Hårdare konkurrens gör att Länsstyrelsen i Jämtland vill göra en ny betesinventering av vinterbetesmarkerna.
Känslan är oro, när förtroendet för Länsstyrelsen är lågt finns inte tron på att med här är initierat i välvilja. När tilltron är låg så upplevs det här som en stor risk för nya konflikter. Länsstyrelsen har kastat samerna framför tåget förr så misstron till hur de hanterar frågan är stor.
Märkligt kan också sägas att Länsstyrelsen väljer att starta ett ärende utan föregående konsultation med samebyarna. Det här är ju frågor som verkligen berör dem. Samebyarna måste ju involveras i arbetet om det överhuvudtaget ska bli något rättvisande resultat, till exempel så är den traditionella kunskapen om markerna helt avgörande för resultat, och den har bara dem som levt och verkat i renskötsel i respektive område.
Innan ett sådant här arbete startas måste också alla berörda parter enas om ramar för arbetet, till exempel vilka underlag som kan användas, vilka aktörer som ska involveras. Utfallet är ju beroende av hur och hur noggrant en utredning görs.
Tillräckliga resurser måste garanteras innan arbetet startar så inte resultatet till slut styrs av brist på tid och pengar.
Förhållanden skiljer sig mot det som var för 50-60 år sen, inte minst klimatet.
Betessäsongen med snö är i genomsnitt 2-3 veckor kortare inom nuvarande vinterbetesperiod.
Motsvarande har barmarksperioden ökat, och den biologiska mångfalden förändrats, inte minst på grund av skogsbruket.
Samernas rättigheter har också tydliggjorts både i internationella traktat och i Svensk lagstiftning sedan 60-talet. Samernas rätt till sitt kulturliv och språk där renskötseln är central skyddas i både FNs människorättskonvention och EU direktiv, det här har domstolarna konstaterat gäller här i Sverige. Sveriges grundlag säger att samerna är en ursprunglig befolkning och deras kulturliv ska främjas.
Kommer man fram till att någon sameby inte har betesmarker nog till sina renar är det ju beviset på att ett stort fel är begånget tidigare. Följden kan då inte bli att samebyn ska anpassa sig genom att minska sitt renantal. Det måste bli att förutsättningarna för samebyn ska anpassas. Åtgärder måste då inrikta sig på att restaurera betesområden i syfte att öka betesresurserna för att långsiktigt bibehålla storleken på renhjorden.
Varje sameby har ett rättsligt skydd för att bedriva sin renskötsel i minst samma omfattning som tidigare.
Om inte den här utredningen involverar samebyarna och planeras och genomförs utifrån gällande rättigheter, med tillräckliga resurser och på ett respektfullt sätt mot dem så riskerar det att bli ännu ett övergrepp av Svenska staten mot samerna!
Marianne Gråik
Saemij Rijhkekrirrien åvtehke