Sveriges ömsar bildligt sitt neutrala skinn och blir fullvärdig medlem i NATO
I dag skriver vi den 8 mars, Kvinnodagen, dag efter att Sverige den 7 mars blivit medlem i NATO efter mycket stök och bök. Dagen till ära besökte den svenske statsministern Christersson Washington och deltog i en ceremoni tillsammans med USA utrikesminister Blinken där slutligen Sveriges medlemskap i NATO bekräftades. NATO var ursprungligen främst en politisk sammanslutning som bildades 1948 , men i och med Koreakriget som inleddes i på 1950, byggdes en militär struktur upp. Natos förste generalsekrteterare Lord Ismay lär lite ironiskt yttrade att organisationens mål var att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanerna inne och tyskarna nere”. Lord Ismay borde också ha tillagt att spela under täcket med svenskarna.
Nu är Sverige tillsamman med Finland NATO:s färskaste medlemmar och mot bakgrund att NATO arbetsspråk är engelska är Sverige och Finland inledningsvis s.k. ” rookie” och NATO lagledningen vill nog testa vad det nya medlemmarna går för.
En helomvändning från neutralitet till medlemskap i NATO
Ryssland folkrättsstridiga och fullskaliga invasion av Ukraina som påbörjades den 24 februari 2022 satte igång en kedja av händelser som ingen riktigt förutsett. Både Finland och Sverige började omvärdera sin relation till NATO som resulterade i att bägge länderna beslutade att söka medlemskap i NATO – hand i hand. Sverige fick dock problem både med Turkiet och Ungern som krävde vissa eftergifter, vilka man också fick men trots detta halstrades Sverige en längre tid, tills Turkiet fick köpa sina F16 plan och att Ungern fick köpa ytterligare JAS plan från Sverige, förmodligen med goda villkor. När väl den ungerska parlamentet den 26 februari 2024 beslutade säga ett Ja till ett svenskt medlemskap i NATO och efter den nödvändiga underskriften av talmannen i de ungerska parlamentets skickades handling per express till USA:s för slutlig välsignelse av USA president. Samtidigt som den underskrivna handlingen var på väg till USA åkte Sveriges statsminister mfl med expressfart till Washington för att träffa USA, utrikesminister Blinken och president Biden för att få den slutliga bekräftelsen att Sverige är medlem i NATO.
Statsminister Ulf Kristersson höll samma dag, dvs 7 mars 2024 ett tal till nationen för att bekräfta att nu nått målet – Sverige är full medlem i NATO. Frågan huruvida Sverige är ett säkrare land får väl historien utvisa
Låt oss begrunda vad de svenska och finska och inträdet i NATO kan innebär sett från samiskt perspektiv.
Myten om samernas fredlighet.
Samerna har länge fått dras med myten och deras fredlighet på gott och ont. Det har tom anförts att samerna inte hade ett eget ord för ”krig” och av de skälet lånat de finska ordet för krig – sota. Historiker har konstaterat att även samer deltog i svenska armen under de 30 åriga kriget, där den svenske kungamaktens fiender beskyllde att Sveriges framgångar på slagfälten berodde på att de använde sig samisk schamaner. Givetvis en fruktansvärd beskyllning i ett heligt kring, vilket ironiskt nog ledde till den första offentliga svenska utredningen om samerna som leddes av en tysk professor, vilken publicerades bokform 1673 med titeln Laponia, vilken sedemera blev en litterär klassiker. I boken konkluderades att samerna både mental och fysiskt inte var anpassade för krigiska upptåg och dessutom stipulerades se senare i gränstraktatet mellan Sverige och Danmark/Norge 1752 att samerna i en händelse av kring mellan de berörda staterna skulle samerna vara neutrala. Det var först i början av 1960-talet som de renskötande samerna blev tvungna att göra värnplikt.
