker. Det var framför allt efter tillkomsten av 1928 års renbeteslag, som kom att inskränkta samernas rätt att företräda sig själv och gav lagstöd till lappfogdar och andra myndigheter att förmyndarvis företräda samerna/samebyarna. Det som bröt omyndigförklarande av samers möjlighet att själva föra talan i domstol var en dom i Högsta domstolen. År 1966 stämde enskilda same, samebyar den svenska staten om bättre ägande till skattefjällen, rätten till jakt och fiske på renbetesfjällen i Jämtland och så har det fortsatt med Nordmalingsmålet och nu senast Girjasmålet. Det ovan nämnda rättsprocesserna har varit defensiv karaktär, dvs skydda hävdvunna rättigheter och privat egendom. Trots har detta har den svenska staten genom Justitie Kanslern (JK) nu senast i Girjasmålet, hävdat att Girjas sameby inte kan företräda medlemmarna i samebyn eftersom den eventuella rätten tillkommer samerna som kollektiv i Sverige, vilket givetvis avvisades av domstolarna i målet. JK:s skäl var att man dels ville blockera Girjas samebyn att föra sin talan talan, dels menade att samernas som kollektiv på sin höjd hade en sedvanerätt på ”statens mark”, vilket innebar Girjas sameby inte kunde föra tala på vägnar alla samer i Sverige. För övrigt var JK:s talan i Girjasmålet en katastrof på många sätt och skulle nog ha fungerat påbörjat av 1930-talet, men med ett gammaldags struktur rasistiskt språkbruk och avvisandet av all moderna juridisk forskning och annan vetenskap, fungerade det varken i rättsprocessen eller i det offentliga samtalet i Sverige på 2000-talet.
Varför at risken
Skulle den nuvarande eller nästkommande svenska regering och riksdag inte vara villiga att revidera lagstiftningen i enlighet med rättspraxis och internationell rätt då är vi än en gång tillbaka i domstolssalarna i Sverige, dessutom men risken att hela avgörs i internationell (a) domstol. I den debatt som nu pågår talas det mycket att på statens mark, när talar om mark på renbetesfjällen, markerna både ovan och nedan odlingsgränsen, men framför allt ovan odlingsgränsen. Skulle nu Sveriges regeringen och riksdagen var ovillig att göra nödvändiga reformer i rennäringslagen för att komma i kapp med rättspraxis med hänvisningen till att dels en stor majoritet av ledamöterna i Sveriges riksdag, dels en majoritet av befolkningen i Sverige motsätter säger sig detta, med hänvisning till det är staten som är ägare av markerna är vi tillbaka på ruta ett. Viket i värsta eller bästa fall innebär att de blir gnistan till att initiera Girjas, version 2, där den svenska staten stäms om bättre rätt mark ovan odlingsgränsen. Chansen att staten även förlorar denna process är högst möjlig.
Så varför ta risken…