Renmarkskommitténs hädanfärd och vem som blir sittende med ”Svarte Petter” i handen.

SR Sameradion först ut

Enligt SR sameradion har nu den svenske Landsbygdsminister Peter Kullgren nu formellt fått i uppdrag av regeringen att fatta de beslut som behövs för att avveckla renmarkskommitténs verksamhet. Beskedet kom redan i november. Men nu är det formella beslutet fattat, även om det inte ännu framgår på den svenska regerings hemsida

Svt Sápmi följer upp

Beskedet har följts upp av SVT Sápmi som fått kommentarer från renmarkskommittén ordförande Eric M. Runesson som efter beskedet som konstaterade att han är besviken på regeringens beslut.

– Vi har jobbat fram ett, som jag själv tycker, gediget faktaunderlag som vi tänkte att skulle kunna ligga till grund för ett politiskt beslutsfattande, och tillägger att det har inte gått fel någonstans. Det har varit visat sig vara politiskt svårt att acceptera det här säger Eric M. Runesson till SVT Sápmi.

Runessons tolkning är att politikerna helt enkelt var överraskade av det faktum att samebyarnas rätt är så omfattande enligt lagen.

– Det kanske inte leder till klang och jubelrop om man är ute efter att staten ska ha rådigheten över jakt och fiske, säger han.

Omtaget

I förhandsbeskedet i november 2024 uttalades att Sveriges regering nu skall ta ett omtag. Vilket har tolkats att en ny utredning tillsätts. Första steget är att formulera ett nytt direktiv, vilket inte kommer att bli lätt, eftersom det redan pågår rättsprocesser där fem samebyar stämt staten om bättre rätt till jakt och fiske. Sedan blir frågan vilken typ av utredningen väljer den svenska regeringen att tillsätta.

Svarte Petter

Att påstå att den svenska regeringen spelar ”Svarte Petter” är förvisso lite ”woke” , men passar därför bra i detta sammanhang. Skulle nu en utredning nu komma igång inom en snar framtid skulle den nog inte hinna bli klar före riksdagsvalet 2026. Även om den skulle bli klar så skulle man varken inte hinna med en remissförfarande eller presentera en proposition innan valet Strategin verkar nu var att man spekulerar att Tidö-regeringen i värsta fall förlorar valet och därmed får en eventuell Socialdemokratiskt ledd regering arbeta vidare den utredningen som Tidö-regeringen tillsatt. Under tiden processas det vidare mellan staten och samebyarna och fram till 2026 kan Talma-målet ha passerat Tingsrätten i Gällivare. Skulle Talma talan bifallas i tingsrätten är en öppen fråga om JK överklagar och skulle domen gå i motsatt riktning skulle Talma sameby sannolikt att överklaga.

Att fega ur är kanske ett klassiskt svensk statsrättsligt beteende?

Sanningen är väl den att ingen svensk regering vare sig den blå eller röd verka ha modet att bära ansvaret att presentera en lagstiftning som bygger den rättspraxis som Högsta domstolen konstaterat i Girjasmålet. Det är också möjligt att staten/JK spekulerar att man kan vinna Talma-målet genom att dra in de finskspråkiga invandrargrupperna möjliga jakt- och fiskeutövande parallellt med Talma-borna. Frågan är dock om domstolarna köper ett sådan i grunden etnopolitiskt argument. Beträffande det övriga 4 rättsprocesserna mellan JK och berörda samebyar har vi än så länge inte sett JK talan. Att dra in den invandrande finsk talande befolkningens jakt och fiske i dessa mål verkar inte sannolik, men trots detta är intressant att få ta del det forskningsresultat som de av JK städslade forskarna på Luleå Tekniska Universitet kommer att presentera. Det berörda samebyarna i Norrbotten har tillhört gamla Kaitum Lappmark tillsammans med Girjas sameby och har kan man man rätt så säker förvänta sig en ”Girjasdom”. Taktiskt och strategiskt hade det varit säkrare om Sirgis m.fl. samebyarna stämningen varit först i kön.

Överkurs

Begreppet rättsstat nämns inte explicit i Sveriges  grundlagar. Staten skall dock skydda medborgarna mot diverse övergrepp i statens utövande av makt över medborgarna. Professor emeritus Åke Frändberg har beskrivit detta som den s.k. rättsstatsparadoxen. Det kan både vara olika typer av aktiva övergrepp, men övergreppen kan också ske genom passivitet eller underlåtenhet, såsom att inte tillhandahålla rättvisa. De kränkningar det handlar om är huvudsakligen fyra enligt Frändberg. Den första kränkning är i form av diskriminering, mot vilken rättsstatsideologin uppställer ett krav på rättslikhet. Den andra är kränkning i form av godtycke med avseende på rätten, dvs. rättsbrist, rättspervertering eller rättsmanipulering. Häremot uppställer rättsstatsideologin kravet på rättssäkerhet, i betydelsen förutsebarhet i rättsliga angelägenheter. Den tredje kränkningen består i våld och övergrepp från överhetens sida, mot vilket rättsstatsideologin reser ett krav på rättstrygghet: våld får endast tillgripas av staten för att avvärja ännu större lidande och våldsanvändning är underkastad sträng reglering, prövning och kontroll. Den fjärde formen av kränkning består i att individen nekas möjligheten att få rätt, dvs.rättslöshet. Mot denna kränkning svarar det rättsstatsideologiska grundvärdet rättstillgänglighet (access to justice). Dessa principer finns också uppställda i en rad internationella konventionen och även i FN deklaration om urfolkens rättigheter (UNDRIP)