Slaget om Narvik 1940
De tidiga 1900-talet var en orolig tid med den ryska revolutionen och etablering av Sovjet Unionen, vilket också ledde till att Finland 1917 blev en egen stat. I det efterföljande blodiga inbördeskriget i Finland som i princip nådde till Rovanemi, medan i egentliga sameområdet var det relativt lugnt och befriat från våldyttringar. Under de tidiga 1900-talet samer deltog många samer på Kolahalvön som soldater för i Ryska armen och senare efter oktoberrevolutionen för Sovjet Unionen under första världskriget. Under andra världskriget fanns samer på bägge sidor under både vinterkriget och fortsättningskriget mellan Sovjet och Finland. På rysk sida har på senare tid monument rests såväl i de samiska som de nenetiska territoriet för att både påminna och hedra renbrigaderns insats under det stora fosterländska kriget, dvs andra världskriget. Under slaget om Narvik under andra världskriget deltog många samer i Alta bataljonen på norsk sida som tillsamman med engelska fällskärmsjägare och den franska främlingslegionen soldater. Alta bataljon tillsammans fransmännen och engelsmännen höll på att besegra tyskarna, men där den krigsutvecklings Frankrike, Belgien och Holland satte käppar i hjulen, som innebar att engelsmännen och fransmännen drog sig tillbaka, vilket i sin tur innebar att Alta bataljon var tvungen sträcka vapen. Efter kriget blev de en kontrovers om norsk kringshistoria, där mindre skärmyttringar i södra Norge i närheten av Oslo kom att dominera historieskrivningen om kriget på norskt territorium, medan slaget om Narvik och kringsutvecklingen i Nordnorge blev under kommunicerad. Det var först på 2000-talet som man brutit med Oslo-perspektivet och ni som åker bil i nord Norge bör uppmärksamma minnesskylting om krigsskådeplatser från andra världskriget. På svensk sida drog svenska militärstrateger och politiker flera slutsatser, dels av kriget , dels senare av de kalla krigets inträde vilket innebar en storstilad upprustning av de svenska försvaret. Etableringen av den numera nedlagda Järgarskolan i Kiruna var en konsekvens.
En anna konsekvens var många samer, framförallt renskötande samer på svensk sida var FN soldater på i Mellanöstern och Afrika där de flesta hade fått sin grundutbildning på Jägarskolan i Kiruna.
Geopolitik – en samisk vardag
Sameområdet eller Sápmi har primärt sedan 1500-talet varit en bricka i ett geopolitiska spel, inledningsvis regionalt, senare i en europeisk kontext och slutligen i ett globalt sammanhang där samer vanligtvis spelat en undanskymd roll. Orsaken har varit att det samiska territoriet genom historien varit uppdelat mellan flera stater, senast mellan fyra stater. Det stora spelarna har varit Danmark, Sverige och Ryssland och senare Norge, Sovjet, Finland och återigen Ryssland. Där i mellan var Finland en del av det ryska storfurstedömet efter Sveriges nederlag i kriget mot bland annat Ryssland 1809 samt att Sverige och Norge ingick i en s.k. Personalunion fram 1905. Vilket förklarar till en del varför det har varit rörigt i Sápmi och är det fortsättningsvis.
I samband med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905 skramlades de också med vapen, men de löstes genom att man bl.a. gjorde en överenskommelse bakom samernas rygg, där samernas traditionella sommar renbete framför allt i Tromsöområdet stängdes och trots att 1809 grundlag förbjöd att tvångsmässigt förflytta svenska medborgare, fördrevs renskötande samer tillika svenska medborgare från Karesuando området söderut. Den grupp samer som dock fått betala det högsta priset är nog öst samerna/skoltsamerna där bl.a 112 samer blev avrättade för anti-sovjetisk verksam på Kolahalvön i slutet på 1930-talet och fick senare uppleva de yttersta konsekvenserna av de s.k. fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet.
Den bända jordens taktisk
I andra världskrigets slutskede använde den retirerande tyska armen den brända jordens taktik, vilket innebar att befolkningen i finsk Lappland, Finnmark fylke och delar av Tromsö fylke dels blev evakuerad, dels att all bebyggelse och infrastruktur blev nedbränd och demolerad. Inte nog med detta så använde regeringarna i Norge och Finland efter krigsslutet, återuppbyggnaden av Lapplands län och Finnmarks och Tromsö fylke som medel för att förfinska och förnorska den samiska befolkningen. Vilket nu snart 80 år senare blivit ett tema för sanningskommissionerna på norsk och finsk sida. För skoltssamerna blev det s.k. fortsättningskriget och framför allt fredsöverenskommelsen mellan Sovjet och Finland en tragedi. Fredsavtalet innebar att Finland avträdde Sunjel och Petsamo området till Sovjet. Skoltsamerna i de nämnda områdena valde att fly från sina traditionella områden och blev interna flyktingar i Finland, vilket till en del berodde på att man inte litade på Stalins Ryssland.
