…en isande ironi och en elitistisk storsvensk blindhet av de mer grandiosa slaget som som nästan behöver diagnostiseras …
Detta är den första artiklen av en seria av två sammankopplande artiklar som kommentar till Hanna Kjöller kolumner i DN rörande den samiska ”adeln”.
Historien har en tendens att återupprepas, vilket DN:s medarbetare på ledaravdelningen Hanna Kjöller är ett något förvånansvärt exemplen på, men är också ett tecken på att vissa värderingar från en svunnen tankevärld som dominerade på 1880-talet fortfarande uthärdar och dessutom formuleras ungefär på samma sätt, dessutom i samma tidning.
Hennes ledarkolumn i DN den 19 oktober 2023 frammanade ett viss ifrågasättande i de svenska medielandskapet, vilket sannolikt föranledde henne att publicera en förklarande replik i en andra kolumn den 1 november 2023 med rubriken “Därför missförstår så många vad Girjasdomen handlar om”.
Kulturkampen i Härjedalen.
Den lite kryptiska rubriksättingen om ”kulturkampen” har sin förklaring i hur Dagens Nyheter agerande på 1880-talet i en fråga som kallades ”kulturkampen i Härjedalen”, där det renskötande samerna i trakten var huvudpersoner tillsamman med bruksägaren William Farup. Uttrycket kulturkamp myntades dock av författaren Gustaf af Geijerstam genom att antal artiklar i Dagens Nyheter som sedermera publicerade i bokform. Samme Gustaf af Geijerstam, tillika tillhörande Farups bekantskap krets blev mer eller mindre städslad av Dagens Nyheter att föra Farup m.fl. talan på DN: sidor. Å andra sidan var stora delar av den svenska kultureliten som hyste förståelse för samernas sak och fick stöd av Aftonbladet där författaren Jonas Stadling var den främste talesmannen. Konstnären Johan Tirén gjorde målningen ”Lappar tillvaratager skjutna renar” 1892 var det ett inlägg i debatten ”Kulturkampen”. Den handlade om motsättningar mellan bofasta och samer i Härjedalen, som föranleddes av en illegal skjutning av renar m.m
”lappen uppträdde öfvermodigt”
Den samtida Landshövdingen i Jämtland Johan Ericsson menade att orsaken till de kaotiska förhållandena i framför allt Härjedalen var att ”lappen uppträdde öfvermodigt”, sedan han fått sedvanerätt till vinterbete. Hanna Kjöller verkar hysa samma uppfattning efter att Girjas sameby besegrade den svenska staten i de s.k. Girjasmålet. Om något i praktiken kan kallas de-kolonisering är de Girjasmålet, framför allt beroende på dels JK:s till synes uppenbart omedvetna koloniala och storsvenska ohistoriska processretoriken, dels Högsta domstolen klarläggande dom i målet. Att det finns intressen och segment i det svenska samhället som menar att de inte är juristerna och domstolarna skall formulera svensk samepolitik, vilket i och för sig har varit en tematisk diskussion i princip sedan den de egentliga Sverige börjande integrera de traditionella samiska området in i den svenska statsbildningen
Apropå Mörkrets hjärta
Bakgrunden till att samerns situation i blev allt mer utsatt är avvittringen av mark i Jämtland som påbörjades på 1840-talet, där samerna förbisågs och miste stora delar av sina marker. Detta i sin tur ledde svåra motsättningar i Härjedalen beträffande samernas rätt att föra sina renar på bete utanför renbetesfjällen. Motsättningarna blev riksbekanta under namnet ”kulturkampen”. Under denna blev det tydligt att det rådde kaos i lagstiftningen. Under årens lopp hade författningar utfärdats som fallit i glömska eller ersatts av nya av diametralt motsatt innehåll. En av huvudpersonerna i kulturkampen var den norsk ättade godsägare William Farup som på 1858 blev ensam ägare av Ljusnedals bruk i Härjedalen. Han utvidgade markerna så att egendomen vid hans död med sina 9 kvadratmil var den till arealen största i Sverige. Entreprenören Farup påbörjade utdikningar, myravtappningar och nyodlingar och anlade länets första mejeri. Till saken hör en stor del marken var gamla samiska skattefjäll som mer eller mindre blev konfiskerade eller rent av stulna under avvittringen. Han var en inflytelserik person på många sätt, tillika ledamot i Sveriges riksdag vid denna tidpunkt. Farup ogillande både renar och samer på sina marker och blev också en talesperson för den ”bofasta” befolkningen i området. Han kampanjade hårt både genom tjuvskytte av renar på hans marker och verbalt tjuvskytte i Sverige riksdag. I slutet på 1890-talet insåg den svenska staten de orimliga konsekvenserna av avvittingen för samerna och renskötseln i Härjedalen och för skapa lite mer jämnvikt expropierade ett större antal fastigheter i anslutning tillrenbetsfjällen, däribland delar av Farups fastighet för en traditionell renskötsel kunde utövas.
