Ännu ett år är till ända och vi säger Gott Nytt år till varandra. Det finns förhoppning om att nästa år är bättre, så har det alltid varit.
Låt oss först titta lite tillbaka på 2023 några axplock från det som hände. Vi började året med nyheten att kanslichefen fått sparken, två miljoner av Sametingets budget för 2023 satsade styrelsen på det. Hickan för det hann inte gå över innan vi får nyhetsrapporter om att alla EU-ministrar samlas i Kiruna, Sverige ska bli ordförande för ministerrådet och regeringen ordnar kick-off där LKAB får stå i centrum och presentera sina stora planer att bryta jordartsmineraler. Samebyarna är sid-steppade, som vanligt bortglömda av regeringen och Sametinget får endast vara mottagningskommitte vid flygplatsen, vilket de tydligen accepterade för Sametingets styrelseordförande var där och lät sig intervjuas. -Vi måste ju ha gruvor nånstans, sa han. Nu övergår hickan till kramp i magen. Tänk vilka möjligheter det ändå finns för Sametingets högsta politiker att göra uttalanden, där var hela Europas media. Tänk om han ändå kunnat säga att Kiruna är Sapmi, att här finns Europas enda urfolk, tänk om han tagit med representanter från de samebyar som drabbas av LKAB framfart och låtit dem ta plats framför kameran.
Årets första plenum var i Umeå i februari, och där handlade det mycket om ekonomi. Vi var i talarstolen flera gånger och försökte få förklaring på de undermåliga handlingar för budgeten som vi hade fått. Det framkom också att styrelsen redan i budget tog många miljoner från Främjande anslaget rennäring till Sametingets förvaltning. Vi protesterade högljutt och gjorde ett motförslag till budet, där vi skar ner på styrelsens egna ersättning några få procent, så att vi kunde minska överföringen med 3,2 miljoner. Men vårt förslag röstades ner, och styrelsens antogs.
Våra diskussioner hördes kanske ända till Stockholm. I slutet av mars kom besked att regeringen gett Statskontoret i uppdrag att granska Sametingets ledning och hantering av ekonomin, arbetet skulle redovisas redan i slutet av året.
I samma veva gick Sametingets utredning om Samebyarnas interna organisation och medlemskap ut på remiss, svarstiden var april månad. Samebyarna förväntades samla renar, flytta till fjälls, hålla möten och skriva remissvar under april. Vilket många också klarade! Så klart var vi tvungna att klara det, när det gällde denna viktiga fråga.
För sametingets styrelse går det nog snabbt att skriva en nyårs krönika, så många rader blir det nog inte. Men i frågan om medlemskap i samebyn tände de till, höll möte en vårhelg enligt styrelseordförande och snickrade snabbt ihop ett eget förslag om hur samebyarna ska organiseras, alla samer ska ha rätt att bli medlemmar om de har geografisk anknytning, jakten och fisket ska fördelas mellan alla dessa både gamla och nya medlemmar. De råkade bara glömma de allra viktigaste i samebyn, renarna. Ett förslag till ny renskötsellagstiftning och renen är inte i fokus, ordet ren finns i stort sett bara sammansatt till renskötsel och rennäring, och djuret var inte ens med i tanken.
Vid plenum i maj kom frågan upp till beslut, samma vecka som SSR landsmöte pågick och där behandlades samma fråga. Ett enigt SSR förkastade sametingets styrelses förslag. Vi fick med Voudega att rösta för återremiss och tänkte att nu kommer de styrande att låta oss alla partier vara med att ta fram ett bättre förslag. Men inte, över sommaren var tystnaden total. Vid midsommar sändes styrelsen förslag ut på remiss till samebyarna, nu skulle de samla ihop till kalvmärkning, märka kalvar, vara i sina sommar visten, fiska, vara lediga och samtidigt hålla nya möte och skriva remissvar som skulle avlämnas i början av augusti. Samebyarna fixade det också! Men många påtalade den olämpliga remisstiden.
Vid möte med oppositionen i augusti sammanfattade styrelsens ordförande remissvaren från samebyarna så här; “ – de är genomgående skeptiska!” En mycket optimistisk tolkning av remissvaren kan sägas, då samtliga samebyar återigen förkastade förslaget.
Vår representant i Renmarkskommitten lämnade in ett särskilt yttrande till kommitten tillsammans med andra samiska sakkunniga att förslaget i delbetänkandet inte följder rättsläget efter Girjas domen.
I de olika nämnderna jobbas det också, bl.a. så har under året en kulturpolitisk handlingsprogram tagits fram av kulturnämnden, en Idrottspolitisk strategi av Hälso-äldre och idrottsnämnden och språkpolitisk strategi av Språknämnden. Generellt kan sägas att för oppositionen fungerar det bättre i nämnderna, där flyter diskussionerna bättre och möjlighet till påverkan är större, det stora diket som finns mellan de styrande och oppositionen är mindre, i vissa frågor bara ett gupp. I näringsnämnden var man så överens om utformningen av det näringspolitiska programmet av man lyckades processa den genom Plenum trots styrelseordförandens inblandning och protester.
Därför reagerar vi starkt på planerna som nu styrelsen har att slå ihop fyra nämnder till två. Med SAMMA budget som en av de två sammanslagna har. Flera uppgifter som nämnderna har vill styrelsen själva ha, främst beslut om att ge ut bidrag, har vi fått höra. Det blir en sak att tampas om under 2024.
