https://tv.aftonbladet.se/video/377059/stoppar-omrostningen-med-en-praktfull-haka
Rabaldret i Nya Zeeland
De senaste månaderna har ett nytt lagförslagsom ifrågasätter Maoriernas rättigheter förorsakat omfattande debatt i Nya Zeeland. De kontroversiellt lagförslag har presenterades av ett parti på den yttersta högerkanten, där man menar att det är viktigt att förtydliga vad fördraget egentligen betyder idag eftersom maorier särskilda rättigheter inte är rättvisa i förhållanden till andra medborgare i landet. Lagförslaget yttersta mål är att förändra sättet på vilket landets ursprungsbefolkning, maorierna, och staten tolkar Waitangifördraget från 1840 som anses av maorierna vara grundbulten för dels grunden för många av maoriernas rättigheter, dels deras relation med staten.
The Trail of Broken Treaties
Beträffande avtal som gjorts mellan stater som koloniserade urfolk sticker USA ut som de land som utmärkt sig speciellt, där regel varit att inte respekterade ingångna avtal man slutit med urfolk. Med den snart tillträdande ny-gammal presidenten Donald Trump i USA, kommer vi sannolikt får se fler övertramp där tidigare gjorda avtal med urfolk inte respekteras.
Waitangifördraget
Waitangifördraget undertecknades den 6 februari 1840 mellan Storbritannien och hövdingarna för Maorifolket vilket innebar dels en accept av brittisk suveränitet, dels ett beskydd av Nya Zeeland. Den 6 februari firas dessutom som Nya Zeelands nationala dag.
Avtalet har sedan andra världskrigets slut varit plattformen när processat fram principer som legat till grund för olika reformer allt från ge maoriska språket officiell status, acceptera deras rätt till mark och, förbättra maoriernas hälsosituation, utbildning m.m. Jämfört med länder som Australien, Canada, som också fortfarande har kopplingar Storbritannien har urfolket situation i Nya Zeeland förbättrats markant jämfört med dessa.
Konsten att riva sönder en lagtext
Den upphettade diskussionen kulminerade den 14 november när Nya Zeelands parlament skulle debattera lagförslaget. Under debatten i parlamentet samlades oppositionspolitiker och åskådare för att protestera. De hela började när parlamentsledamoten Hana-Rawhiti Maipi-Clarke, tillhörande maoriska partiet Te Pāti Māori ledde en haka, en traditionell maoridans, tillsammans med flera maorier samtidigt som hon rev sönder en kopia av lagtexten. Röstningen blev uppskjuten och salen fick utrymmas.
Protest
Det hela ledde också fram till att maorierna tillsamman med sympatisörer inledde en nio dagar lång protestmarsch från Cape Reinga på Nya Zeelands nordö till Wellington för att motsätta sig ett lagförslag. Under marschen gjordes stopp för demonstrationer i städer som Whangarei, Dargaville och Auckland och när nådde slutmålet huvudstaden Wellingston beräknades demonstration omfatta närmare 40 000 deltagare. Kritiker, däribland över 40 advokater från King’s Counsel, menar dock att lagförslaget hotar att begränsa rättigheter som fastställts i Waitangi-fördraget och undergräver maoriernas ställning i Nya Zeelands juridiska system.
Bedömare menar dock att lagförslaget aldrig förväntas bli lag. Frågan har dock blivit en skärningspunkt och ett kritiskt ögonblick i relationen mellan den maoriska urfolket och den i huvudsak invandrande europeiska majoritets befolkningen om dels hur den 180 åriga dialogen skall upprätthållas , dels om de löften och garantier man fick via Waitagifördragen när landet koloniserades – och vad dessa löften innebar.
Införandet av den fri småviltsjakten 1993.