Tillbaka till mörkrets hjärta i DN environger
I Kjöllers första kolumn den 19 oktober anför hon att det handlar om en minoritet av Sveriges samer som ärvt ett renmärke och fött eller gift sig in någon av de ekonomiska föreningar som missvisande kallas samebyar. Att det är minoritet av samer som sysslar med traditionell renskötsel i Ryssland, Sverige, Finland och Norge är förvisso korrekt, men varför den svenska beteckningen samebyar och tidigare benämnts som ”lappbyar” sedan Gustav Vasas tid är missvisande ges ingen närmare förklaring. I vissa Kristdemokratiska kretsar i Kiruna kommun går man ett steg längre att kallar samebyar för en ”invasiv” organisationsform. Dessutom en liten detalj som rör renmärket, där det till och med är möjligt att Hanna Kjöller kan ärva eller rent av köpa ett renmärke och därmed inkluderas ”adeln”.
Det är dock halsbrytande och i närmast en brottslig okunnighet, för att använda sig sav Kjöllers typiska retoriska hantverk när hon som skribent på den ärevördiga tidningen Dagen Nyheter skyller på renskötarna i samebyarna för att den svensk renskötsel och rennärings lagstiftning utformning och tillämpning. I 1886, 1898, 1928 års renskötsellagstiftning eller 1971 års rennäringslag togs några större samerna hänsyn till samernas synpunkter och vars egentliga historiska platsform är förmynderi, rasism och svensk kolonialism. Sammanfattningsvis kan sägas at det är en isande ironi och en elitistisk storsvensk blindhet av de mer grandiosa slaget som nästan behöver diagnostiseras när Kjöller beskyller samiska renskötaren ”adeln” om sakerna tillstånd, utan överhuvudtaget att reflektera att det är Sveriges riksdag som stiftat lagarna utifrån människosyn som numera varken har stöd i Sveriges grundlag eller modern folkrätt
Ett försök som regeringen Reinfeldt stoppade 2009.
I ingressen till inledande kolumen citerar Kjöller ett uttalande av Sametinget styrelseordförande Håkan Jonsson, tillika partiledare i Sametings partiet Jakt och Fiske, där han uttalar att om man vill att en kultur skall leva borde man vilja att så många som möjligt ska utöva den, vilket hon självfallet bejakar. Frågan gäller alltså medlemskapet i samebyarna. I motsats till Norge, Finland och Ryssland har Sveriges i princip sedan 1886 års renskötsellag, definierat lappar och lapsk kultur som den del av den samiska befolkningen som bedrev nomadistisk renskötsel. Samer som levde av jakt, fiske och ofta i kombination av jordbruk, i regel kopplade till någon Lapp-/sameby blev bort definierades med början 1886 renskötsellag, vilket blev än tydligare i 1898 års renskötsellag. Kronan på verket är 1928 års renbeteslag där avsikten var eliminera den ”degenererade” skogssamiska renskötseln och premiera den nomadiska renskötseln -Lapp skall vara lapp. I 1971 års rennäringslag jämställdes återigen skogsrenskötseln men fjällrenskötseln och lappfodesystemet avskaffade i formell mening, men levde i en modernare form av byråkrati övervakad av länsstyrelserna. Lagens primära syfte var att modernisera och effektivisera renskötseln likt rationaliseringen av svensk jordbruk och lagens intention var de icke renskötande medlemmarna skulle avvecklas.
En ny rennäringspolitik -öppna samebyar och samverkan….
Sedan 1971 årsrennäringslag införande har de samiska mobiliseringen för ge samebyarna större handlingsfrihet, bl.a. att ta in både ny-gammal medlemmar andra med anknytningen De senaste försöket ägde rum början av 2000-talet.