Det kalla kriget
Efter andra världskrigets slut och när den s.k. ”järnridån” blev en realitet under det kalla kriget blev också den samepolitiska mobiliseringen ifrågasatt av myndigheterna på norsk och svensk sida, där en av skälen var rädslan för sovjetisk infiltration, vilket förvisso till en del var ett svepskäl som legitimerade övervakningen samer. Av det skälet övervakades de samiska organisationssträvanden noga av säkerhetsmyndigheter, framför allt på norsk och svensk sida. På norsk sida är detta väl dokumenterat i offentliga utredningar, där bl.a Sametingets förste president Ole Henrik Magga övervakades lång in på 1990-talet. På svensk sida är de fortfarande locket på och det är väl ingen som har någon förhoppningen den pågående sanningskommissionen gräva i detta. I CIA arkiv finns för övrigt dokumenterat att att en övervakning av samer föregick i Sverige. Vilket kanske förvisso inte är så märkligt eftersom många samer på svensk sida arbetade som ”agenter” åt amerikanerna i krigets slutskede på norskt territorium. En del av dessa har fick till och med diplom av amerikanarna för de tjänster de utförde åt USA.
Samiska agenter och spioner
Den amerikan som ledde underrättelseaktiviteterna i nord Norge i krigets slutskede hette William Colby och han blev sedermera CIA:s förste chef. Amerikanarna och CIA insåg tidigt den samiska befolknings strategiska betydelse , vilket också Sovjet gjorde. Under kriget var också många samer på norsk sida partisaner och samarbetade med ryssarna. Den mest beryktade samiska agenten eller norske spionen var Selmer Nilsen som blev tvångs rekryterad av KGB 1948. Efter mer än 20 år i Sovjetisk tjänst blev han avslöjad 1967 och dömdes till fängelse för spioneri.
NATO och hur det kommer att påverka Sápmi
I den samiska sfären var den norska statsbildningen som blev en av grundarna av NATO när organisationen bildades 1949. Sovjetunionen och länderna de s.k. östblocket bildade 1955 Warszawapakten , som blev en både motsvarighet till NATO och en motpart. Sverige förblev alliansfri efter andra väldskriget, medan Finland mer eller tvingades undertecknades fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd (VSB)den 6 april 1948 Avtalet skulle gälla i tio år och innebar att om någon försökte anfalla Sovjetunionen över Finlands territorium skulle Finland inom sitt territorium bekämpa denna fiende och kunna be Sovjetunionen om militärt bistånd. Trots namnet var det inte fråga om ömsesidigt bistånd då Finland förbehöll sig rätten att vara neutral vid krig mellan Sovjetunionen och andra stater om Finland inte anfölls. VSB-avtalet upphävdes genom att ett nytt avtal tecknades 1992.
I motsats till många medborgare i Sverige har många samerna i samebyar, framförallt norr om Torneträsk haft mycket att göra med NATO och dess aktiviteter, vilket har att göra att deras sommarbetesland på norsk sida också används av NATO och norsk militär. Samebyarna har också gjort avtal med den norska staten som indirekt rör NATO övergripande kompetens i dess norra flank. I och med Finland och Sveriges inträde kommer hela det samiska territoriet sameorådet att hamna inom NATO sfären, förutom Kola halvön på ryskt sida.
Under efterkrigstiden har framför allt renskötsel fått tåla intrång från dels olika militära installationer och övnings aktiviteter. NATO medlemskapet och framförallt den militära upprustningen på svensk sida kommer sannolikt på olika sätt dels påverka renskötseln markanvändning, dels bli ett ytterliga intrång.
