Urfolkens situation globalt år 2024 och mot ett oskrivet 2025
År 2024 har urfolk världen över stått inför en komplex och utmanande verklighet där kampen för rättigheter, land och kultur intensifieras. Trots vissa framsteg på den globala arenan, fortsätter många av världens ursprungsbefolkningar att möta förtryck, diskriminering och utnyttjande. Samtidigt får deras röster ökad betydelse i debatter om klimatförändringar, hållbarhet och rättvisa. Dessutom skapar de geopolitiska spänningarna förorsakade av krigen i Ukraina och Mellan Östen att internationell diplomati blir mer utmanande och mer oförutsägbar
Klimatkrisen och urfolkens roll i den gröna omställningen
Klimatkrisen är en central fråga för urfolk, vars livsformer och traditionella kunskaper ofta är direkt kopplade till naturen. Många av världens mest utsatta samhällen är också de som har varit minst ansvariga för de klimatförändringar som nu hotar deras existens. Urfolk i Amazonas, Arktis och på öar i Stilla havet ser sina hem trängas av olja, gruvdrift och skövling. Deras förmåga att bevara biologisk mångfald och skydda skogarna, haven och markerna – i många fall områden som har funnits i deras ägo i tusentals år – får nu allt större erkännande på den globala arenan.
Större genomslag
Globalt sett ser vi hur urfolkens röster får allt större internationellt genomslag. Från samerna i Skandinavien, som kämpar för sina renbetesmarker i klimatförändringens spår, till Maorierna på Nya Zeeland och Aboriginerna i Australien, har urfolk fått ett större utrymme i internationella människorätts diskursen. Denna synlighet har lett till ökat tryck på stater och företag att ta ansvar för sina handlingar, särskilt när det gäller landröveri (landgrabbing) och exploatering av naturresurser utan deras samtycke.
Men samtidigt återstår mycket att göra. Trots det ökade erkännandet av urfolkens rättigheter och deras roll i klimatarbetet, är det fortfarande alltför vanligt att dessa rättigheter inte respekteras i praktiken. Rättigheter till land- och vatten är ständigt hotade av ekonomiska intressen, där fördrivning från deras traditionella territorier är en realitet för många urfolk.
FN:s ramverk för biologisk mångfald följdes upp vid COP16
FN:s globala överenskommelse för att hejda och vända den pågående förlusten av den biologiska mångfalden, kallat Kunming-Montrealramverket, antogs 2022. Arbetet med genomförandet följdes upp vid det 16:e partsmötet för Konventionen om biologisk mångfald (CBD COP16) som ägde rum i Cali, Colombia 21 oktober – 1 november 2024.
En stor framgång sett från ett urfolks perspektiv var konferensens beslut att etablera en permanent arbetsgrupp för att stärka urfolks och lokalsamhällens delaktighet, samt beslut om ett uppdaterat arbetsprogram. Den starka kopplingen mellan urfolkens förvaltarskap och biologisk mångfald understryker värdet av deras hållbara praxis och traditionella kunskap, vilket också var urfolkens huvudkrav.
Besvikelse och splittring på COP29 med magert resultat
Huvudfrågan vid COP29 var att komma överens om en global mekanism om ett nytt globalt mål för finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländer. Rikare länder har ett ansvar att stötta utvecklingsländerna, som är särskilt sårbara för klimatförändringarnas effekter men sällan har resurser att hantera dem. Det tidigare målet för finansiering av klimatåtgärder var 100 miljoner dollar, ett mål som länderna haft svårt att fullt ut leva upp till. På övertid kom COP29 i Azerbajdzjan överens om att 300 miljarder dollar årligen skall gå till utvecklingsländerna för att hjälpa dem att hantera konsekvensen av klimatkrisen. Besvikelsen var dock stor bland utvecklingsländerna och speciellt ö-nationerna i Stilla havet, över de rika industriländernas ointresse att ställa upp med tillräckliga stora finansiella resurser för klimatåtgärderna skall bli verkningsfull i tid och omfattning.
