Vid Sametinget plenum den 29 maj hölls en allmänpolitisk debatt, där bl.a Marianne Gråiks, Sámiid Riikkabellodats partiördförande höll ett anförande, vilket vi publicerar i sinhelhet.
”Med det säkerhetspolitiska läget som alibi
Att vi står inför ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge, har vi hört flera gånger senaste tiden. Sverige är nu medlem i Nato och försvaret rustar. Samtidigt växer industrier fram under den gröna omställningens flagg. Gruvor ska öppnas, främst för grön omställning sägs det.
Vi står mitt i en industriboom. Det innebär att samebyarna blir anhopade av ärenden där de måste försvara sina rättigheter till land och vatten och sin traditionella renskötsel. För många samebyar innebär den stora mängden ärenden en ohanterbar börda och risken är stor att flera tillståndsärenden handläggs utan att samebyarna kunnat bemöta dem så grundligt som man skulle behöva. Det är både odemokratiskt och rättsvidrigt att samer inte har en rättvis chans att försvara våra land och rättigheter.
Inlandsbanan som haft en sömnig tillvaro vintertid är nu utpekad som nödvändig transportled av försvaret, och planer på upprustning har tagit fart. Inlandsbanan skär rakt igenom vinterbetesmarkerna för en majoritetet av samebyarna på svenska sidan av Sápmi. Den går rakt över 54 dokumenterade flyttleder. Det kommer att krävas både stängsel och viadukter och ändå vara ett stort problem. Problem som vi är väl medvetna om idag, där byar norrut vittnar om renpåkörningar och brutna flyttleder. Ändå finns en önskan att göra dubbelspår till Narvik för att klara LKABs behov av ökad mängd malm som ska ut.
Militären bygger nya garnisoner, lagerplatser och nya övningsområde och militär närvaro på flera platser i renskötselområdet. Vidare pekar Nato ut passagen från Narvik över norra Sverige till Finland som en viktig korridor för transporter. Vi har också sett över lång tid att behovet av metaller driver på exploatering gruvindustrin behovet av metaller verkar outömligt, nu efterfrågas koppar, vanadin och till och med uran och jordartsmetallerna förstås, de som tidigare hänvisats till vara en nödvändighet för den gröna omställningen, men krigsindustrin kräver också en ofantlig mäng metaller.
Vi har senaste veckan hört att ledande politiker inom regeringssamarbetet är beredd att flytta samebyar för att kunna öppna gruvor. Såklart historielöst och okunnigt uttalande, men också skrämmande. När en minister öppet kan uttrycka sådan nonchalans mot vår grundlagsskyddade näring, banar det väg för nedlåtande och kränkande kommentarer i samhället, nättrollen fick definitivt näring.
Det är därför nu så viktigt hur vi i det samiska samhället agerar, och här inkluderar jag även Sametingets politiker. Att vi sluter samman kring markerna och de som utövar våra traditionella näringar, att alla gör vad vi kan.
Samarbetet med de andra två Sametingen internationellt i syfte att få hjälp från omvärlden är viktigt. Nu mer än någonsin behövs omvärldens påtryckningar att Sverige inte respekterar renskötselrätten och urfolksrätten.
I kontakt med regeringen måste de tidigare påpekande och rekommendationer som kommit från både FN och EU lyftas. Sverige bör tillförsäkra både samebyar och Sametinget resurser för att klara att hantera exploateringsärenden på sina marker. Flera rapporter har pekat på resurs obalansen, det är ovärdigt att stora företag drar nytta av ett litet folks resursbrist.
Att det i framtiden kan bli ofred och kris, är inte en anledning till att glömma bort oss, och köra över oss, landets urfolk nu.”