Att så ett etnopolitiskt tvivel i brist på annat
Den 28 maj 2024 offentliggjordes att samebyarna Ran, Sirgis, Unna tjerusj och Baste čerru stämmer den svenska staten om bättre sätt till jakt och fiske på grundval av Högsta Domstolens vägledande dom i Girjasmålet
Den svenska staten har nu i veckan genom JK nu bestridit samebyarna Ran, Sirges, Unna tjerusj och Baste čearru stämmning av den svenska staten om bättre rätt till jakt och fiske. Det bärande skälet till att JK nu bestrider stämningen är att ”Det kan inte uteslutas att det förekommit konkurrerande markanvändning på området under den tid som samebyn gör gällande att hävden upparbetats”. JK bestrider sålunda de aktuella målet på samma grundval och samma etnopolitikska argumentation som JK gjort i i Talma-målet.
”Den finska faran”
På samma sätt som i Girjasmålet försöker nu JK i i både Talma – och Sirgis mfl målet i maskopi med fyra forskarna på LT eller ”de fyras gäng” som någon humoristiskt formulerat, vars uppdrag är att dra in en etnopolitisk dimension i målet. JK har väl insett med insikten om att det inte finns något annat alternativ än att försöka så ett tvivel om att samebyn genom århundradena inte alltid jagat och fiskat ensamma i dessa marker utan tålt ett intrång från andra, tex den invandrande finsktalande befolkning jakt och fiske. Frågan om detta etnopolitiska färgade tvivel är tillräckligt för att domstolen ska avvisa samebyarnas talan. För att kunna vidimera den högst tvivelaktiga tes, i vart fall historiskt, upphandlade JK ett antal relativt namnkunniga forska på Luleå Universitet för ändamålet. Huruvida detta gjorts via universitetet eller direkt med de berörda forskarna framgår inte. Personerna i fråga är forskaren Judit Malmgren, professor Dag Avango, professor emeritus Lars Elenius och Curt Persson. Av de skälet har har JK begär därför anstånd med det slutliga yttrandet i fyra månader. Den stora frågan är varför ingen rättshistoriker är inblandad och denna svaghet kommer nog att bli besvärande både för JK och de inblandade forskarna.
Historierevisionism
JK talan bygger i detta fall på mer vulgär variant av historierevisionism som vanligtvis betecknas som kritisk granskning av historiska verk och vedertagna uppfattningar om historien. Egentlig historierevisionism skall följa vetenskaplig metod, men ordet kan också syfta på politisk historierevisionism, där en makthavare eller ideologi låter skriva eller formulera om historien efter en politisk agenda för att kunna använda den nya berättelsen både som propaganda eller som detta fall som bevis i en rättsprocess.
Den svenska faran – där ras går före rätt
Det är inte första gången den svenska staten städslat eller uppdragit åt den svenska forskningsvärlden och enskilda forskare att legitimera svenska samepolitik. När samer i börja av 1900 börjande att organisera sig och hävda äganderätten till lappskattelandet mobiliserades den svenska utrednings- och forskningsväsendet. Spiken i kistan blev när juristen och docenten Åke Holmbäck av regeringen fick uppdrag att utreda lappskattelandens fastighetsrättsliga status på grundval av professor K.B Viklunds samling av rättsurkunder. Utredningen Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling” (SOU1922:10) publicerades 1923 och ledde till att Lappskattelanden avvecklades med 1928 års renbeteslags införande. Ett annat exemplet är etableringen av Rasbiologiskt institut i början av 1920-talet vars uppgift till en del var att indirekt legitimera det faktum att den svenska staten fråntog samernas förvaltningen av sin jakt, fiske m.m. med 1886 renbeteslags införande. Här gick ras före rätt och gäller fortfarande anno 2024, även om man nu med den svenska forskningens och utredningsväsendets hjälp numera tvättat bort det värsta rasistiska motiven och refererar pliktskyldigast till mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, samtidigt som den konsekvenserna av den strukturella rasistiska/koloniala lagstiftningen och politiken fortfarande är intakta i svensk lagstiftning – vilket var och är själva kärnan i Girjasmålet och även i de pågående Talma målet och i de mål som Ran, Sirgis, Unna tjerusj och Baste čerru nyligen stämt den svenska staten.
Fotnot:
De fyras gäng (四人帮, pinyin: sì rén bāng) är en nedsättande benämning på en grupp av ledare inom Kinas kommunistiska parti, vilka hade ledande befattningar under ”Den stora proletära kulturrevolutionen” i Kina åren 1966–1976. Gruppen bestod av Jiang Qing, Zhang Chunqiao, Yao Wenyuan och Wang Hongwen, och de framträdde som en tydlig gruppering i den radikala vänstern[1] efter kommunistpartiets tionde kongress 1973. Efter Mao Zedongs död avsattes de från sina poster, greps och blev föremål för en rättegång. De dömdes 1981 till vad som senare omvandlades till livstids fängelse, för sin roll i kaoset under och efter kulturrevolutionen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/De_fyras_g%C3%A4ng
https://sv.wikipedia.org/wiki/Relationer_mellan_Finland_och_Norge