Det krävs kraftfulla åtgärder för att bryta den vikande trenden för tillgången på renbete.
I ett pressmeddelande daterad den 1 december 2023 med Skogsstyrelsen som avsändare framhålls inledningsvis,
”Det krävs kraftfulla åtgärder för att bryta den vikande trenden för tillgången på renbete. Här kan en lösning vara att staten går före med en större betoning på ökad renskötselnytta på all statlig mark. Dessutom behövs politiska beslut om vilken omfattning av skogsbruk respektive rennäring som ska anses hållbar. ” Detta går att läsa i en rapport från Skogsstyrelsen som överlämnades till regeringen den 1 december 2023.
På uppdrag av regeringen har Skogsstyrelsen, i samarbete med Sveaskog, Statens Fastighetsverk och Sametinget, undersökt hur statliga markägare och berörda myndigheter kan stärka statens roll för ett hållbart skogsbruk i renskötselområdet. Rapporten har fokus på långsiktiga avvägningar på landskapsnivå samt lösningar för långsiktigt säkrad tillgång till såväl renbete som virkesförsörjning i renskötselområdet.
– Den vikande trenden för betestillgång kräver kraftfulla åtgärder. En utvecklad strategisk planering av statliga aktörer med större betoning på ökad renskötselnytta på all statlig mark kan vara en del av lösningen. Dessutom behövs politiska beslut om vilken omfattning av skogsbruk respektive rennäring som ska anses hållbar, säger utredaren Göran Hallsby, skogsskötselspecialist, Skogsstyrelsen.
Bättre underlag behövs
Skogsstyrelsen föreslår också bland annat följande åtgärder:
- Förbättra informationsutbytet mellan rennäringen, statliga aktörer och markägare och gör fler konsekvensanalyser som inkluderar både betestillgång och virkesförsörjning. Skogsstyrelsen behöver bättre underlag vid handläggning och lagtillsyn.
- Det behövs branchgemensamma målbilder och utvecklade rutiner för uppföljning.
- För utvärdering av skogsbrukets hänsyn till rennäringen krävs mer forskning och metodutveckling inklusive kvalitetssäkrad statistik om betestillgång och renantal i olika delar av renskötselområdet.
- Mot bakgrund av de senaste decenniernas markanvändningskonflikt i renskötselområdet behövs utvecklade riktlinjer för den statliga markförvaltningen. Det kan handla om ändrade ägardirektiv och/eller politisk styrning som möjliggör renskötselanpassad skogsbruksplanering över ägoslags- och markägargränser i hela renskötselområdet inklusive den skogsmark som nu omfattas eller är planerad att omfattas av formellt skydd.
- De pågående klimatförändringarna ökar osäkerheten och kräver förutom flexibilitet och krisberedskap en noggrannare övervakning av de naturgivna förutsättningarna för samnyttjandet.
En god grund
Åtgärdsförslagen och rapportens analys bygger på Skogsstyrelsens samlade intryck av de diskussioner som förts med de medverkande aktörerna, men utgör inte arbetsgruppens gemensamma ståndpunkt.
– Förhoppningen är att vi med denna rapport lagt en god grund för kommande arbete, säger Göran Hallsby.
Regeringsuppdraget är ett av flera som fallit ut från propositionen för stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund.
Rapporten har nu överlämnats till landsbygdsminister Peter Kullgren och hur regeringen tänk hantera frågan vidare är en öppen fråga.
Ändrade ägardirektiv och/eller politisk styrning
I blocken av förslag är av kanske de mest intressanta förslaget de som rör ändrade ägardirektiv och/eller politisk styrning som möjliggör renskötselanpassad skogsbruksplanering över ägoslags- och markägargränser i hela renskötselområdet inklusive den skogsmark som nu omfattas eller är planerad att omfattas av formellt skydd.
I dagens läge sägs ingen i regeringens ägardirektiv till Sveaskogs eller andra statliga för företag som Vattenfall eller LKAB hur man skall förhållande sig till renskötseln. Här kan statens i egenskap av 100 % av Sveaskog ge tydliga direktiv om hur företaget bör förhålla sig till renskötseln nödvändiga behov av betesmark.
Skogsstyrelsens roll.
I rapporten föreslås att Skogsstyrelsen dels behöver bättre underlag vid handläggning och lagtillsyn, dels förbättra informationsutbytet mellan rennäringen, statliga aktörer och markägare, samt att gör fler konsekvensanalyser som inkluderar både betestillgång och virkesförsörjning.
Jurister med nära koppling till rennäringen…
I avsnittet om Skogsstyrelsen finns en lite märklig skrivning, förvisso föga förvånade i svensk skogsbruks kontext som rör möjligheten att göra ett föreläggande eller ett förbud för att hänsynsbestämmelsen i 31 § ska följas men detta görs mycket sällan. Här sägs i rapporten att ”Jurister med nära koppling till rennäringen framhåller att i dagens rättsläge gör Skogsstyrelsen inte korrekta avvägningar mellan skogsbrukets och renskötselns.” Lite förvånande att en statlig utredning använder sig av en form av ”guilt by association” när man avfärdar deras tolkning hänsynsbestämmelsen i 31, skogsvårdslagen. En ”guilt by association” brukar ofta beskrivas som en situation som uppstår när kopplar någon en till en demoniserad grupp människor eller till en dålig person för att misskreditera hans eller hennes argument. Juristerna i fråga är för övrigt enligt fotnötterna är Marie B Hagsgård och Malin Brännström.