För att förstå magnituden på vad som nu händer på Nya Zeeland är det kanske en poäng jämföra detta med något liknade händelse här på svensk sida i något så när modern tid. Införandet av den fri småviltsjakten som Sveriges riksdag klubbade 1993 har både likheter och vissa fundamentala olikheter. Den största skillnaden är att på samisk sida har vi inget som kan jämföras med Waitangifördraget, möjligt är de vi närmast kan komma med är s.k. Lappkodicillen i gränstraktatet från 1752. På norsk sida har vid dock flera exempel exemplen protestutbrott. Protesterna mot utbyggnaden av Alta älv i slulet på 1970-talet är väl den nästa kända och blev en vattendelar i norsk samepolitik. De senaste är exemplet är proteserna kopplat till den s.k. Fosensaken och som rörde olagligt uppförda vindkraftverk på samisk renbetesmark i Tröndelag fylke.
Höger och vänster
I slutet på 1980-talet utreddes och bereddes en vissa förändringar av rennäringslagen av den Socialdemokratiska ledda regeringen, där bl.a föreslog vissa ändringar kopplat till jakt och fiske. Från samisk sida var man inte nöjda med vissa frågor kopplade till rennäringsfrågor och lyckades också att övertyga en majoritet i riksdagen droppa förslaget, vilket tvingade SAP ledda regeringen att dra tillbaka propositionen. Sedan blev de från askan till elden när en borgerlig regeringen tillträdde i början av 1990-talet som av bara farten både utredde och inrättandet av ett Sametinget och förändringar av rennäringslagen som gjorde möjligt att införa den fri småviltsjakten.
En bränd proposition och efterföljande faktaresistens
Makthavare har genom historien på olika sätt försökt skapa sina egna berättelser och undertrycka andras. Både böcker och människor har bränts av både kejsare i de gamla Kina och nazisterna under 1930–40-talet. Detta har också lett till frihetsrörelser, aktivister, provokatören mfl bränt eller förstört skrifter och urkunder utfärdade av makthavare som en del motståndskampen. I samband med Samernas Riksförbunds extra landsmötet 1992, där ”samepropositionens” förslag om bl.a fri småviltsjakten behandlades uttrycket ombudet från Tåssåsen samebys Olof T Johansson sin ståndpunkt genom att inför rullande TV-kameror tända eld och bränna samepropositionen. Olof T Johansson fick 29 år senare medhåll av Sveriges Högsta domstol när domen i Girjasmålet blev offentlig 2021 där domstolen bokstavligt talat satte fyr på gällande lagstiftning och brände den till aska. Efter Olof T Johansson tilltag har många följt hans exemplet och eldat upp diverse heliga skrifter på svensk botten, men diffusa och skumma politiska motiv. Personerna i fråga har dock ofta dömts i domstol för tilltagen och andra har blivit utvisade från Sverige.
Snacka om repressiv tolerans
När Sveriges riksdag beslutade att anta samepropositionen, där en förändring i rennäringslagen antogs 1992 som möjliggjorde införandet av den fri småviltsjakten fanns ingen samisk parlamentariker i Sveriges riksdags som kunde stämma upp till en protest jojk likt våra urfolksvänner i Nya Zeeland. Det enda alternativet och det enda forumet var riksdagens läktare. Två unga samiska aktivister tog dock lagen i egna händer och börjande jojka när propositionen behandlades, men den svenska riksdagens vakter var väldigt snabba och slängde ut vederbörande. Vakternas snabbhet tydde på hade förväntat någon slags protest. Aktivisterna hade väl förväntat att lagen skulle ha sig gång och att man skulle åtalas för tilltaget, med vissa besvikelse fick aktivisterna bara konstatera att i detta fall gäller inte heller lagen samer. Snacka om repressiv tolerans
Protester i Sverige med vegetabiliska förtecken
Avslutningsvis får man konstatera att många av Sveriges riksdagsledamöter lider av en hög grad av faktaresistens och förnekar konsekvenserna av Högsta domstolens dom i Girjasmålet, vilket bl.a. f.d. JK konstaterad i tidningen Dagens Nyheter. En del miljöaktivister har nu också börjat kasta tomater på fakta resistenta ministrar från riksdagens läktare Hörde för ett tag sedan en mer humoristiskt vinkling apropå kasta vegetabilier i riksdagshuset – varför inte bananer. Vad som sker efter att regeringen sparkat hela renmarksutredningen och hur man avser att göra ett ”omtag” återstår att se, under mellan tiden får vi väl trösta oss med att träna kast med banan.