Tystnaden har lägrat sig
Trots att frågan om ett eventuellt medlemskap i Nato och senare om ett finskt och svenskt inträde i NATO som fullvärdiga medlemmar har denna fråga märkligt nog inte uppmärksammat samepolitiskt varken av Sametinget(en) eller Svenska Samernas Riksförbud (SSR). Huruvida det förekommit att informella underhandskontakter mellan svenska myndigheter och Sametinget eller SSR om konsekvenserna av ett Svenskt NATO medlemskap kan man bara spekulera kring. I den händelse så inte skett måste man betrakta detta som ett rent tjänstefel både från de svenska Regeringskansliet och från samiskt sida.
Den 6 april sände SVT Sápmi, programmet 15 minuter och som handlande om Sverige och Finlands NATO anslutning. I programmet framkom att Sametinget på svensk sida inte uppmärksammat NATO anslutningen eller Defence Cooperation Agreement,(DCA) i någon högre grad. DCA undertecknades aven svenske försvarsminister Pål Jonson och USA:sförsvarsminister Lloyd J. Austin III tisdagen den 5 december 2023. För att avtalet ska träda i kraft behöver riksdagen godkänna avtalet och besluta om författningsändringar som krävs för att genomföra det. Behandling i riksdagen följt av ett ikraftträdandekommer att under 2024.
Avtalet är ett så kallat DCA, Defence Cooperation Agreement, och reglerar bland annat frågor som amerikanska styrkornas rättsliga status, tillgång till baseringsområden samt förhandslagring av materiel i Sverige. Flera av baseringsområdena finns i renskötselområdet. Finland har också ingått ett liknande avtal.
Av vad som framgick av i SVT program 15 minuter verkande rennäringsnämndens ordförande Jan Rannerund vara tämligen oinitierad om DCA och de verkar inte heller varit några omfattande kontakter mellan regeringens kansliet och Sametinget.
https://www.svtplay.se/video/KBwEmaw/15-minuter-fran-sapmi/nato-och-sapmi?id=KBwEmaw
Militarisering av urfolksterritorier
I ett internationellt perspektiv har militariseringen av urfolks territorium alltid varit stort problem. Även i den västliga världen som USA, Canada, Danmark, Frankrike, Australien, Finland och Sverige har konflikter uppstått. I USA, Frankrike och Australien har till och med tester av atombomber förekommit i deras territorier, trots urfolkens protester. I en nordisk kontext är väl olyckan vid Thulebasen i Grönland mest känd. Den 21 januari 1968 havererade en Boing B-52 strax väster om Thule. Redioaktivitet spreds i området både genom gaser och genom att tusentals delar från planet spreds vid explosionerna. Hundratals danskar och amerikaner arbetade under farliga förhållanden med att städa upp efteråt, och både danska och amerikanska myndigheter försökte stämma USA, utan framgång. I det traditionella samiska området på Kolahalvön , närmare bestämt i staden Murmansk, ligger en av världens största djuphavshamnar och där huserar den stora ryska ishavsflotta med strategiska kärnvapenbärande ubåtar m.m. Området är också känt för den ryska militärens bristfälliga hanteringen utbränt kärnbränsle.
FN:s urfolksdeklaration
Även i Finland, Norge och Sverige har militärinstallationer och skjutfälts etablerats utan urfolkens medgivande, i regel utan större hänsyn eller kompensation. Mot den bakgrunden blev denna fråga aktualiserad när man påbörjande diskussion om att utforma FN deklaration om urfolkens rättigheter (UNDRIP) . I den nordiska kretsen var det NATO medlemmen Norge som inledningsvis var mest skeptiskt till att inkludera detta i deklaration. När väl urfolksdeklarationen antogs av FN:s generalförsamling 2007 reserverade NATO medlemmarna USA och Kanada mot beslutet. Både USA och Kanada anslöt sig till deklarationen några år senare, vilket innebär alla NATO medlemmar har ställ sig bakom urfolksdeklarationen
Urfolksdeklarationen 30 artikel lyder som följer:
1. Militär verksamhet får inte äga rum i urfolken land eller territorium, såvida det inte är motiverat av ett relevant allmänintresse eller på annat sätt överenskommit med eller begärts av de berörda urfolken.
2. Staterna skall genomföra effektiva samråd med de berörda urfolken, genom lämpliga förfaranden och i synnerhet genom deras representativa institutioner, innan de använder deras landområden eller territorier för militär verksamhet.
OBS! Översättningen är preliminär