Förlängt mandat
COP29 tog dock ett avgörande steg framåt för att höja rösterna från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen i klimatåtgärder. Vid konferensen Baku antogs en arbetsplan och förnyade mandatet för Facilitative Working Group (FWG) för Local Communities and Indigenous Peoples Platform (LCIPP). Det antagna beslutet erkänner de framsteg som gjorts av FWG när det gäller att främja samarbete mellan partier, ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, och understryker ursprungsfolkens och lokala samhällens ledarskap när det för gäller att hantera klimatkrisen.
Donald Trump och Joe Biden: Två Sidor av Samma Mynt
Den amerikanska politiken har också haft en stor påverkan på urfolkens situation och klimatfrågan både regionalt och globalt. Under Joe Biden har USA gått i spetsen för att återvända till Parisavtalet och har lovat att bekämpa klimatförändringar på en global nivå. Biden-administrationen har också visat ett större engagemang för urfolkens rättigheter, bland annat genom att erkänna och skydda deras territorier och kulturella landmärken. Biden har även lyft fram behovet av att stärka urfolkens roll i att hantera och anpassa sig till klimatkrisen, vilket varit ett viktigt steg för att synliggöra deras rättigheter på den internationella arenan.
Men i kontrast har Donald Trump under sin tid som president, genom sin klimatpolitik och de beslut som rörde energiutvinning på urfolkens marker, ofta underminerat urfolkens rättigheter. Hans beslut att öppna upp Alaskas olje- och gasresurser för utvinning, trots protester från utfolken, och hans generella skepticism mot klimatförändringar, har haft negativa effekter på urfolkens livsmiljöer och deras framtid. Sannolikt kommer Trump åter igen att hoppa av från klimatförhandlingarna och Parisavtalet och prova än en gång att köpa Grönland.
Inför år 2025
Urfolk i världen befinner sig i en global kamp för sina rättigheter, för sin överlevnad och för att få sina röster hörda i de globala diskussionerna om klimat och en hållbar utveckling. Frågan om deras land, kultur och traditionella kunskaper är inte längre en perifer fråga, utan en central del av de globala utmaningarna vi står inför. Men samtidigt är vi långt ifrån en verklig förändring, och det krävs fortsatt politisk vilja och internationellt samarbete för att säkerställa att urfolkens rättigheter och framtida existens.
Urfolkens situation är inte bara en fråga om klimatförändringar – det handlar om rättvisa, erkännande och makt. Deras behov av skydd för sina rättigheter, både på internationell och nationell nivå, är avgörande för att kunna möta framtidens klimatutmaningar. De har länge kämpat mot exploatering och diskriminering, och idag står de som en av de mest utsatta grupperna i klimatdebatten. Men de är också de som har lösningarna, och deras traditionella kunskap om hållbara levnadssätt är en viktig resurs för att skapa en mer rättvis och hållbar värld.
Slutord
När vi blickar framåt, mot framtida klimatmöten som COP 30 och bortom, kommer urfolkens röster behöva bli hörda i ännu högre grad. Deras deltagande i beslut om klimatpolitiken måste inte bara vara en symbolisk gest, utan en konkret del av den globala klimatstrategin. För urfolken handlar det om deras framtid – om de ska kunna fortsätta leva i en värld som värdesätter och respekterar deras existens och deras band till jorden.
Den globala klimatrörelsen kan inte nå framgång utan att inkludera urfolkens perspektiv, och deras rätt att vara med och bestämma över sina egna liv, sina länder och sina resurser. Därför är varje steg mot klimat rättvisa – varje möte som bekräftar urfolkens rättigheter och deltagande – ett viktigt steg mot en mer hållbar och rättvis framtid för oss alla.
___________
Anmärkning: Denna artikel är skriven med hjälp med AI -Chatgpt, men artikelförfattaren ansvarar dock för innehållet i artikeln. Försökte be Chatgpt skapa en bild på en AI framställd ren, men det blev bara en lång beskrivande text av renar. Bilden på renarna en ovan är dock hämtad ur hemsidans arkiv.
Detta är för övrigt den första artikeln på denna hemsida som skapats med hjälp av Artificiell intelligens (AI) eller maskinintelligens.