Sveriges regeringen beslutade den 11 september 1997 att tillkalla en kommitté́ med uppgift att lämna förslag till en ny rennäringspolitisk samt göra en översyn av stödet till rennäringen och samisk kultur, rennäringsadministrationen och rennärings lagstiftningen, m.m (dir. 1997:102). Utredningen överlämnade sitt betänkande En ny rennäringspolitik – öppna samebyar och samverkan med andra markanvändare (2001:101) till regeringen 2001. Utredningen parlamentariker var oeniga, framför allt de borgerliga partierna, exklusive Liberalerna. Utredningen föreslog bl.a. att samebyarna skulle kunna utöka samebyn medlemskrets genom att ta i nya medlemmar. Även Sametinget och samebyarna ställe sig bakom förslaget att samebyarna kunde ta nya medlemmar. När regeringen Göran Persson föll och när regeringsalliansen under ledning statsminister Reinfeldt tillträdde 2006 fortsatte beredningen av ärendet.
Vissa samepolitiska frågor
Efter snåriga förhandlingar överlämnade lämnade alliansregeringen 2099 i en skrivelse till riksdagen rubricerad som Vissa samepolitiska frågor (Ds 2009:40). Departementspromemorian innehåller förslag till ändringar i rennäringslagstiftningen med utgångspunkt i Rennäringspolitiska kommitténs förslag (SOU 2001:101). Beträffande möjligheten för samebyarna att ta in nya medlemmar föreslog regeringen att samebyarna skulle kunna göra detta, men dessa skulle inte medges rätt till jakt och fiske inom samebyn. Här framhålls att om samebyarna öppnas för andra än renskötande medlemmar och dessa ges rätt att utnyttja den i renskötselrätten ingående rätten till jakt och fiske innebar det att omfattningen av den jakt och det fiske som grundas på renskötselrätten skulle kunna öka på bekostnad av andra intressen. Det var inte avsikten med förslaget. Moderaterna och framförallt Liberalerna vek ned sig och KD och Centerna fick hålla i taktpinnen.
Vidare underströks att en särskild svårighet, som också̊ påtalats vid remissbehandlingen, är hur samernas rätt att jaga och fiska förhåller sig till statens och andra markägares motsvarande rättigheter. Frågorna har behandlats av Jakt- och fiskerättsutredningen (SOU 2005:116).
Sametinget plenum avvisar förslaget som helhet
När regeringes skrivelse behandlas av Sametingets plenum i september 2009 avvisades regeringens skrivelse i sin helhet och en bidragande orsak var medlemskaps frågan där regeringen begränsade samebyarnas rådighets över jakt- och fiskerätt inom samebyn. I samband med skrivelse överlämnades till regeringen publicerades en brett upplag artikel på DN debatt den 16 september 2009 där de fyra allianspartiernas (M, KDS, FP och C) arbetsgrupp för samefrågor presenterade sina ambitioner rörande rennärings- och samepolitiken. Artikelns rubrik är “Historisk uppgörelse ger samerna större inflytande”. I pressmeddelande från Samelandspartiet daterat den 16 september 2009 kommenterar samelandspartiet ordförande Ingrid Inga och framhöll att detta är genant dels för att regeringsalliansens arbetsgrupp för rennärings och samefrågor väljer presentera sina förslag i DN-debatt utan överhuvudtaget konsulterat eller informerat samerna i förhand, dels att de presenterade förslaget till reformer är gammal skåpmat som smakar gammalt svenskt lappfogdementalitet. Den dåvarande partiledare i Samelandspartiet Ingrid Inga avslutar pressmeddelandet med understryka att
–Våra värsta farhågor blev besannande – den svenska regeringen vill behålla status Que. Arbetesgruppen säger ja till att ge möjligheterna till alla samer att bli medlemmar i en sameby, men någon jakt- och fiskerätt blir inte ett tal om – det ska fortsättningsvis ligga i den svenska statens händer. Av en vante som statsminister Reinfeldt lovade blev det en tumme. Förslaget är folkrättslig tvivelaktigt och som inte på något sätt kommer att reparera Sveriges allt sämre rykte internationellt om hur det samiska folket legtima rättigheter kränks.”
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15152
http://www.johannordlandersallskapet.se/oknytt/1991_3-4.pdf
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2001/11/sou-2001101/
Vissa samepolitiska frågor (Ds 2009:40)
https://sverigesradio.se/artikel/3248200