Vid årets sista plenum firades Sametinget 30 år, inte med pompa å ståt, utan mer åt det chilla hållet, budgeten var många miljoner back, en sparkad kanslichef och flera procents löneökning till styrelsen senare så fanns inte pengar kvar, den firande skaran förutom plenumsledamöterna var inte stor. Många stolar stod tomma vid middagen, inte ens de närliggande samebyarna fanns representerade. Skiljningstider och ett stort bristande förtroende för Sametinget ligger nog i förklaringen. Två ministrar hade dock bemödat sig att resa till Åre, kanske en invand resväg för dem. Nog trodde man att de skulle ha något extra med i bagaget, och spänningen steg när de tillsammans äntrade talarstolen, hur många extra miljoner kommer de med?
-Grattis och lycka till i framtiden!. Bra att ni finns, var budskapet, sen for de hem igen…
Sen skulle ju dagen komma då plenum skulle få besluta om vad som skulle skickas in till regeringen i ärendet Samebyarnas interna organisation och medlemskap. Vi hade i god tid innan tagit initiativ till att att lägga ett motförslag och Gouvsonasti, Min geidno och Samerrna var med oss i det. Vi tog helt enkelt samebyarnas egna förslag, som SSR skickat in till regeringen och Renmarkskomitten, det förslaget har en rad utgångspunkter och positioner för arbetet framåt, och ett tydligt skydd för renen. Nästan alla samebyarna, och alla skogssamebyarna har ställt sig bakom det förslaget. Vi såg fram emot röstningen, tänkte att samebyarna ändå har en stark förankring i majoriteten av plenums ledamöter, så vårt förslag borde vinna en omröstning.
Kanske tänkte styrelsens ordförande också så, då han skickade upp en av sina medspelare för att begära bordläggning av sitt eget förslag. Länk till vårt motförslag; terna-organisation-beslutsfattande-och-regler-for-medlemskap-ska-utformas/
Måndag efter plenum, styrelsen tar beslut att skicka in sitt eget förslag, trots att ärendet är bordlagt. Märkligt tycker vi, och det verkar som regeringen håller med. Ansvarig minister säger “eftersom förslaget saknar stöd i Sametingets parlamentariska församling måste den frågan särskilt bearbetas vidare.” Vad det betyder är en sak vi får följa under 2024.
Redan i februari vid plenum ska ju det bordlagda ärendet upp, då får vi se vilka krumbukter de styrande gör för att undvika en omröstning. Vi kommer i vart fall att jobba för att få gå till omröstning mellan de två olika förslagen, och därmed låta Sapmi få se hur de olika partiernas ledamöter lägger sina röster.
Statskontorets rapport kom strax efter plenum, och det var svidande kritik. Kort kan sägas att Sametinget är mest en myndighet som lyder under regeringen och klarar inte sitt uppdrag gällande rennäringen. Plenum har mycket liten påverkan på hur myndigheten leds, däremot har styrelsen det, men de brister i sitt ledarskap över myndigheten. Statskontoret visar också på brister i ekonomistyrningen och rapporterna till ledamöterna i plenum är undermåliga. Nu måste de styrande ta det här på allvar och involvera alla partier i dialog och samverkan för en ny modell. Länk till uttalande om rapporten på vår hemsida: https://www.samelandspartiet.se/2023/11/25/statskontoret-rapport-en-svidande-kritrik-till-bade-regeringskansliet-och-sametinget-del-1/
Strax innan jul skickade regeringen ut Regeringen ut Renmarkskommittens delbetänkande på remiss, ni vet förslaget att inte förändra så mycket bara litet i upplåtelsereglerna av småviltsjakten, fram till 2025. Bara ändra så att endast ringa störning på renar får ske om Länsstyrelsen ska få upplåta småviltsjakt. Fram till idag gäller att undvika avsevärd olägenhet. Bara den förändringen lär ge upphov till protester bland jägareorganisationerna. Vi jobbar vidare både i plenum och via vår representant i Renmarkskommitten för att Sveriges skyldighet mot samerna som urfolk ska respekteras.
Det går liksom inte att avsluta år 2023 utan att nämna att det var året då det blev helt legitimt att osakligt och i rasistiska ordalag offentligt kräkas om samiska rättigheter i nationell media, och en av våra största tidning med dittills god renome som gick i bräschen för det. Många var de som reagerade, och det är väl det som ger hopp ändå. Att det var många som reagerade och lät världen veta det. Läs mer på vår hemsida:
Vi glädjer oss för stora framgångar inom samisk film, priser som utdelats under året tex Historijá, som vann två guldbaggar, men också fler pågående filminspelningar har vi att se fram emot under 2024. Samiska språk hörs och syns allt mer, så vi får ändå hålla i den positiva livlinan när vi går in i ett nytt år av politiskt arbete för ett bättre Sápmi.
Våra ungdomar har protesterat mot det respektlösa i att inte följa en dom i Högsta domstolen, visat att nu är det nog!
Med det vill vi från styrelsen genom Marianne önska er alla
Buorre ođđa jahki! Buorre årrå jahke! Buorre årrå jahke!
Buörre urra jáhpie! Buorre ådå jahke! Buerie orre jaehpie! Gott Nytt År!